Alltså checka in den här ben-behåringen 🙂 !
Det är något slags naturens skämt att just jag, som klippt ner alla mina hästars redan nästan obefintliga hovskägg ner till huden nu äger en sådan här lurvig sak.
Och dels är det ett big no no att klippa dylika rasers hovskägg vilket jag så klart hade kunnat skita i totalt men dels är det också så att det är kring benhåren som B:s partiella skygghet kommer fram; han vill inte att man ska hålla på och greja med hans ben i onödan.
Vicke hade man kunnat raka av och klippa vartenda hårstrå på utan att han knappt märkte det och än mindre brydde sig men den lille ska spela dramaqueen de lux om man närmar sig med en sax och en klippmaskin bedömer jag som helt uteslutet utan bråk vilket jag inte vill skapa.
Att gossen har hovskägg utan dess like har jag så klart sett från dag 1 men att håren är såååå långa som jag såg nu när jag tittade på bilden har jag faktiskt inte tänkt på.
Jag borstar ju alltid B i boxen och där ser man inte hur benen ser ut längst ner för all halm men den här längden skojar man inte bort!
Minns nu när jag skriver detta hur olika hästar reagerar på det här med ”hårklippning”; Décima som var världens snällaste blev helt galen om man försökte rycka hennes man så hon var högst sannolikt ”håröm” eftersom man kunde klippa med sax utan problem och hennes föregångare Heron älskade när man klippte håren i öronen; då stod han och njöt.
Som också framgår av bilden har hästarna haft besök av sin hovslagare och jag kände mig stolt över båda två som stod helt blickstilla under hela proceduren.
En självklarhet kan man tycka och jag har faktiskt aldrig haft någon egen häst som inte varit mycket lätt att sko men vet man hur enormt jobbiga hästar kan bli om de inte vill vara med om en skoning så är man tacksam om man slipper dylika fighter. Och just verkning är en sådan grej som B med sina dramaqueen-anlag hade kunnat ställa till en scen om men just det momentet fungerar perfekt.
