Sitter och läser detta inlägg på Hippson och nickar mycket igenkännande.
Har stött på dylik nonchalans/ okunskap….kalla det vad ni vill men det hjälper inte en häst som kanske blir skadad på grund av det.
Ett problem i sammanhanget är dock att jag vet att vi hästägare kan ha väldigt olika åsikt om när man bör ingripa eller när det bara är ”lek”, ”inget att bry sig om” etc.
Ibland kan det också handla om att man helt enkelt inte vågar ingripa och det kan jag ha en annan förståelse för. Ens eget liv och säkerhet måste trots allt gå först.
Men det här med att man tycker olika har jag själv upplevt flera gånger:
I ett stall jag stod i tidigare uppstod en situation, jag minns faktiskt inte VAD det var som skrämde hästarna men de två hästarna som gick i hagen bredvid Vicke började tokskena. Och inte bara skena, de stegrade, sparkade bakut mot varandra och höll på ett bra tag- detta i en väldigt liten hage (mindre än 20*40).
JAG hade blivit livrädd om min häst härjade så i mer än en mycket kort stund och även tagit in den om den inte lugnade sig men när jag påtalade detta för en av hästarnas ägare som också var på plats tyckte hon inte att detta var det minsta alarmerande.
Men jag HAR alltid varit väldigt rädd för ”spring” i hagen, så är det absolut. Delvis för att jag under många år hade häst på en ridskola med mycket små, ibland hala hagar. Fast jag ska erkänna att jag även nu med enorma hagar helst ser att Vicke bara skrittar där 🙂 !
Vid ett annat tillfälle i samma stall var det en flicka som lät Vicke gå kvar ensam i en av de gräshagar vi disponerade över sommaren. Han klarar ju inte av att gå ensam så när jag, tack gode gud, kommer körande i min bil ser jag en häst som springer som om han deltog i Grand National. Full sken, svettig, upprörd.
Jag ska erkänna att jag nästan GRÄT när jag, snabbare än Usain Bolt flög ner till hagen och tog in honom.
Flickan stod under tiden och mockade i en annan hage helt obrydd och detta var alltså en ungdom som då gick på ett hästgymnasium.
Nu med eget stall behöver jag inte vara rädd för oliktänkare, jag gör som jag vill men hoppas verkligen att de som står inackorderade, precis som inlägget efterlyser, försöker hjälpa varandra, ha en samsyn kring hästarna eller i vart fall ett uttalad policy hur man gör när olika situationer uppstår. Säkert en utopi än så länge men en förhoppning i alla fall….
Mina leker och springer mer eller mindre varje dag. Trulis både bockar och står på bakbenen när han är en glad prick 😉 Visst ibland får man hjärtat i halsgropen men samtidigt måste han få vara häst.
Klart om de är skrämda och panikslagna får man försöka agera. Men att inte vilja att ens häst springer, bockar och busar i hagen det är för mig lite magstarkt. Då har det gått för långt i daltandet och man får backa ett par steg och försöka låta hästen vara lite häst.
Givetvis ska hästar få lov att röra sig naturligt i hagen!
Men allting har en gräns tycker jag och man måste kunna göra individuella bedömningar och anpassa hantering osv därefter.
För mig är det skillnad på ”hage och hage” och VAD som utspelar sig i dessa liksom hur många hästar som befinner sig i dessa och vad de gör vid aktuell bedömning.
För att illustrera med en ytterlighet är det för mig tex en milsvid skillnad på om en ensam häst brallar iväg i glädje, galopperar runt en stund i en väl tilltagen hage eller om samma häst skulle skena runt i panik i en liten, kanske t.o.m. lerig/ isig hage.
Om två hästar sparkar bakut mot varandra, stegrar mot varandra osv (som i exemplet i inlägget) tycker jag också att man får väga in olycksrisk beroende på hagstorlek, hur pass länge situationen pågår osv.
Ibland är man inte ens på plats och SER vad som händer men jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag stod och såg på när tex min häst tokskenade och bara tänkte ”tja…han är en häst…det blir nog bra…” och han därefter tex bröt benet.
Jag tror/ hoppas att de flesta som väl hamnar i dessa situationer IRL kan avgöra när det är läge att agera och när man kan låta bli- i skrift fattar jag att det låter som att tex Vicke är inlindad i bubbelplast och tas in från hagen om han travar 2 meter 🙂 🙂 🙂 .
De gånger jag HAR tagit in honom för att han tokskenat kan nog räknas på typ 2-3 fingrar på över 7 år varav jag egentligen bara kan komma på incidenten jag skrev om i inlägget men det kanske har hänt någon mer gång.
Att jag skriver att jag ”helst ser” att Vicke skrittar i hagen betyder inte att jag får panik om han rör sig i någon annan gångart 🙂 !
En fråga Minstral: tyckte du det var fel att ta in honom i den situationen som jag beskriver?
Absolut inte fel. Men jag skrev ju också att jag gör skillnad på om det är spring pga stress eller om det är bus och spring.
Jag vill naturligtvis inte heller att mina hästar ska springa runt som tokar pga stress, men jag ser gärna att de springer och busar i hagen.
Den enda inackordering vi har kvar börjar stressa, vandra och springa vid ca 15-tiden varje dag. Vi tar in henne vid den tiden och hon är helt ok med att vara ensam inne. Det är en 20 + häst så det är inte så att vi kan ”lära” henne att bete sig annorlunda.
Så bra att ni kan lösa det så.
Inte kul för hästen att vara kvar ute längre men ni vill så klart inte heller ta in era så tidigt.
Mina ställer sig ibland vid grindarna tidigare än jag tänkt ta in men eftersom de står stilla får de stå kvar.
Nu kom jag på en annan gång som Vicke togs in vid spring!
En hästägare såg honom springa, gå omkull (!!!) och då agerade hon. Jättebra gjort tycker jag- better safe than sorry …och jag valde att flytta från det stallet för miljön runt hagarna var för stökig och en del andra hästägare tyckte att Vicke stimmade upp deras hästar.
Jag glömmer väl aldrig den gången Heron seglade över staketet på MCR när jag kom ridande på Zeus. Mycket stilfullt hopp ur hagen och snygg galopp förbi oss. Jag var glad att jag satt på gamle, trygge Zeus.
Ja du milde…..
Dette staketet var typ 150 cm och han hade vilat x tid pga hälta….
Är väldigt tacksam att jag står i stall med anställd personal – samma människor som ser och hanterar min häst varje dag, vilket innebär att de märker om något avviker. Hästarna tas alltid in vid dåligt väder, och vi som äger dem får hjälp med mockning dessa dagar.
Jag har stått på både anläggningar med personal som sköter utsläpp och intag och i stall där detta görs av olika hästägare och föredrar tveklöst det förstnämnda.
Ju fler kockar desto sämre soppa riskerar att stämma mycket väl när man har olika sätt att hantera hästar.
I ett stall jag stod fanns en rätt så ”besvärlig” häst som jag noterade hanterades jätteolika beroende på vem som skulle släppa ut/ ta in den.
Någon var livrädd för hästen, andra brydde sig knappt. En del lockade och pockade med godis, någon drog till den så fort den började dumma sig, andra hade andra strategier. Kan inte ha varit lätt för den hästen som redan hade stora issues med utsläpp/ intag.
Jag är hysterisk hästägare.. ninja får inte springa i hagen punkt! Nu gör hon inte det tack och lov, hon går ensam, och är inne vid storm eller dåligt väder! Jag hade gråtit om jag såg henne springa som en tok är glad att jag har samma personal varje dag, som vet vad jag vill och tycker :). Men jag vet också att jag är otroligt överbeskyddande dock lider nog inte Ninja så mkt av det trots allt
En häst som bus-springer eller hoppar runt i lek, eller en häst som gör det av stress t ex pga att den blivit ensam är ju två helt olika saker. Dels mår hästen troligen dåligt av det sistnämnda, dels har den ofta mindre koll på sin kropp. Att se och förstå skillnaden hoppas man ju alla hästägare gör.
Jag föredrar också om de är lugna i hagen, men min ena vid ridning ytterst välartade häst gillar att hoppa, skutta och busa med sin hagkompis på alla möjliga vis, och eftersom han inte använder sig av dessa förmågor det allra minsta vid ridning så är det okey att han gör det under fritiden. 😉
Det är kanske därför han inte GÖR det vid ridning; för att han får utlopp ”i det fria”?