Jag läste nyligen en fråga på ett Hästforum på Facebook som handlade om diverse problem en köpare hade fått omedelbart när hon hade köpt sin häst (för 90.000).
Kort sammanfattat så bets hästen, var allmänt ouppfostrad och bockade rejält vid försökt till ridning.
Det framkom att kvinnan köpt hästen ”osedd”, hon hade med andra ord aldrig ridit den innan köp.
Jag blir oftast väldigt förundrad över hur man vågar göra en av sitt livs största affärer, av ett levande djur dessutom, utan att ha- i detta fallet provridit (vi köpte förvisso Molly osedd men det handlade om helt andra summor och överenskommelser).
Att köpa en häst man aldrig har provridit bedömer jag som en enorm risk, i alla fall om man inte är en mycket rutinerad ryttare och/ eller har ett mycket erfaret team runt sig med tränare som kan hjälpa en i princip ”när som helst”.
Man kan ibland också ha så pass stort förtroende för en ”stand in” vid köpet så att man vågar lita på dennes omdöme om att den utvalda hästen kommer att passa en.
Eller så har man en noga dokumenterad överenskommelse med en erkänt seriös säljare där ett vattentätt kontrakt tillåter en att lämna tillbaka hästen om den ”inte skulle passa”.
Om man sedan bortser från risken att skada sig på vad som visar sig vara en ”olämplig” ridhäst, risken att förlora en massa pengar, behöva inleda en rättsprocess och gud vet vad mer så finns ju det ”lilla” faktumet att hästen riskerar att blir en vandringspokal som aldrig hinner landa i ett nytt hem innan det är dags att åka vidare.
Jag anar att en del blir tjusade av de lite ”häftigare” raserna man kan köpa utomlands eller så blöder hjärtat för någon häst man vill rädda undan slakt eller så tror man bara att man ska tjäna på att köpa i andra länder med en annan prisbild än den i Sverige.
Och ja, man kan absolut ha tur med sitt köp, ni behöver inte ge mig exempel på ”jag köpte minsann min häst utan att provrida” men det är ofrånkomligen en större risk– en risk som kan stå en dyrt om det vill sig illa.
Själv tycker jag att hästköp är så komplicerade ändå, utan att man behöver lägga till denna stora riskfaktor, i alla fall om man är en ”vanlig hobbyryttare” med en begränsad ekonomi, dito kunskaper och som vill kunna rida säkert och utan diverse ”tillvänjning” i månader innan det fungerar.
Hur vet man inte ens om man tycker om hästen om man aldrig träffat den? Det är inte som att köpa en påse chips.
Jag har köpt tre av mina hästar utan provridning (hade inte ens träffat någon av dem. Besiktning utfördes med mig i telefon). Ingen av dem hade iofs åldern inne för att vara inridna. Litar tillräckligt på min egen förmåga för att göra dem till trevliga hästar eftervart. Gällande skador så är jag av åsikten att antingen köper man ”grisen i säcken” (gårdsbesiktigar) eller så röntgar man igenom från topp till tå. En gårdsbesiktning är inte värd så mycket för mig, iallafall inte om man ska köpa en redan ”använd” häst. Där finns stor risk för skador som inte framkommer vid gårdsbesiktning (nacke/hals/rygg t.ex). Röntgen är också ett snårigt träsk, men låter veterinären råda om ev. fynd är av betydelse för tänkt användningsområde eller ej.
(och DÄR blev det uppenbart att jag läste inlägget slarvigt. Du undanbad dig ”motbevisande” kommentarer. Ursäkta! Håller såklart med om att risken är större att köpa osett!)
Fast om de tre hästarna inte var i åldern att KUNNA vara ridna så är det inte alls tillämpligt på mitt inlägg eftersom jag talar om just vikten av att provrida 🙂 .
Att man vågar köpa en oinriden häst osedd kan jag mer förstå, ffa om man sett den på BRA, illustrativ video.
Jag och dottern har köpt våra två absolut bästa hästar via en internet auktion. Fanatiska hopphästar båda, två en tvååring och en treåring.
Vi har bara tagit del av filmer, bilder, veterinärutlåtanden och röntgenbilder ( som granskats av vår veterinär) Men hästarna har varit noggrant selekterade av skickliga hästmänniskor. En selektering vi aldrig hade kunnat göra själv.
Isabella har ridit final i Falsterbo på sin, hon får förfrågan om hon vill sälja honom så fort han är ute och visar sig. Min fick diplom på treårstest och ska nu betäckas. Så visst går det, man ska bara veta vad man är ute efter.
Fast en tvååring räknar jag inte som något man kan provrida ens om man hade velat och knappt en treåring heller. Det lilla man kan testa på de flesta treåringar är inte så mycket.