I morse var det lite halvfruset ute men med lite harvning blev banan tip top; bearbetningen gjorde att den tinade upp nästan medan jag körde på den.
Och som många gånger förut skänkte jag en tacksamhetens tanke åt mina pinnaharvar; tänk att något så billigt kan ge ett så bra resultat!
Och inte behöver man varken vara rädd om dessa järn-stycken eller serva dom; de är banne mig outslitliga vilket man definitivt inte kan säga om en del av deras modernare motsvarigheter.
Nu ska jag bege mig av för att förhoppningsvis äntligen avsluta historien med den påbackade dörren på min bil.
Över 13.000 har det kostat att byta den vilket nästan känns ”bortkastat” på en så gammal bil men det är ju inte jag som betalar utan det företag vars anställde (besiktningsmannen) orsakade skadan. Deras försäkringsbolag tar så klart hela kostnaden så jag har ”bara” behövt att krångla med lånebil och annat tidsödande.
