Möttes av denna syn strax utanför Vickes hage när jag kom med hans lunch och medan han hade stått och betat helt oberörd bredvid dovisarna tills dess blev han lite bekymrad att de skulle vilja ta del av hans mat så då blev han plötsligt lite upprörd och sprang fram och gav dom onda ögat….som om de brydde sig…Nä..de fortsatte lugnt sin siesta och han kunde återgå till havren.
Annars har vi varit hos Nina idag och förutom själva träningen haft våra sedvanliga diskussioner om allt mellan himmel och jord inom hästeriet.
Jag träffar just nu i princip ingen annan hästmänniska IRL så det blir ganska självklart lite ”extraprat” med Nina.
Dagens reflektion var att man inte ska glömma att vara tacksam för allt möjligt, i mitt fall att jag har en häst som är såååå fin med i princip det mesta.
Suverän är longera, tömköra, hoppa, rida ut, sko, klippa, lasta bla bla bla…sådant jag sällan tänker på eftersom jag inte gör just dessa saker ofta.
Men ibland när jag lastar tänker jag faktiskt ”jag ska aldrig sluta vara tacksam över detta” eftersom jag vet hur otroligt besvärligt det kan vara med en svårlastad häst och min bara springer in i transporten….
