Min Facebookvän Silverbjälke har gjort det igen, klockrent:
”Finns det någon studie som visar vad som sker i huvudet på en hästmänniska när denne får ”hjälp” i stallet av en icke hästvan ny partner eller en gammal barndomsvän på besök ?
Är det kartlagt hur traumat som uppstår när släktingar från stan besöker faktiskt påverkar ?
Går det låta utomstående göra höpåsar och sedan låta bli att kolla i dem & kontrollväga dem själv efteråt ?
Vad händer i hjärnan när besöket erbjuder sig att hjälpa till och ta in en häst från hagen.. När man måste tacka för hjälpen trots att det gått dubbelt så fort att göra allt själv och man dessutom besparat sig enormt stresspåslag?
När man inte är klar än och det lite hurtigt ropas att nu är det fika, hur hanteras den inre vreden som växer sig nära ett sammanbrott?
Man måste ha starkt psyke för att ha häst.”
Har generellt svårt för Bjälkens raljerande tonläge, men detta går inte att ogilla! Igenkänningen är total
Massa av de politiska inläggen i allmänhet och de, enligt mig rasistiska inläggen i synnerhet, står jag definitivt inte bakom men mycket i inlägget ovan är verkligen jag till 200 %!
Jag följer Petter på insta och får lite ont i magen emellanåt när han lägger upp storys/bilder när han har stalltjänst. Skulle ha väääldigt svårt att stå inackorderad på ett sådant ställe
kanske skall förtydliga att det är hans dotter som har en ponny inackorderad 🙂
Vad händer där som får dig att reagera?
Han är helt orutinerad och ovan och det känns som han lätt skulle kunna blanda ihop allt vad gäller täcken, fodringar o hagar. Ej heller upptäcka om något var fel … typ
Ja, det låter absolut inte bra! Hade aldrig kunnat slappna av i ett sådant stall.