Idag red jag ut med min ständige följeslagare; Skuggan!
Det blev en hel del klättring, en träningsform jag verkligen förordar och som ger effekt även om den utförs i den långsammaste gångarten.
Fast idag blev det nästan lite ”för bra” när jag fick för mig att utforska en ny stig som visade sig vara lite för smal, för brant, för mycket av det mesta faktiskt och dessutom kunde jag ju inte vända eftersom den var så smal.
Det var bara att hoppas att min bergsget skulle gå lika försiktigt som han alltid gör för det gavs inga marginaler för snubblingar kan jag säga och jag var väldigt glad när vi nådde säkrare marker.
På säker mark tycker jag nog att dessa småttingar var när de kom till mitt ridhus för ett träff.
För er som inte känner till rasen kan jag meddela att detta är italienska vinthundar, sååå söta om ni frågar mig men med tunna blyerts-ben.
Om greyhound är vinthundarnas large-modell så är whippet medium-varianten och italienarna är då small-hundar 🙂 !
