Sitter och läser följande text av Silverbjälke:
”Det är lite tragiskt att se att många av dem som köpt en ridtravare sitter och kickar med skänklarna, smackar och trixar med tyglar eller blir ledsna för att de inte får den övergång till galopp de vill ha när de vill ha den eller blir förtvivlade över bytet som inte funkar.
De blir ledsna, frågar andra om hjälp & råd när de första de frågat inte löst det.
Seriöst…. Har man köpt en häst som sedan generationer är avlad för att inte falla i galopp så har man liksom inte gjort det lätt för sig.
Lika märkligt är det när folk blir rädda, ledsna, uppgivna, betslar upp, byter bett & hjälp varje månad för att fullblodet blir starkt och drar för att det är avlat att bli starkt och dra.
Sen ser man samma människor tycka synd om hästar som far illa utan att inse deras egna hästar kanske inte heller är överlyckliga.”
För mig är texten ovan inte det minsta konstig, jag hade kunnat skriva den nästan ordagrant själv och då har jag ändå ridit många travare i min ungdom och är absolut ingen hatare av varken dessa eller fullblod/ galoppörer.
Men varje gång någon dristar sig till att uttrycka åsikter likt Bjälkes så måste en hel hop hästmänniskor liksom försöka överbevisa hela världen om att de minsann har haft/ ridit en travare/ galoppör eller gud vet vad och att detta djur minsann kunde utföra alla möjliga dressyrrörelser, galoppera i samlad galopp, göra seriebyten, hoppa 2 meter och jag vet inte vad mer.
Men alltså….varför inte bara vara tyst?
Är det så svårt att erkänna att tex travare om vi ska generalisera har svårare för att galoppera än ett halvblod för att nu ta detta som exempel?
Omvänt skulle jag kunna köra in Vicke för vagn och få honom att trava hur bra som helst med den bakom sig men om någon hävdade att han aldrig skulle kunna delta i V75 så skulle då inte jag börja oja mig och försöka motbevisa personen.
När någon uttrycker sig svepande/ generaliserande om whatever så behöver man inte genast koppla på största artilleriet och försvara detta whatever med näbbar och klor och trettiotvåtusen kommentarer. Eller ligger det i människans natur att försöka överbevisa oliktänkare?
Varför inte nöja sig med att konstatera att vissa saker är svårare än andra för vissa varelser och att man, om man vill ”trotsa” detta gör det (många gånger) onödigt svårt.
Titta på tex pararyttare som inte har något val utan måste anpassa ridningen utifrån sitt handikapp.
Visst går det att rida utan ben, fast man är blind eller döv osv men det är väl ingen som vill påstå att det är precis lika lätt som om man inte hade sitt handikapp?
Nä…chilla alla ni som blir så upprörda; det är jättefint och bra om ni har lyckats prestera whatever med ert djur men detta betyder ändå inte att det många gånger inte gjorts onödigt svårt, av vilka anledningar det än må vara.
Det är samma sak när folk skriker ”det är inte hunden det är ägaren” varje gång en hund av vissa raser/blandningar har bitit ihjäl någon. Varför inte bara acceptera att vissa hundraser är skarpare och därmed farligare, i synnerhet i fel händer? Visst, en dvärgpudel kan säkert vara sjukt nafsig men har ju aldrig hört talas om tre dvärgpudlar som bryter sig in i grannens trädgård och biter ihjäl en gammal tant liksom. När man tittar på hundar för adoption så kryllar det av vissa raser och nästan ofelbart är de ”olämpliga” att ha kring både katter, barn och andra hundar.
Självklart kan rätt ägare socialisera och hantera även en svår hundras men vissa verkar tro att alla hundar är snälla och goa bara man inte är elak mot dem och så fungerar det ju inte riktigt.
Sant. Absolut är det så att en del raser attraherar ”fel” sorts ägare men det beror ju också på någonting.
Nu när jag har haft 2 whippets tex och läst massor om dom på olika sociala medier tror jag förr att helvetet hade kunnat frysa till is än att man tex hade kunnat använda denna ras som kamphundar….
Har också ridit både travare och fullblod och ja allt går men det är en helt annan väg. Det viktigaste, vad jag anser, är att tillmötesgå hästens förutsättningar. Men så är det ju med ”vanliga” ridhästar med. Finns ju en anledning till varför det avlas hopp- och dressyrinriktade hästar. Självklart finns det de som presterar högt i motsatt gren mot vad de var avlade för men ja…. En diskussion som man kan dra hur långt som helst men de viktigaste tycker jag är att som sagt att man får tillmötesgå hästens förmågor.
Hmm…
Undrar också varför min Ridtravare som är uteslutande travtränad fram till okt 19 inte kan galoppera rent… kanske skulle jag ha skarpare bett och gramanen på när jag rider (Ironi)
Eller så gör jag inte det….
Jag är fantastiskt nöjd med min lille bonushäst som ger mig så mycket glädje.
Bjuder på en filmsnutt när vi övar dressyrprogram.
https://www.youtube.com/watch?v=oEF7BcwL3hY
De jag älskar med mina travhästar är deras vilja att arbeta, de är aldrig sena på att hänga på nya äventyr. De vill verkligen få nya uppgifter att lösa, de handlar inte bara om att springa rakt fram så fort du kan det handlar om att få dem att vilja prestera, lika väl som de var med mina tidigare ridhästar. Man måste få dem med sig, de måste vilja annars kommer du ingenstans oavsett gren eller ras på häst.
Det är ofta samma människor som är faktaresistenta. Det finns ju givetvis en och annan individ som har blivit 95 år trots att de t.ex har rökt som borstbindare. Trots det visar ju alla studier att det på gruppnivå är skadligt att röka. Dvs om man generaliserar är det bättre att INTE röka än att göra det. Ändå kan det bli ändlösa dialoger med anekdotbevisning om de få undantag som finns från huvudregeln.
Sant. Och det gäller mycket/ det mesta här i livet. Trots massiv forskning gällande whatever finns det alltid de som måste hävda motsatsen som en sanning….