Odlingssmitta

Hi hi hi… nu har även jag smittats av odlings-djävulen….i alla fall liiiite 🙂 .

Jag har sedan flytten till Ryhus fått frågan huruvida jag odlar något flera gånger och alltid svarat att jag inte är intresserad men ni vet hur det är….pumpas man av något tillräckligt mycket så kan man falla till föga 🙂 .

Jag har ju sålt gödsel till halva närområdet i allmänhet och Genarp i synnerhet tex och fått höra så mycket om allt möjligt vad gäller att tex odla i pallkragar, täckodla, osv att jag bestämde mig för att ge det hela en i alla fall liten chans.

När jag var i de nedre tonåren fick min familj erbjudande om att arrendera en liten (runt 50 kvadratmeter skulle jag tro) koloniplätt i närheten av vår lägenhet.

Fråga mig inte varför men det var min idé att vi skulle bli månskensbönder och i några års tid odlade vi tex lök och potatis i liten skala.

Jag har därefter knappt odlat något alls trots att jag och fd maken bodde i eget hus i över 10 år….lite hallonplantor var det enda ätbara jag orkade engagera mig i.

När Henrik och jag bodde i lägenheten i Staffanstorp köpte jag faktiskt tomatplantor en vår och fick en större skörd än vi (läs: Henrik, jag äter inte tomater) behövde och vi kunde även ståta med en handfull egenodlade jordjobbar där skörden verkligen kunde ha blivit större om vi fick välja.

Men nu står de alltså på Ryhus….några pallkragar som jag hoppas ska ge lite avkastning med minimal ansträngning så jag har åter inriktat mig på lök, potatis och kålrabbi till att börja med.

Och en trälåda kvarlämnad av fd hyresgästerna i trädgården (sista bilden) och som vi lagt många av höstens löv i ska bli ett experiment med täckodling.

Vi får se vad det blir av det hela….vi har ju både yta och gödsel så att det räcker och blir över och kanske blir jag även tillräckligt ”biten” för att satsa ännu mer på denna för många andra populära hobby?