Jag började rida som 15-åring och kände mig redan då för stor för att rida ponny så jag kan inte uttala mig.
Och någon tanke på att rida på B har jag inte 🙂 !
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
Jag började rida som 15-åring och kände mig redan då för stor för att rida ponny så jag kan inte uttala mig.
Och någon tanke på att rida på B har jag inte 🙂 !
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Hade nog hållt med om det för tjugofem år sedan när stora hästar generellt var stabila och inte så högt i blod, men nuförtiden tycker jag ponnyer ofta är lugnare än stora hästar.
(Som vuxen ryttare är man ju rätt stor på en ponny så då orkar den ju inte heller bråka på samma sätt som med ett litet barn kanske).
Jag är benägen att instämma. Tycker att ej så skickliga ryttare kan ha minst lika mycket problem med stora hästar.
Den skillnad jag tycker mig se mellan ”dagens ponnys” och de ponnys jag såg tävla när själv var tonåring är att det generellt har skett en enorm förädling.
Dagens ponnys kan se ut som nerkrympta full/halvblod, väldigt smäckra och välridna och långt ifrån russ, fjordingar och andra mer ”oädla” ponnys som inte alls är lika vanliga på tävlingsbanorna idag.
Glädjande nog ser jag också många mycket välridande barn även på hopptävlingar, det är inte bara ”plattan i mattan” och full sken över hinderna.