URK URK URK …..vilken fruktansvärt hemsk dag jag har haft, dessutom efter att ha vaknat flera gånger under natten och knappt sovit.
Jag märkte igår att Vicke såg lite ”sum” ut i hagen; han stod lite för ofta och för länge vid ingången.
Han är ju ingen häst som äter hysteriskt utan kan absolut ta långa siestor men det här kändes ändå som ”för mycket” helt enkelt och när jag tempade honom vid intaget hade han 39,1 graders feber.
Allt annat var till synes bra; jag hörde rejäla tarmljud, han åt och drack, stod upp utan att skrapa eller verka vilja lägga sig och hans bajs såg helt normalt ut.
Eftersom jag ändå hade en veterinärtid idag på förmiddagen valde jag att avvakta men när jag tempade honom tidigt i morse hade febern stigit till strax över 40 grader!?!?
Jag började min vana trogen att befara vad som skulle vara något av det värsta för mig/ oss; fång även om jag inte såg några tecken på stapplig gång tex.
Fick tag i veterinären några timmar innan hon skulle komma och hon lyckades endast lugna mig marginellt genom att säga att fång inte brukar ge så hög feber.
När hon kom lyssnade hon på hjärta och lungor och tyckte allt verkade bra förutom febern då…
Blodprov och näsprov är tagna och jag körde själv upp några blodprov till Helsingborg för analys redan idag.
Andra prov har veterinären skickat till SVA och man kan bara hoppas att postgången inte är så usel som många hävdar.
Just nu är det Metacam och vila som gäller- sedan får vi se om febern går ner och om proverna visar något behandlingsbart.
Bland annat ska Vicke testas för borrelia vilket jag absolut inte tror att han har; jag har aldrig sett en enda fästing på honom under alla år jag ägt honom men allt är väl möjligt antar jag.
Jag lovar att uppdatera när jag vet mer!
Vad gäller ”ponnyn” kollades han som planerat och såg typ helt återställd ut!?!? Inte det minsta puls i något ben och rörde sig fint även på hårt underlag.
Jag är i sak inte förvånad för jag har hela tiden tyckt att han sett ”bra” ut så fort Metacam sattes in men det är nu, när Metacamen ska tas bort som han får bekänna färg. Så jag ropar absolut inte hej men så klart är det positivt.
Cushingprov ska tas om ett tag; jag önskar nästan att han har detta för det går att medicinera mot och då kan jag kanske våga släppa honom mer på gräs än vad jag känner att jag i dagsläget skulle våga?
Avslutningsvis blev jag lite beklämd när jag skulle hämta ut Metacamen på apoteket. Dit var det ingen kö men till Systembolaget bredvid var det en kö på minst 20 personer ute på gatan. Tänk att det är så viktigt med sprit att man ids köa på detta vis. Och ja, jag vet att det är midsommar snart….
EDIT: Vicke är nästan redan feberfri, 3 timmar efter första Metacam-dosen!?!
Vilken jäkla berg-och-dalbanedag! Håller alla tummar för Baltis och för att Vicke… Ja, får vara fortsatt feberfri. Så skumt!
Mkt, mkt konstigt. Och det var inte heller något särskilt som hände varken igår eller föregående dagar som skulle kunna förklara febern typ extrem ansträngning, besök på något plats med massa hästar, byte till ny hage där han ätit något giftigt….
Åh nej! Hoppas på snabbt och bra svar på analysena. Det kan säkert vara vad som helst men för många år sedan hade jag en häst med ehrlichios med de här symtomen. Han blev helt frisk efter behandling. Håller tummarna för er!!
Usch, jag lider verkligen med dig. Det är det värsta som finns när djuren är sjuka – jag blir fullständigt ifrån mig, ja faktiskt sjuk av oro. Och inte kan de prata och berätta om exakt var eller hur ont de har.
Nu håller jag tummarna att pållarna piggar på sig och att ni får en lugn och fin midsommar!
Ja, jag blev faktiskt orolig att jag själv skulle bli ”sjuk av oro”; typ få magkatarr eller ”bara” kraftig påverkan av mitt blodtryck.
Åh nej, varför är det ”alltid” så att olyckor/dåliga besked osv verkar komma i skurar?
Hoppas att båda pållarna kryar på sig. Imponerad av hur god koll du verkar ha och reagerar direkt när något verkar stå på.
Till råga på allt elände halkade Molly i trappan till ovanvåningen igår och föll handlöst neråt. Henrik trodde hon hade brutit benet men hon gick bra på det redan efter någon minut. Med facit i hand kunde hon lika gärna ha knäckt nacken…fatta den skräcken och sorgen, ffa om hon inte hade dött omedelbart utan plågats!
Vad gäller ”att ha koll” lär man (förhoppningsvis) känna sin häst efter så många (8) år tillsammans.
Just Vicke är dessutom hyfsat ”förutsägbar”- han ändrar sällan på invanda beteenden och jag vet oftast på förhand hur han kommer att reagera i olika situationer.
Veterinären sa att hon var imponerad över hur väl han uppförde sig vid blodprov, näsprov osv men för mig är det helt naturligt. Däremot tror jag den lille hade fått ”frispel”, ffa om man försökt något i hans box. Honom jagade jag x varv i boxen när jag skulle ta tempen; det var ”så klart” livsfarligt. Vicke blinkade inte ens till….
Min häst fick anaplasma utan att jag hade sett en enda fästing så det är inte omöjligt.
Nej, det är ju verkligen inte omöjligt bara väldigt osannolikt. Men lika bra att ta prov så man inte behöver fundera.
Tänker på dig!
Tack för din omtanke!