Blir inte det minsta förvånad av artiklar som denna.
Jag vet själv många som ”i alla år” velat ha hund men tyckt att deras arbetssituation har omöjliggjort det och att vissa därför tagit chansen att faktiskt bli hundägare när de jobbat hemifrån under en så lång period är inte helt osannolikt.
Att flera av dessa nya hundägare inte har tänkt igenom vad det innebär att ha hund är jag tyvärr ganska övertygad om och det handlar inte bara om tiden det tar att sköta en hund utan minst lika mycket kostnaden och att man blir oerhört bunden.
Hunddagis är verkligen inte billigt och kanske finns det inte ens lediga platser i närheten av ens bostad?
Kanske visade sig den gulliga lilla valpen dessutom mer svårhanterad än den oerfarna ägaren anade?
Samma här i Frankrike… Och här är de redan Europamästare i att överge sina djur, till exempel innan semestrarna är det tydligen många som helt enkelt bara släpper sina djur vind för våg i stället för att hitta någon som kan vakta dem…
Gäller det även hundar?
Tydligen, det finns särskilda ”hundfångare” som är ansvariga för herrelösa hundar. Men antar att många också överger hundarna till hundhemmen direkt. Finns väldigt, väldigt många hundar för adoption (jag ”fönstershoppar” ju en del men kan tyvärr inte ha en hund som livet ser ut just nu).