Jag har ”sedan alltid” tagit det väldigt hårt när mina djur har varit sjuka och den här senaste vändan har inte alls varit ett undantag, tvärtom.
Även om jag har varit extremt förskonad från skador på Vicke sedan många år tillbaka hjälpte det inte ett dugg när han fick anaplasmosen och dessutom blev oförklarligt halt samtidigt.
Och den lilles fång ska vi inte tala om.
Jag önskar verkligen att jag inte lät hela världen rasa så som jag gör med hästskador; som en vän hävdar så BLIR ju djuren OFTAST friska förr eller senare.
Och med lite perspektiv på det hela så läste jag igår att Patrik Kittel inte kommer att kunna rida OS eftersom hästen snubblade på en träning och blev halt! Vad sägs om den oturen?
Eller när Fredrik Jönssons bästa häst, värd miljoner, bröt benet vid longering i våras???
Nej, jag är definitivt inte ensam om att råka ut för skador på hästarna- det är verkligen ett ögonblicks verk och man ska vara tacksam för varje dag de är friska (och det ÄR jag också)!
Jag är likadan – jag blir väldigt orolig och grubblig när djuren är sjuka. För många år sedan jobbade jag på veterinärklinik och assisterade vid många hältutredningar. Det förbättrade verkligen inte oron, för efter det såg jag hälta hos både egen och andras hästar…. Både inbillad hälta men tyvärr också riktiga hältor.
Värsta scenario måste ju vara om man ser att en häst är halt men ägaren varken har en aning eller efterfrågar ens åsikt.
Så roligt att se en bild på vackra Vicke igen. Har tänkt på Dig och undrat hur det går med dina 2 hästar .
Är Vicke helt återställd nu ?
Hur går det för B i hagen?
Nog är det jobbigt när ens djur är sjuka speciellt som de inte kan ’prata’. Jag själv är alltid mer bekymrad när något djur är sjukt och sköter det bättre än när jag själv är sjuk.
Vicke är under igångsättning. Detta fantastiska djur som så fort jag satte mig i sadeln kändes EXAKT likadan som när jag hoppade av nästan 4 veckor tidigare. Inte tillstymmelse till bus, olydnad, stelhet….
B går i en hage med högt, gult gräs/ ogräs (mest ogräs vill jag påstå) och ser superfin ut. Men jag tar verkligen en dag i taget med honom.
Håller med! Pang, så händer det! Som Casalls lilla balltramp på OS i London- tänker RGB säkert har debriefat kittel om den upplevelsen..
Jag fick värsta skrämselhickan när Masse stod och hängde på betet i morse. Befarade hög feber och anaplasma, men han var bara trött. Trodde sen att han fått patellaupphakning när han inte kunde gå ut från stallet och ena bakbenet var alldeles rakt. Han hade skydd på sig för första gången! Han dansade och galopperade sedan glatt ute i skogen med dottern och såg väldigt pigg och mallig ut när de kom hem. Dessa hästar…
Ja för typ tre veckor sedan skenade min häst på egen hand med utrustning på sig i cirka 7 km på asfalt. De har lyckades med var att ha sönder tömmarna och drog på sig skrapsår på ena benet och en tappad sko. Innan jag hittade honom halvvägs ned till stan kan jag lova att hjärtat satt i halsgropen. Nu ska han köras igång igen, såren är läkta och de roliga var att han var aldrig halt trots att benet var i dubbel storlek. Den hästen kan göra en nervös .. Han har både haft ovanlig senskada och lyckats dra på sig en spricka i en framkota efter ha dängt in benet i en betongvägg pga att han var sur på boxgrannen. Han är ingen häst för den som har klena nerver.
Huuu…påminner om när min förra häst Kreon skenade på asfalt med tömkörningslinor efter sig.
Tyvärr gick det inte lika bra som med din häst; min gick omkull, fick ett djupt sår på ena bakbenet, stod i sjukhage i 6 veckor om jag minns rätt och jag hade veterinär ute en gång i veckan (som tur var hans uppfödare veterinär så det var hon som kom). Dessutom var han ganska ”elektrisk” så jag var ganska rädd när jag skulle sätta igång honom och tog hjälp av en modigare ryttare.