Som jag har berättat tidigare är jag själv inget fan av att prata om mina hästar hur mycket som helst – jag fattar att det för de flesta är mer eller mindre ointressant.
Det jag skriver om på bloggen kan man ju välja om man vill läsa eller inte men att bombardera andra med diverse hästsnack…nix…
Prata häst med andra hästmänniskor som har i alla fall hyffsat samma syn på hästarna som jag kan jag göra länge. Prata häst med människor som har, i mina ögon, en väldigt märklig syn på hästar t ex att hästar inte ska ridas eller människor som inte kan häst alls orkar jag inte. De förstnämnda blir jag bara irriterad på och de okunniga ställer så mkt frågor som inte går att ge ett enkelt, kort svar på t ex vad går dressyr ut på? Och sen trasslar man in sig med en massa följdfrågor och det enda man tänker är att kan vi inte prata om ngt enklare typ vad vi såg på TV igår….
Word på varje ord 🙂 !
Pratar aldrig häst med icke hästintresserade. Till hälften för deras skull och till hälften för min egen skull. Att lyssna på folks: ”jag har också ridit en gång på en cowboyhäst i Spanien” får mig att vilja dunka huvudet hårt i en vägg.
Ha ha…exakt!
Kan tänka mig att mina arbetskamrater kommer att fråga hur min mycket långa semester har varit nu när jag ska börja jobba.
Jag skulle vilja svara att den blev tämligen förstörd eftersom båda hästarna blev sjuka men vet att det kommer att komma följdfrågor på vilken slags sjukdomar de fick osv och det kräver viss eftertanke för att hålla detta samtalsämne hanterbart.