Fegisar i hästvärlden

Läser ett inlägg på Facebook som kort sammanfattat handlar om att någon har tagit kort på en häst med dåliga hovar i en hage. Personen undrar vad den ska göra.

Otroligt många svarar att personen ska anmäla ovan till Länsstyrelsen; tack och lov svarar många andra även att personen först bör försöka tala med/ hitta hästens ägare.

Jag kan absolut förstå de som anmäler till Länsstyrelsen om de gjort i vart fall en liten ansträngning att hitta en ägare/ markägare eller läget är direkt extremt allvarligt, kanske till och med livshotande men när jag läste alla beskäftiga svar i tråden blev jag lite mörkrädd.

Visst; det är ibland svårt att avgöra vad som är vad, det är måhända bättre att ”anmäla en gång för mycket än en gång för lite” osv men en del människor tycks så otroligt konflikträdda och/ eller bekväma att de tycker att om de bara lyfter luren och ringer in en anmälan anonymt så har de gjort sitt liksom.

Och eftersom Länsstyrelsens personal dels inte precis sitter och sover vid sina skrivbord eftersom de har så lite att göra dels faktiskt råkar ut för okynnesanmälningar kanske man ska tänka ett varv till innan man drar igång något?

Att ha civilkurage nog att försöka ta kontakt med en djurägare/ markägare borde vara steg 1 i min värld; om detta sedan inte går av någon anledning bör man givetvis gå vidare.

Och ja, jag fattar absolut att det i vissa fall verkligen inte är görbart av vilken anledning det än må vara men att bara random uppmana alla som ser något som känns det minska ”fel” i någon annans häst/djurhållning att anmäla kan få väldigt förödande konsekvenser.