Idag var jag äntligen och tränade för Nina- efter nästan 2 månader! Kan inte minnas när jag hade ett så långt uppehåll sist (7 år sedan?)
Minns hur jag förr nästan kunde ha panik vid minsta uppehåll men så har det inte varit nu tack och lov även om jag har saknat träningarna. Men Vicke har i alla fall inte känts som i jättebehov av någon annans vakande öga så att säga.
När jag kom fram till Granelundshallen såg jag högen med underlag som ni ser på bilden; underlaget i ett av ridhusen har bytts ut.
Och åsynen av högen gav mig hemska flashbacks från förra sommaren då jag, utan att fatta vad jag gett mig in på lovade att ta underlaget från deras stora ridhus.
Dealen var ”allt eller inget” och jag trodde inte de skulle riva ut allt vilket blev fallet.
Dessutom visade det sig att underlaget var jättesvårt att skänka vidare; jag annonserade via Facebook och blev fullkomligt nerringd men när det kom till kritan var det liksom inte bara för andra att ta underlaget under armen och ta hem det utan långt krångligare.
Så det blev några sömnlösa nätter där jag oroades över att behöva frakta hem ett överflöd på ridhusunderlag som jag dels skulle behöva betala massor i frakt för, helt i onödan eftersom jag inte behövde allt och dels ha ett berg liknande det på bilden utanför mitt eget ridhus.
Nu löste sig allt perfekt till slut och två andra hushåll tog det jag inte behövde men det kunde ha slutat illa….
Reagerade på att tiden går såfort.
Att det är 2 mån sen vicke o B blev sjuka. Antar det eftersom Du inte tränat ?!
Snart har hela sommaren gått ?!
Inte går det lika fort i november?!
Det finns nog goda skäl till uttrycket ”tiden går fort när man har roligt”.
Inte för att det var det minsta roligt att hästarna var sjuka men eftersom sommaren vanligtvis är min favoritårstid så brukar den bara swisha förbi.
Å andra sidan tycker jag generellt att tiden går fortare ju äldre man blir.