Funderar på att köpa häst men gillar unga hästar bäst. Men då jag är en gammal tant hade jag nog behövt en del hjälp. Finns det någon som vill kan och har kunskapen tiden samt att hjälpa till. Jag har en hel del kunskap och vet hur jag vill att hästen tränas men tänkte höra om någon vill göra utan en massa pengar.
Detta inlägg fick mig att fundera över ett scenario jag sett/ hört talas om en hel del gånger och där äldre, rädda ryttare envisas med att köpa för explosiva hästar (oftast unga sådana) som de sedan knappt vågar rida och/ eller där allting bara blir allmänt tokigt, ibland väldigt snabbt.
Hästen kan snabbt börja testa ryttaren, bli ”otäck” att rida, ryttaren förmår inte alls få hästen att göra som ryttaren vill, det börjar letas fel hos hästen och eftersom det ibland också är så att ”den som söker han finner” så behandlas hästen av veterinär och allehanda equiterapeuter och dylikt innan den i värsta fall döms ut.
Att ta hjälp av andra om man är osäker är mycket klokt men att göra sig beroende av andra för att rida ( annat än att rida för tränare mot betalning) skulle jag verkligen akta mig för – den beroendeställningen skulle jag inte vilja hamna i.
Inte bara för kostnaden utan för att hjälpen kan utebli och vad gör man då?
Samma sak kan absolut hända med en tränare men det är enligt min erfarenhet lättare att hitta en tränare man betalar än någon som kommer hem till ens stall och som vill hjälpa till gratis eller mot en ringa kostnad.
Varför gilla ung hästar bäst?
Är det inte andra kvalitéer än ålder man söker? Jag skulle rekommendera alla amatör-ryttare att skaffa en Duttis.
Jag tror att ett svar är en ÖVERTRO till:
*sin egen kompetens
*hur avancerat man kommer att träna/ tävla i framtiden
*att en flott unghäst alltid blir en väldigt bra ridhäst
Men vi amatörer är inte alltid så duktiga som vi tror och få av oss kommer någonsin att rida ens medelsvår klass på våra hästar och nej, en jättefin unghäst utvecklas inte alltid till en superstar x år senare……
Jag blir så jäkla nervös, ringer dagligen kvinnor med noll självinsikt, nästan uteslutande äldre, som antingen vill köpa nån av unghästarna tills sig själv eller till satsande tonåring.
Jag har själv köpt flera 3-4 åringar men då var jag många år yngre och hade häst på en ridskola med alla faciliteter, folk att rådfråga och ffa; jag behövde aldrig rida ensam om jag inte ville.
Idag, boende på gård i ödemarken skulle jag om inte annat inte VÅGA köpa en ung häst och rida här i min ensamhet.
Jag vet flera exempel på där kombon tant-unghäst blivit såååå fel, inte ffa pga hästen utan pga ryttarens okunskap och rädsla.
Och jag känner mig själv; en häst hade inte behövt hiva av mig mer än 2-3 gånger innan jag inte hade vågat rida den mer och vad gör man då?
Allt detta kan så klart hända vare sig man själv eller hästen är gammal/ ung men riskerna är enligt mig klart större med äldre människa och ung häst.
Jag missunnar inte någon en unghäst, men man måste vara både rätt så orädd och antingen erfaren eller ha hästen hos tränare så den blir utbildad om de ska leda till nått vettigt.
Jag instämmer till 100%.
Många kanske också är rädda för att köpa en ”äldre” häst i tron att de inte kommer att kunna rida den i så många år men vilket är bäst: att ha en ung häst som man är skiträdd för i flera år eller en äldre som man har roligt med varje dag?
Har ständigt kontakt med flera hästutbildare och tränare.
De du säger stämmer verkligen!!
Hästkunskapen och ridkunskapen är låg.
Om jag förstår annonstexten rätt vill personen i fråga dessutom ha hjälp med hästen gratis?
Ja, det framgick inte riktigt om det skulle vara gratis eller mot en ringa kostnad men man får oftast vad man betalar för…
Ja gud ja, blev så oerhört irriterad över det inlägget. Jag köpte ju Diva och vad redan då tant på alla sätt inom ridningen. C red in och fortsatte utbildning och jag började rida henne hos C. Jag köpte Diva billigt som föl men visste att det skulle kosta senare. Med Effi var planen att jag skulle behålla henne, men av olika omständigheter blir det inte så. Om jag skulle behålla henne var planen att C skulle ”förhandla” henne till en tanthäst vilket nog hade gått på mellan 50-100000. Så det är ju helt ok att köpa en unghäst just för att man vill styra vem som utbildar. Men be om hjälp ”gratis”, jag går igång på så många cylindrar och blir riktigt beklämd, inte konstigt att massa ”problemhästar” blir vandringspokaler!
Att köpa en fullt utbildad och frisk 18-åring är det bästa jag gjort. Hon är 23 nu och fortfarande pigg och frisk. Att jag sedan gick och köpte en två-åring är en helt annan historia. Nu har jag i och för sig mina två döttrar till hjälp och Lilleman har hunnit bli hela 5 år. Tänker att han blir lagom för mig framåt pensionen…
Vanligaste hästpersonligheten i mitt stall (35 hästar med ägare och medryttare): tanten som är mer eller mindre rädd för sin häst och (i bästa fall) har medryttare för uteritter. Rider själv bara på volten längst ner i ridhuset (i den andra hörnan står det livsfarliga pallar mm). Hästen är utan undantag yngre än tio år.
Jag har också sett min beskärda del av ”rädda tanter”. Kanske blir jag själv en någon gång 🙂 ?
FEGARE för varje år blir jag iaf… fast fasen inte rädd, då skulle jag nog lägga ner?
Jag har genom åren läst/ hört om förvånansvärt många vuxna ryttare som ÄR just rädda när det kommer till ridning/ hästhantering i större eller mindre omfattning. De vill ändå fortsätta med hästeriet.
Det är så klart jättesvårt att veta hur man själv skulle agera i ett liknande scenario; det är lätt att tvärsäkert svara si eller så men den dagen man kanske står där är det måhända inte lika lätt?
Jag vill tro att jag hade lagt ner hästeriet om jag blev varaktigt rädd och det tex inte hjälpte att byta häst.
Att lägga så mycket tid, pengar och känslor på något som ger obehag känns inte logiskt. Och kan i många fall dessutom bli farligt.
Nu har jag ju en mångårig hästerfarenhet att luta mig mot men samtidigt blir jag tyvärr inte yngre och ju äldre man blir desto svårare kan det vara att läka olika skador tex.