Förra året swishade förbi känns det som spontant men när jag nu ska sammanfatta det hann det ändå hända en del, både roliga och inte alls roliga saker.
Mycket i mitt liv kretsar kring Ryhus och mina djur och flytten dit i maj 2020 känns som något av det bästa som har hänt mig.
Jag är så tacksam för denna möjlighet och vaknar fortfarande förväntansfull som ett barn bara av att jag ska gå ut och släppa ut hästarna i hagen. En härlig känsla!
Men medan jag har varit väldigt förskonad från sjukdomar och skador på Vicke under massvis av år så drabbades både han och den lille av diverse elände under året och det var rätt många veckor som jag inte vaknade förväntansfull kan jag säga utan snarare med en stor oros-klump i magen.
Lillis fick fång i maj och har konstaterad PPID som han medicineras för dagligen sedan i somras.
Fången läkte ut fantastiskt bra och snabbt på alla vis, på hovarna syns inga spår efter den och han har kunnat fortsätta att gå i gräshage. Jag ropar dock verkligen inte hej på några vis utan känner tvärtom oro inför våren och kommer att försöka vidta åtgärder för att förra årets tragedi inte ska upprepas.
Mycket kort efter lillens fånganfall fick Vicke anaplasmos som även han återhämtade sig fantastiskt bra ifrån men eländet tog inte slut där.
Under hösten fick han även lymfangit i ett framben, fullkomligt obegripligt. Han gick ut i hagen som vanligt och stod några timmar senare med ett så tjockt ben från kota till armbåge att han knappt kunde gå.
Jag hade i den vevan spekulanter som ville provrida eftersom jag hade bestämt mig för att sälja honom så det satte givetvis temporära käppar i hjulet.
Tyvärr blev det sedan ännu mer elände efter att jag hade kommit i kontakt med vad som kändes som de ultimata köparna av Vicke.
Han gick inte igenom veterinärbesiktningen och även om han blev friskförklarad efter bara 2 veckors vila efter behandlingen så hade köparna hunnit dra sig ur.
Jag hade redan börjar leta ny häst men efter att ha konstaterat att utbudet om man inte har en budget på över en halv miljon är mycket klent sett till vad jag söker så har jag inte så bråttom med att sälja min egen häst.
Jag har fått bekräftat det jag innerst inne redan visste; att jag har en på många vis otroligt fin häst vars like jag troligen inte kommer att finna så jag rider gärna på honom ett tag till medan jag letar vidare efter hans efterträdare.
Tyvärr blir varken han eller den lille yngre, Vicke blir 15 i år, B blir 25.
Även på själva Ryhus har det hänt massor, dock bara trevliga saker!
Jag har med hjälp av Henrik målat ridhuset vilket var ett mastodontprojekt som jag aldrig vill göra om.
Samma sak med den utvändiga målningen av stallet; efter 7 strykningar med kalkfärg var jag ganska kräkfärdig.
Dock gick den invändiga målningen av putsen mycket snabbare så det var i alla fall ett projekt som klarades av lätt.
Vi har gjort en hel del annat smått och det återstår faktiskt inte jättemycket som vi känner måste bli gjort.
På grund av covid-situationen har vi inte rest alls under året och även om det egentligen verkligen är ett i-landsproblem så är det ändå en sorg. Men så länge vi är friska, liksom våra familjer så är det ändå långt viktigare så klart.
Ja, detta var lite om det gångna året; det finns mycket mer att berätta men jag tror jag håller här.
Det är dig väl unt att få tillgång till ett så trevligt ställe!
Jag ska i alla fall försöka förvalta det så gott jag kan!
Du/Ni verkar ha gjort ett enormt arbete. Det är en ren fröjd att se.
Skönt då att Ni inte verkar ha något akut hängande över er såhärårs.
Du verkar ta minst lika god hand om dina djur.
Som någon skrev- det har Du förtjänat- och det har Du som Du hela tiden verkar göra ’det’ bästa och lite till.
Den enda ’sorgen’ i det hela som jag ser det är att Du ska ge upp Vicke- som verkar vara helt perfekt…
Finns det ingen möjlighet att behålla honom samtidigt som Du skaffar något att utbilda???
Det kostar ju säkert inte mycket att ha båda hemma ( plus den lille). Förstår att det är kapitalkostnad – men ?? Vicke verkar ju vara ’one of a kind’ på alla sätt och vis…
Hoppas oavsett hur det går att Ni alla får ett fint 2022.
Vad gäller att behålla Vicke om/ när jag hittar en yngre förmåga är detta, hur hårt det än kanske låter för en utomstående helt uteslutet.
Den lille är megarenlig, hans försäkring kostar i princip inget (300:-/ i månaden tror jag) och han går oskodd och verkas var 12:e vecka.
Vicke skos var 6:e vecka med dyrare skor och sulor, äter väldigt mycket mer mat bla bla bla= kostar MKT mer att ”hålla”.
Men oaktat kostnaden så VILL jag inte ha 2 hästar att rida.
Jag hinner med en ridhäst jättebra, kan gå här hemma i lugn och ro och helt utan stress.
Jag läser/ hör ofta om de med flera ridhästar som ständigt stressar, har dåligt samvete, mycket blir eftersatt och det blir varken hackat eller malet.
Jag vill absolut inte ha det så.
Som Du förklarar det förstår jag helt hur Du tänker. Klokt.
Tar man på sig för mycket är det lätt att det blir halvdant för alla inblandade och då försvinner säkert glädjen också.
Det hade nog varit klokt om fler tänkte igenom -ibland alltför spontana beslut- som ofta leder till att folk samlar på sig djur av diverse slag.
Jag har själv ibland frestats att skaffa ytterligare hund/även hundar och har bara först de sista åren varit helt övertygad och nöjd med att bara ha en i taget.
Känns mer än tillräckligt. Just hundar verkar de flesta tycka att har man redan en kan
man ha flera. De har ju sällskap av varandra mm. Är inte helt övertygad
om att alla individer behöver ständigt sällskap av artfrände tvärtom.
Hoppas Du tillslut hittar Din nästa drömhäst förhoppningsvis redan 2022 !!
Det finns absolut både för och nackdelar med fler djur.
Vad gäller hästar handlar det som jag förklarade i mitt fall mycket om tid och ekonomi; en ridhäst kostar helt enkelt massor och tar mycket tid i anspråk. Och en (perfekt) sällskapshäst har jag redan.
Jag vill ha råd med en hel del mer än mina hästar och då måste jag prioritera. Och dessutom är jag som du vet väldigt noga och skulle få jättedåligt samvete om jag inte hann träna 2 hästar som jag anser de bör tränas osv.
Visst är det tråkigt när ens ridhäst blir sjuk och man inte kan rida; då har jag ibland önskat att jag hade en till men man ska inte gapa över mycket.
Vi har även ibland tänkt tanken att skaffa en hund till men där känner vi dels att vi redan haft sådan fantastisk tur med Molly och dels är det långt ifrån säkert att HON hade velat ha en artfrände här. Och hur det än är så var hon hos oss först.
Jag ser och hör tämligen ofta om personer som enligt mitt sätt att se det har tagit sig vatten över huvudet med för många djur. Det drabbar deras ekonomi, handlingsutrymme och arbetsbörda mycket och onödigt eftersom det är självförvållat. Ibland är det säkert värt det men ibland undrar jag….och säkert de själva också men då är det liksom så dags.
Speciellt Du hade nog fått det jobbigt
med flera ridhästar då Du håller så hög standard på allt !! Att en häst är sjuk innebär dessutom inte alltid någon tidsbesparing tvärtom. Att hästar måste vara 2 är klokt men då är det en fördel om man som Du har världens bästa lilla sällskapshäst. Och billig i drift.
Ekonomin ska man heller inte bortse ifrån speciellt som Du och Din man även vill ha ett gemensamt liv med resor och restaurangbesök. Och dessutom tiden. Kan inte vara helt enkelt som icke hästmänniska att leva med någon som bara är i stallet.
Hundar är väl jämförelsevis enklare att ha 2 men tror inte alla hundar behöver en egen kompis. Molly ser på dagens foto med Henrik fullkomligt nöjd ut med sin människa.
För ca 2 år sen hade jag beställt 2 (!!!) valpar- fullkomligt idiotiskt ??!!.
Tur i oturen -med facit i hand- lyckades Elliot strax efter att jag betalt handpenningen skada sitt ena bakknä rejält med akut stor knäoperation. 6 -9 mån total konvalescens . Första 3 månaderna i valphage dygnet runt- total stillhet med några minuters koppelpromenad 3 ggr/dag. Låg själv dygnet runt i extrasäng bredvid hagen så att han skulle hålla sig lugn.
Givetvis avbokade jag valparna till visst missnöje och oförståelse hos uppfödaren men insåg att jag inte skulle klara av något mer än att sköta den svårt skadade Elliot och han kom först. Tur att jag inte arbetar.
Eftersom jag hade tur men framförallt la ner min själ i vården av honom så läkte knäet så extremt väl att det inte ens går att se någon skillnad på bakbenen ens muskulärt.
Idag tackar jag ofta/dagligen min stora tur att olyckan inträffade precis när den gjorde. Inte bara den lämpliga tidpunkten tänk om han skadat sig någon månad senare med redan inflyttade valpar men också och framförallt att jag tack vare olyckan idag har glädjen att inte ha 3 hundar.
Ja Henrik är mycket förstående och vi har ju skild ekonomi men jag tror ändå att det finns gränser även för hans accepts om jag hade lagt ännu mer tid och pengar på hästeriet. Och det är som nämnts inte ens något jag själv vill.
Det är lätt att vara efterklok men det låter onekligen som att det var tur att det inte blev 2 valpar för dig.
Ja där kom jag undan med blotta förskräckelsen !!