Så här såg ridhuset på Ryhus ut innan vi flyttade in.
Numera finns ingen ”avspärrning”, underlaget är påfyllt och jämnat med lasermätare och maskin och lamporna är utbytta.
Här tillbringade jag 50 minuter i morse och även om det är svårt att göra allt som jag egentligen skulle vilja på grund av den begränsade ytan (17*36) så är det så klart guld värt, framför allt på vintern.
Jag nyttjade inte alls ridhuset rätt många månader förra året och hoppas på samma tur med vädret i år men man vet ju aldrig.
På tal om en film en vän visade mig igår slog det mig hur jag i början av min hästägarkarriär red hur mycket små volter som helst; det gör jag nästan aldrig numera.
Min egen tolkning är att den hästen jag hade då var i mycket större behov av att ”böjas igenom” (och/ eller så red jag sämre) men tänk vad det måste ha slitit i jämförelse med hur jag rider nu?
