Inget jag brukar göra men om jag måste så måste jag….
Posted
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
Inget jag brukar göra men om jag måste så måste jag….
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Det här är så mycket jag. Inte en chans att jag går/åker hem och duschar och byter om för att för att sedan ta mig tillbaka till butiken igen. När jag väl är hemma vill jag inte att det första jag ska behöva tänka på är att gå ut igen. I den lilla butiken storhandlar jag sällan och är sällan där speciellt länge och i den stora behöver jag inte gå så nära folk mer än möjligtvis någon sekund här och där. Man får tycka vad man vill om det men så gör jag. Sen storhandlar jag sällan direkt efter stallet ska tilläggas.
Jag vill helst också riva av alla måsten i ett och inte åka hem om i onödan.
Har jag satt mig i soffan är det väldigt svårt att resa sig ha ha!
Jag (mat-)handlar ogenerat i stallkläder, men byter ridbyxor, tvättar jacka, spolar av skor ofta osv och ser inte riktigt hemsk ut, inbillar jag mig. Jag har blivit tillsagd en gång under alla år, av en riktigt sur kvinna. Min vännina, som var med och kände till den sura, sa att hon, den sura, var fd hästtjej, så det var lite konstigt.
Jag håller också avstånd till andra i affären. Jag vet att det är annorlunda ur allergisynpunkt, men idag går ju var och varannan medelklasssvensson i gymträningskläder i affären och ridkläder är mina träningskläder, så jag känner mig inte udda. Allergiker blir lika allergiska om jag har civila kläder med häst- och hundhår på, det syns bara mer explicit i ridbyxor. Tror det är få allergiker som verkligen blir jättedåliga av att någon snabbt gått in och ut i en mataffär, även om en del nog gärna vill hävda det. Min man är svårt allergisk, men han klarar det utmärkt. Därför brukar jag, när jag träffar någon i stallkläder i affären, säga att de luktar gott och le snällt, man får försöka hålla ihop med sina fränder. De flesta brukar uppskatta ett vänligt ord från en annan hästmänniska, även om man normalt här i Stockholm anses som rymling från rättspsyk om man hälsar eller pratar med någon som man inte känner. Men alla är så klart olika.
Ska man ta hänsyn till alla allergiker kan man inte röra sig i samhället. Men jag förstår att det måste vara svårt om man har svår djur/parfymallergi tex.
Sedan behöver man inte klampa in i affärer med massa hö/halm på kläderna eller leriga stövlar- det smutsar ju ner om inte annat och är respektlöst.