Läser ett inlägg på nätet som handlar om vad en del lämnat kvar på gårdar som sålts.
Medan vissa gärna övertagit all möjlig bråte (aka ”bra att ha”) har andra haft massor med jobb med att rensa efter föregående boende.
Och även om det enligt köpekontrakt/ avtal osv bestämts att allting skulle vara rensat/ tömt så har de nyinflyttade ibland fått alla möjliga överraskningar.
Vi hittade själva en del på Ryhus där en tex lite rostig skottkärra, någon grep och ved slängd i ett utrymme utomhus har kommit till stor nytta medan jag gärna hade sluppit ta bort annat varav en del dessutom hittats halvt eller helt nergrävt runt ridhuset (ett rostigt hinderstöd tex, se bild).
Själv har jag oerhört svårt för lumpsamleri och skulle aldrig kunna bo bland skrothögar, trasiga lastpallar, gamla oljefat, däck utan mönsterdjup och annan skit man ibland ser utomhus ”på landet”.
Att en del kan ”vara bra att ha” kan jag absolut förstå men det får ju ändå vara någon måtta på vad man sparar och jag tror att det ibland är ren slöhet parat med att man blir hemmablind som gör att man inte tar tag i en rensning trots att det många gånger finns utmärkta återvinningsstationer i närheten och/ eller de som köper skrot på plats.
Jag var en period inackorderad i ett stall som hade många obrukbara jordbruksredskap som bara stod och tog en jäkla plats, rostiga och rent av farliga för barn och djur.
När jag föreslog att man kunde ringa efter någon som köper upp skrot rycktes det bara på axlarna.
Själv tycker jag att det är synd att det finns så många som inte bryr sig om sin närmiljö utan förfular den med allt möjligt skräp.
Och även om ”smaken är som baken” så är en del som ligger rent av miljö/ brandfarligt eller kan skada djur (krossat glas, taggtråd osv) så det handlar ju inte bara om ren estetik.
