Fördelen med eget stall är att det alltid finns något att göra!
Nackdelen med eget stall är att det alltid finns något att göra!
Ja, detta är min åsikt i frågan 🙂 !
Ibland undrar jag vad jag skulle sysselsätta mig med utan stallet och hästarna och ibland kan jag sucka över att man liksom aldrig ”blir färdig”.
Jag tycker ändå att jag har ett väldigt lättjobbat stall och ”lätta” hästar och jag har också försökt att rationalisera bort en del som tar tid genom att tex ha i princip årsförbrukningar av foder och strö hemma i stället för att behöva lägga tid på x körningar per månad/ år.
Men hagarna måste ändå mockas i alla fall ibland, stacken jämnas till, ytor både utom och inomhus tas om hand; förutom det självklara att mocka och fodra 365 dagar om året.
Än så länge överväger allt jobb med råge andra alternativ, jag tycker för det mesta att det är mest roligt och det tar sällan emot faktiskt.
En nyfiken fråga. Som det är nu verkar Du klara av allt själv med viss hjälp av Henrik. Men har Du någon back-up plan i händelse av akut sjukdom/skada ? Och hur gör Ni den dagen det är dags för utlandsresor igen ??
Och hur kommer Du klara av att någon annan sköter om allt? Det kan ju aldrig bli lika bra ?! Det blir väl många och långa ’instruktioner’ ?!
Skulle jag bli akut sjuk/ skadad har jag 3 personer som jag främst hade vädjat till om hjälp. Det ÄR onekligen ett dilemma eftersom vi bor så pass off.
När/ om vi ska resa hoppas jag att främst 2 av ovan personer skulle vilja passa hästarna.
De gånger vi rest bort genom åren har jag fått ypperlig hjälp och varit mer än nöjd. Och de som passat Vicke och mina andra hästar över tid har brukat tycka att mina instruktioner (läs; en bok) har varit så tydliga att de känt sig helt lugna. Det har alltid ”bara” handlat om mockning, borstning och lite pyssel, ingen ridning.
Jag misstänkte väl att Du hade någon form av ’nöd-plan’.
Jag är ökänd för att skriva långa instruktioner vad gäller mina djur.
Blir fortfarande tillsagd när jag måste lämna bort Elliot att jag inte behöver skriva flera A4- sidor, att han inte behöver eget baby-duntäcke med sig eller en hel Ikea-kasse med prylar.
Vad gäller Elliot är det dessutom extra onödigt då hon/eller hennes personal som passar honom fött upp honom och är den jag alltid själv ringer och rådfrågar när det är något.
Tydliga instruktioner har gjort att jag….ta i trä…aldrig på typ 20 år och många resor kontaktats av ”hästpassaren” medan jag varit iväg och det är så jag vill ha det.
Vill inte ”störas” med onödiga frågor när jag är hundra/ tusentals mil bort och bara skulle få stesspåslag.
Jag lämnar alltid dessutom instruktioner om att jag INTE vill bli meddelad om hästen skulle avlida eftersom jag ändå inte kan göra något utan hela resan i så fall blir förstörd.
Sist jag var iväg lämnade jag mina bilnycklar och bil och släp stod utanför aktuellt stall i händelse att Vicke behövde köras iväg.
Känner igen det Du skriver.
Har alltid varit väldigt detaljerad i vad som ska ske med djuren när jag är bortrest. Och vill helst inte behöva lösa problem på distans.
Brukar precis som Du göra det möjligt för andra att lösa problem själva. Lämna pengar hemma. Bil, nycklar etc.
Göra upp med Vetrinärklinik om vem som är ansvarig och fakturering i efterhand etc om jag har någon pågående ’skada’ som kan behöva skötas.
Visst är jag en hönsmamma men
det är så mycket lättare att planera för alla eventualiteter än bli sittande i telefon på semestern.
För visst har det hänt saker – mer eller mindre allvarliga när jag varit borta men som då löst sig med min framförhållning.
Jag är väldigt glad att jag har en fantastisk förmåga att koppla bort hästen helt när jag är bortrest och att jag kunnat lita på den som passat honom bidrar så klart. Annars försvinner en stor del av vitsen med att resa för mig, om jag ändå inte kan koppla av.
Hur mycket jag än älskar mina djur skulle jag själv bli klart irriterad om min partner fällde dagliga kommentarer i stil med ”undrar hur det är med Vicke…” och dylikt.