Nu när jag HAR köpt en ny häst tänker jag att det kanske kan intressera någon vad det var för hästar jag ratade i mitt letande och efter att jag provridit?
Skulle jag berätta om alla annonser jag dissikerat med hjälp av min vän och Nina skulle jag kunna skriva en bok så jag nöjer mig med att kortfattat beskriva de jag faktiskt provred.
Jag ger inga närmare detaljer för att ingen säljare ska känna sig utpekad (om de ens skulle bry sig) men så här var MIN känsla och åsikt:
1.Fantastiskt fin 4-åring, väl framme för sin ålder och otroligt skickligt och proffsigt visad på alla sätt. Men jag insåg ändå att hästen VAR för ung för mig.
2.Häst som var 6-7 år gammal men kändes som en 3-4 åring. Gick på 3 olika spår med kroppen, motställde sig och förböjde sig omvartannat stora delar av passet och jag tyckte den var på tok för outbildad för mig.
3.Mycket fin 6-åring som var väl utbildad för sin ålder men som var stenhård i munnen när man red på träns. Att den visades på kandar på filmen jag fått skickad innan visningen tände vissa varningslampor hos mig och när jag kom dit för att provrida hade de redan satt på den ett kandar. Jag bad att hästen skulle visas på träns och det var en enorm skillnad när jag själv satte mig i sadeln (inte så mycket när visaren red). Men jag tycker att kontakten är så viktig hos en häst och även om detta kan förändras så avstod jag då denna hästen dessutom var en av de dyrare jag provred (kostade runt 400.000).
4.6-8-åring (minns ej exakt) som hade tävlat lite, var utbildad men som jag knappt kunde få att fatta galopp. Och även om detta är en liten sak som handlar om att man ska ”vänja sig vid varandra” så kände jag att nej. Hade hästen haft fantastiska kvalitéer i övrigt så hade jag inte brytt mig men det hade den inte.
5.Häst som var 5 (skulle bli 6 om bara 2 månader) som var väl visad och bra framme för sin ålder men där jag ändå kände att den var för ung. Hästen var snäll men jag vågade ärligt talat knappt galoppera på den och det var inte den känslan jag sökte.
6.Häst som var 6-8 år (minns ej exakt) som JAG tyckte var fin och hade kunnat tänka mig att köpa men som Nina ”sa nej” till då hon tyckte att den var för ”ordinär” med för stilla rygg (man satt som i en skön soffa ha ha).
Tja…detta var de hästar jag tittade på i prisklass 250-400.000.
Och med tanke på just priserna så var mina krav därefter där jag tex ville att de äldre hästarna helst skulle ha befästa byten eller i alla fall ha ett hum om hur man byter.
Okej, jag förstår nu precis vad du menar med skenande prissättning när du skrivit om det. Utgår från att dessa kusar var kvalitetshästar gångartsmässigt och med utstrålning osv, men upp till 400000 för någon som egentligen inte gjort så mycket… Och blir bytena ett problem (typ efter ett halvt steg i bak) är det ju helt bortslängda pengar och en LA-häst, oavsett hur fin den än är. Jag förstår problematiken. Och 400000 är mycket pengar för oss vanliga arbetare, och återigen, för en häst som inte gjort så mycket. För 400000 hade jag tänkt mig en, som hoppryttarna kallar det, taxi, bara hoppa upp och glida omkring i alla svåra rörelser, om än ingen VM-häst så klart. Men nej, tydligen då.
Bra att du hittade en du gillade till slut, det är du värd! Kul att följa er.
Väldigt bra och för mig ”stärkande” input från din sida.
För jag märkte under letandets gång att det är lätt att bli ”fartblind” efter ett tag och liksom mentalt smyghöja sin egen initialt tänkta budget.
Dessutom är det tveklöst så att allas vår ekonomi ser olika ut och om man rådgör med tex någon som själv har det gott ställt kan man antingen känna sig som en snåljåp eller själv tycka att den andra personen är lite….tja…orealistisk i sina generella åsikter. För tex 400.000 ÄR i alla fall för mig och MASSOR av hobbyryttare med normalinkomst KOPIÖST mycket pengar och många kan absolut inte betala dessa summor.
Och nej, merparten av hästarna jag tittade på var absolut inte några ”Totilas-gångare” som flög fram i gångarter så man baxnade. Sådana hästar, även outbildade, kostar idag lätt en halv miljon eller mycket mer än så.
Frenchie rör sig absolut bättre än Vicke men inte heller han är Totilas 2 men däremot ”good enough ” för det tävlande jag hoppas kunna genomföra med honom framöver.
Angående bytena har du också såååå rätt, sagt av en person som just lyckades befästa ”ett halvt efter bak” på sin dressyrhäst (Décima). Förstörde mycket och var i princip omöjligt att till 100 % förändra när det väl cementerats.
Finns också en hyfsat känd ”influencer” som har en grymt fin häst som hen kämpat med bytena i några år. Den dagen den lär sig att byta korrekt kan den starta Msv A och vinna med bakbundna ben men tills dess går den LA-klasser (och vinner på +75%) vilket måste kännas så ledsamt.
Vilken influencer är detta?
Nina Rademaekers
Det är definitivt mycket pengar för en hobby (passion kanske snarare i och för sig), men eftersom hästarna kostar så mycket så förmodar jag att köpare finns.
Vad skönt det måste kännas att ha hittat rätt pärla nu.
Gissningsvis finns det trots allt köpare även om det är en, antar jag, liten grupp.
Sedan är det väl så i vissa fall att det är en sak vad man BEGÄR för pris, en annan vad man FÅR.
Kombinationen att det var färre som tog föl för en tid sedan och en pandemi har ju trissat upp priserna enormt. Ser normalbegåvade hästar för 200 och uppåt, folk som sätter ut sin travare för 50 osv. Ska bli intressant att se vad som händer den närmsta framtiden, om smärtgränsen är nådd eller om priserna trissas upp ännu mer. Även vad som händer nu när folk börjar gå tillbaka till jobb, om det blir fler hästar till salu då. Är glad att jag har ett fint sto för om priserna fortsätter så här så är nog att föda upp själv det enda sättet för för en normalinkomstagare. 400 000 är mer än en årsinkomst efter skatt för mig liksom….