Förra året gjorde jag ett hyfsat försök att odla lite allt möjligt på Ryhus; morötter, potatis, lök, rädisor, tomater, kålrabbi.
Mina skördar blev varierande; några helt misslyckade, gissningsvis för att jag inte engagerade mig tillräckligt.
Och till i år har jag insett att det där med att odla, det var inte tillräckligt intressant för min del för att lägga den tid och engagemang som behövs. Rent krasst blir det billigare att ”köpa färdigt i affären”.
Men jag förstår fortfarande tjusningen per se och att det finns de som har det som hobby.
Och kanske tar jag nya tag något annat år….
Ja, tyvärr känner jag igen mig i detta. Solvarma, egenodlade tomater och jordgubbar är ju fantastiskt gott, när andra odlar dem. Själv har jag djurfingrar, inte gröna fingrar och misslyckas alltid med växter, men jag har försökt ett flertal gånger. Tråkigt, för det är väldigt gott, men så är det. Så du är alltså inte ensam om att lägga ner odlingsprojektet. Upplever att en del i den äldre generationen ser det som okvinnligt och måste påpeka det (och att det är okvinnligt att inte bli till sig över småbarn), men jag brukar kontra med att jag är bra på att ta hand om hästar och fråga om tanterna är det. Ja, jag har även plastblommor (kvalitet) inne, så hemsk är jag, till stor förskräckelse för tidigare svärmödrar. Den nuvarande är sängliggande, så hon lever i lycklig okunnighet. Alltid något bra. Dock uppskattar jag så klart andras odlingstalanger.
I mitt fall handlar det främst om bristande kunskap och engagemang.
Det mesta som odlas kräver antingen det ena eller det andra eller båda….
Just nu är jag inte tillräckligt motiverad att varken lära mig eller engagera mig så som det behövs.