Finns det någon studie som visar vad som sker i huvudet på en hästmänniska när denne får ”hjälp” i stallet av en icke hästvan ny partner eller en gammal barndomsvän på besök ?
Är det kartlagt hur traumat som uppstår när släktingar från stan besöker faktiskt påverkar ?
Går det låta utomstående göra höpåsar och sedan låta bli att kolla i dem & kontrollväga dem själv efteråt ?
Vad händer i hjärnan när besöket erbjuder sig att hjälpa till och ta in en häst från hagen.. När man måste tacka för hjälpen trots att det gått dubbelt så fort att göra allt själv och man dessutom besparat sig enormt stresspåslag?
När man inte är klar än och det lite hurtigt ropas att nu är det fika, hur hanteras den inre vreden som växer sig nära ett sammanbrott?
Man måste ha starkt psyke för att ha häst.
Ovanstående text av ”Silverbjälke” på Fejjan fick mig att nicka enormt igenkännande- allt stämmer till tusen procent!
Och jag gissar att fler hästägare än jag kan relatera?
Vi vill att saker ska göras på vårt vis och avstår ibland hellre hjälp än att låta någon annan ”blanda sig” och göra ”fel” 🙂 !
Jag har flera gånger skrivit om mitt beslut att inte ha någon inackordering och ovan är delvis anledningen utan tvekan.
Jag vill ha det på mitt sätt och skulle inte uppskatta om någon kom och möblerade om i foderkammaren eller tömde skottkärran på ett sätt som inte jag hade gjort på gödselstacken eller något annat som för en utomstående, framför allt icke-hästperson skulle te sig helt obegripligt och otacksamt.
Ha ha kan absolut relatera till det, så är det med mina hundar också
Nu är jag inhyrd, men har stått i samma stall i över 10 år. Stallägaren och jag är ensamma i ena stalldelen och hjälper varandra enligt fasta rutiner. Vi är lika noga med ordning och var sak på sin plats. I den andra stalldelen är det mer rörlighet bland hyresgästerna och de har lite andra rutiner, bla är deras hästar ute längre. Ett tag hade vi en riktigt rörig gäst i vår stalldelen väntan på plats i andra delen som hade grejer överallt. Hen blev inte långvarig då det skar sig rejält med vår ordning.
Att man kan ha helt olika åsikter om ordning och städning har varit ett mer eller mindre återkommande irritationsmoment i alla inackorderingsstall jag stått i.
Jag fattar absolut att minutiös ordning inte kan råda och hade själv inte klarat av att stå hos en stallägare med rabiat ordningsmani in absurdum men motsatsen är banne mig inte kul heller.
Att ständigt plocka undan efter andra, kvarlämnade bajshögar på stallgången när den skyldiga hästens ägare ”bara ska rida lite”, osopat, mögliga träns i sadelkammaren, hagar med itusliten eltråd osv osv….nix…det passade definitivt inte mig.
Här var det kassar både på stallgolvet och hängande på boxdörr. Inte hökassar då utan kassar med täcken etc. Vi har väldigt gott om plats för förvaring. Dessutom kunde hästen stå i gången provocerande länge… Vi har inte heller slavisk ordning. Stallet sopas tex endast på morgonen pga att golvet dammar. Självklart tar man upp bajs och hår etc efter sig. Och håller sin förvaring av grejer på avsedd plats.
Har eget stall, så skönt
Mina barn uppväxta i min ordning
Nu har vi en medryttare på ponnyn
Min dotter lider mer än mig
Hej ,
Håller med om det absolut mesta ovan.
Har som sagt var inte häst längre och numera bara en hund. Vad gäller ’djuren’ anser jag att mina regler gäller och har därför alltid lämnat ’långa listor’ med instruktioner när någon annan skulle passa dem.
Inte riktigt samma sak som ’ordning i stallet’ men i grunden samma ’principer’ – ordning och reda och på mitt sätt. Hade jag haft eget stall eller
stått uppstallad idag hade jag blivit ’tokig’ om inte alla följde de gemensamma reglerna för stallet. Och alla dessa hade inte ens behövt vara formellt bestämda-då så mycket beteende är sunt förnuft och sedvanligt hyfs. Tror Ni alla förstår utan att jag behöver ge exempel.
Dessa mina principer yttrar sig inte bara vid häst- och hund- situationer
utan även när man har gäster boende härhemma i mitt hus. Har alltid varit generös genom åren med att låta släkt och vänner bo här både korta och längre perioder. Brukar ffa vad gäller vänner inträffa på sommaren då jag har stor insynsskyddad trädgård med pool. Fritt fram att ta med egna hundar också.
Anser INTE att jag är sjukligt pedantisk men lite ordning gör tillvaron både enklare och trevligare- speciellt om man är flera i huset.
Tex Inte kul att låta disken stå framme till nästa morgon. Om jag gör det drabbar det bara mig men har man gäster är det otänkbart. Givetvis hjälps man då åt tycker jag.
Att andras hundar uträttar sina ’stora’ behov i trädgården är OK förutsatt att ägaren inte jag plockar upp. Jag brukar få säga till och känner mig då gnällig.
Trädgårdsmöbler (tunga) som byter plats och inte bärs tillbaka. Jag får själv inte bära tungt. Måste säga till.
Vederbörande dyker upp med tusen korgar, kassar, prylar, skor som står precis överallt. Min egen hund stjäl gärna ’saker’ varför jag har väldigt undanplockat själv. Även om jag påpekar detta så är det jag som får lösa problemet i allmänna utrymmen och inte bara stänga dörrar till gästens sovrum samt mitt eget badrum som har ett väl fungerande fläktsystem och alltså inte behöver stå med öppen dörr för att vädra för att gästen tycker man vädrar bättre så.
Jag är väldigt noga med vad min hund äter för mat och han äter alltid sitt dyra special- torrfoder 2 ggr/dag direkt sen tar jag bort skålen och diskar. Vilket jag även gör regelbundet även med vattenskålen. Detta trots att det är fräscha metall-skålar.
Vänninan som hela denna berättelse avser-stannade totalt i ca 10 dagar- och gav sina 2 hundar enorma portioner med halvdant torrfoder plus massa VOV ( skräp) och eller leverpastej endast 1 ggr/dag. Givetvis kunde de inte äta upp allt utan skålarna blev stående halvätna på golvet. Eftersom det inte fungerade med min hund här- även om han säkert inte velat ha ’skräpmaten’ ??!! Så var jag alltid tvungen att plocka bort hennes privata skålar
kasta resterna och diska skålarna i diskmaskinen. Hon diskade aldrig skålar.
Till saken hör att detta var slitna repiga plastskålar för människobruk där bakterier lätt frodas speciellt när det dessutom var ca 30 grader varmt (aug -20).
Utöver allt detta var det mycket annat som var irriterande tex att vederbörande gick upp på natten och gjorde massa mackor och drog med sina hundar också i trappan. Väckte förstås mig o min Prins. Dessutom gick hon upp på samma sätt jätte tidigt på morgonen (06.00)för att sen vila igen efter lite te o smörgås.
Visst hade vi några trevliga timmar per dag men jag var helt slut. Städade på kvällen när hon lagt sig tidigt och väcktes sen när jag borde sova – kl 02 o 06.
Jag tycker inte att jag är pedant men herregud vilken ordning jag tydligen har. Trots mina löpande insatser under vistelsen fick jag ta hit en städerska i 7 timmar när hon rest. Två långhåriga hundar som badade i havet på sandstrand några ggr/dag.
Så det är inte bara Ni som skrivit och Birgitta som är ’petiga’. Det är verkligen inte alltid lätt att ’samsas’ med andra !!!!!
Jisses….en sådan ”gäst” läs PEST hade aldrig mer fått komma hit.
Öht vill jag inte ha folk som övernattar.
Alla har sina rutiner och vanor/ovanor och jag orkar inte med sådant mer än x timmar/ dygn.
”Kom gärna och hälsa på med åk därefter hem” är typ min åsikt annat än i extrema undantagsfall.
Som ett sidospår blev jag de sista åren jag var gift med min x-man rejält ovän med min svärmor.
Hon SA att hon skulle hälsa på i 3-4 dagar och stannade en vecka.
Lyfte inte ett finger i huset, vräkte sig i soffan där hon kunde somna snarkade och med tv:n på högsta volym.
Låter kanske inte så farligt men när man kommer hem efter en hel dags arbete plus stallgöromål och ridning är i alla fall jag trött och toleransen inte på topp.
Som jag inledde så har jag (och förut även min man) alltid haft öppen dörr och välkomnat många. Genomgående under 20-30 år- har både min mamma och min syster/man med 2 barn tillbringat varit här flera gånger/ år ända sen barnen var spädbarn. Någon jul tillochmed 3 v !!
Visst har även det ibland varit påfrestande men där hjälptes alla åt (jag gjorde minst) och min
fd mamma stod oavbrutet i köket och lagade mina favorit rätter eller strök min mans skjortor mm.
Haft andra vänner m hund boende här- i 2 fall- flera månader två olika somrar. Även det fungerade hyfsat.
Men ’Pesten’ var obeskrivlig och detta var 3:e långa besöket på 12 mån. Förra sommaren undvek jag
längre samvaro än några timmar och lunch.
Och då har jag bara nämnt de värsta olägenheterna. Dessutom är hon egentligen en äldre syster till en gammal vännina som jag knappt kände fram till för några år sedan när hon plötsligt flyttat till Skåne.