På bilden Gulligullan som sitter och väntar på att jag ska komma hem från jobbet!
Frank kände inte för att få smeknamnet Frankenstein idag så han skrittade faktiskt iväg från Ryhus på försiktigt stapplande steg utan att tvärstanna.
Det gjorda han inte förrän han kom till vår närmaste granne och såg deras soptunnor och brevlåda men jag lyckades övertala honom att gå utan att behöva rygga.
Mina enda goals just nu är att 1) inte bli rädd 2) inte bli arg utan bara att övertala vänligt men bestämt.
Ja man får skynda långsamt! Min ena ponny hade egenheten att av någon anledning att kasta sig ut i vägen när det kom en bil… Inte bort från den utan rakt ut mot den. Det var ett mackel kan jag säga …
Usch så otäckt!
En bekants hund gjorde likadant!
Frank har mött bilar och hittills inte alls visat rädsla eller sådant beteende tack och lov.
Kan ju säga man var lite svettig varje gång dottern red ut…Vi fattade aldrig varför ponnyn gjorde så heller. Hon väntade alltså till det kom en bil och sen rätt ut bara. Helt galet.
Har aldrig sett en sån stor bild på Molly. Hon brukar antingen vara nerbäddad eller en liten prick i täcke framför Vicke.
Vilken fin färg hon har ! Och den vita rutan i nacken !
Antar Henrik tagit bilden eftersom Du var på väg hem. Det är märkligt när djur vet när matte/husse är på väg ? Vår första hund var alltid sådan. Min man reste mycket och kom hem olika tider eller inte alls. Och Herman började alltid vänta ungefär när maken landade på Sturup och det kunde han knappast veta. De kvällar han inte skulle komma hem väntade H inte !
Kul att det går ’sakta’ framåt m Frenchie!
Jodå; det är Henrik som ofta fotar sin andra älskling!