Precis som förra tisdagen blev det en fin träning för Nina idag.
Jag tog under träningen upp det faktum att en bidragande orsak till att det kan kännas svårt med en ny häst är att man varken känner varandra eller vet hästens gränser så att säga.
För att ta Vicke som exempel så känner jag honom utan och innan och vet exakt vad han tex reagerar på eller inte.
Jag vet också hans gräns för hur/ när/ hur mycket jag kan kräva/ pressa/ gå på innan x reaktion utbryter.
Med Frenchie vet jag än så länge mycket lite och då blir det per se svårare.
För att konkretisera:
Om Vicke skulle glo på…säg en stol i ridhuset. Då vet jag hur jag ska göra för att få honom förbi den och jag vet också vad som händer om jag insisterar på att han ska gå förbi fast han inte vill.
Med Frenchie vet jag inte hur reaktionen i ovan scenario kan bli; kommer han att acceptera att jag lägger om skänklarna rejält, kommer han att försöka resa sig, kasta sig, bla bla bla…
Detta är bara ett fiktivt exempel men det handlar ju om att man måste lära känna hästen så pass att man även i skarpa lägen eller när det tar emot vet hur man ska komma tillrätta med whatever.
Hur som helst hade jag en väldigt fin känsla när vi avslutade dagens pass och lastningen gick så bra att jag nu vågar mig på ett inlägg om hur jag tränat detta. Kommer imorgon.
