Idag kunde jag harva min sedan tidigare regnblöta utebana och som synes är den just nu tip-top.
Jag har inga möjligheter att vattna varken den eller i ridhuset så utomhus är det vädrets makter som styr underlagets beskaffenhet så att säga och inomhus tycks det….ta i trä…aldrig bli dammigt. Kanske på grund av vindnäten (att luften aldrig blir så där riktigt torr?).
Rubriken syftar till att jag efter dagens pass på utebanan kunde skritta ut med Frank och inte Frankenstein 🙂 .
Hästen är gissningsvis aldrig uteriden ensam innan han kom till mig och….tja…istadig skulle en del nog kalla det eftersom han inte vill lämna Ryhus utan att tvärstanna var 5:e meter om han är på det humöret.
Jag kan berätta lite mer om detta och hur jag arbetar med problemet i ett separat inlägg längre fram men idag konstaterar jag ”bara” att jag just efter dagens ritt kunde skritta hela vägen fram till skogen (kanske 500 meter) varefter JAG bestämde att vi skulle vända hemåt och allt detta utan att behöva rygga en meter (det är annars så jag får honom att gå/ bryter hans istadighet).
När Vicke är med eller han skrittar hemåt ensam går djuret som ett urverk och det är ju alltid något…
Hade ponnyn eller Vickster skrikit efter honom och/ eller sprungit i hagarna hade jag delvis kunnat förstå denna separationsångest men de är så obrydda över var Frank är så de kunde inte bry sig mindre. Guldstjärna till dom. Och just idag en i alla fall silverstjärna till Frank men ibland vill jag bara ge honom en spark i häcken 🙂 🙂 🙂 . Herregud…han är trots allt 10 år…
Du säger att din som är 10 år skulle ha en spark i baken ibland p.g.a separationsångest. Min som är 29 år och borde vara en trygg gammal gubbe har drabbats av fruktansvärd separationsångest under det senaste året igen (jag vet anledningen till varför det har blivit såhär). Han kan just nu inte vara ensam i hagen eller i stallet utan att springa som en dåre/stegra sig. Att gå ut på promenad o.s.v. fungerar men är inte helt problemfritt. Går vi ut med någon och måste skiljas åt kan han resa sig.
Han har haft liknande problematik tidigare i livet men det blev bättre under flera år och egentligen är han den mjukaste/trevligaste hästen jag någonsin träffat (har varit en jättefin nybörjarhäst, dock en känslig häst) men den här separationsångesten tar kål på mig.
Jag vet att man oftast inte brukar träna på dessa saker med så gamla hästar men det blev ohållbart så jag är tvungen. Efter att ha kämpat med det i ett år har jag dock äntligen hittat ett sätt som fungerar relativt stressfritt för oss båda och vi kan nu vara inne i stallet en liten stund och han vill inte gå hem från våra än så länge korta promenader.
Du skrev att du vet varför din ponny har separationsångest men du förklarade aldrig orsaken?
I Frenchies fall tror jag helt enkelt att han inte är van vid att ridas ut ensam. Han uppvisar inte separationsångest alls i stallet eller hagen så jag är inte alls säker på att det är just separationsångest han lider av. Och frågan är i så fall vad han inte vill lämna; själva stallet eller hästarna? Eller inget av det?
Innan han kom till mig hade han levt ett liv där han i stort sett aldrig hade blivit utsatt för att vara ensam. Han reds tillsammans med andra, han var aldrig i stallet eller i hagen själv o.s.v. Det är ingen självklar del av hans liv och han har inte fått träna på det från ung ålder som många hästar.
Trots att han inte var jättegammal då var han heller ingen unghäst så dessa rutiner var väldigt invanda. Trots att han efter lång tid blev av med separationsångesten så återkommer den när det sker förändringar och han känner sig otrygg.
Under hösten 2020/vintern 2021 skedde ett antal hastiga förändringar i hans liv. Bl.a hästkompisar som avled och även miljöombyte. Han tog det hela mycket bra ändå för att vara så känslig för förändringar och han mår på många sätt bättre än tidigare men just separationsångesten är något som kommer när det sker förändringar runt honom.
Angående Frenchie och huruvida han lider av separationsångest eller ej tänker jag att anledningen till att han inte visar tecken på separationsångest kan vara att han har din ponny i närheten?
Sen upplever jag att separationsångest ofta kan kopplas till vissa platser. Om hästen är van vid att alltid ha en häst som sällskap i stallet kommer den uppvisa separationsångest där om kompisen plötsligt inte är där. Likaså kan hästen känna att det är otryggt att lämna sitt hem (särskilt om den precis flyttat som Frenchie) och då är det tryggare att göra det tillsammans med en hästkompis.
Sen kan även den tryggaste och mest självsäkra hästen drabbas av separationsångest, (eller annan stress) som håller i sig länge, vid flytt. Det är inte heller så konstigt (jag påstår inte att du tror det heller. Man kan tänka sig själv om man skulle byta jobb, partner familj, bostad, vänner och livsstil över en natt och dessutom utan att veta om att det kommer hända.