Nu är ännu ett av mina och Henkes budgetprojekt klara och som vanligt har jag stått för inköp och grundtanke och min fina man för detaljutförande och själva jobbet.
Jag har ju länge velat ha ridhusspeglar men kostnaden har minst sagt avskräckt mig; det handlar om tusentals kronor för ens den minsta lilla pyttespegel.
Och efter att ha läst på nätet hur andra försökt att minimera kostnaden bestämde jag mig för att göra ett försök och så här långt så ser det lovande ut.
Jag köpte denna spegelvägg av en lägenhetsinnehavare i en grannhåla, vi hämtade speglarna med mitt släp och sedan har vi förankrat dom med diverse från boxbyggandet för 2 år sedan överblivet virke.
Jag är så glad att jag sparade lite bräder eftersom virkespriserna sedan inköpet har skjutit rejält i höjden så nu blev jag dels av med lite ”skräp” och dels blev kostnaden noll för allt utom själva speglarna och några skruvar och beslag.
Vi får så klart se hur speglarna håller; jag hoppas att de inte ska knäckas av någon anledning och det är ju nästan bara jag som rider i ridhuset men det återstår att se.
Blir det ett enda splitter av alltihop har jag i alla fall inte lagt ut ens en tusenlapp.
Fint, det är nog mest ett test under vinterhalvåret tänkt jag, om träet reagerar och det blir press på ramen för speglarna? Men värt att prova – du får lägga en presenning nedanför under vintern som fångar ev krackelerade speglar
Ramen är av lättmetall.