Nytt besök hos Nina med Frank idag och nu skickar jag in honom i transporten själv både på dit och hemvägen.
Han står nu också stilla när man fäller ner bakluckan och öppnar dörren bakom honom, tidigare hade han ganska bråttom ut.
Efter dagens träning red nästa ekipage fram till mig och ”ville bara säga hur fin Frank är”.
Det tycker så klart jag också (och Nina) men sådant kan man aldrig höra för ofta, eller hur?
Faktiskt hände detta relativt ofta med Vicke också så det är roligt att Frenchie fortsätter denna trevliga tradition.
Om ni undrar över bilden så föreställer den ett djur som bor på en hästgård väldigt nära mig.
En person som träffat emun in person berättade att den är väldigt kelig och jag brukar alltid titta efter den när jag kör förbi (den går med hästar, åsnor, en gris och lite andra djur i en stor hage…).
Dagens fråga: villhöver man ett dylikt djur 🙂 . Jag skulle svara ja….Henke…hmmm….jag tvivlar….😂!
När jag bodde i Skåne hade en häst i ett grannstall en struts som (enda) sällskap. De delade hage och verkade gilla varandra. Hade inte varit lagligt idag, men. Hästen åkte i väg och tränade med andra hästar, så den fick i alla fall träffa andra artfränder, vad strutsen tyckte om sitt liv är höljt i dunkel. Sorgligt, intressant och … ja, sorgligt, så här i efterhand. Då, innan den idag självklara lagen om rätt till artfränder, var det mer en exotisk stallösning. Och det fanns otaliga ensamma hästar och andra djur förr, ett annat synsätt, så det var garanterat ingen som höll strutsen och hästen för att vara elak eller ogin. Ett exempel på vad djur kan anpassa sig till om de måste.
Jättekul att läsa att det går så bra med Frenchie!! Speciellt som Du förtjänar att det går bra med tanke på hur Du sköter dina djur och alltid gjort.