9 kommentarer Skriv kommentar

  1. Eva

    Vet inte om Din slutsats är helt korrekt ?!
    Jag hade gemensam ekonomi-alla konton ihop- sedan vi flyttade ihop och även sedan vi gifte oss. Totalt 28 år. Trots att han alltid tjänade mycket mer än mig.
    För mig var det självklart. Så växte jag upp.
    Allt ditt är mitt.
    Inga som helst problem och vi gjorde precis som vi ville ändå.
    Och jag köpte ändå mängder med hästsaker.

    Svara
    • Birgitta

      Enligt min erfarenhet ”tjänar” många hästtjejer på att ha gemensam ekonomi med sin partner eftersom denna dels kanske tjänar mer och framför allt, direkt eller indirekt och mer eller mindre ”frivilligt” bidrar till hästens kostnader.

      För mig känns inte detta rätt eftersom jag under många år hade väldigt höga kostnader för hästen sett till min lön (hög stallhyra och höga utgifter för träningar och tävlingar).

      Varken Henrik eller min fd man har/ hade tillnärmelsevis motsvarande utgifter för sina hobbys.

      För mig känns det bäst att dela mat och gemensamma räkningar och att man därefter fritt kan disponera sina inkomster hur man vill, spara det man vill och ”slösa” om man känner för det utan att behöva stå till svars för någon annan.

      Jag vet att det finns flera olika sätt att handskas med pengar när man är i en relation och denna variant har fungerat perfekt för mig i alla år.

      En stor fördel är också att jag, när en relation har tagit slut, inte har behövt att ändra på något vad gäller ”hästbiten”. Jag har kunnat fortsätta att träna och tävla exakt som förut.

      Jag har sett många exempel på motsatsen och även hästägare som t.o.m. fått sälja hästen när bidrag från partnern upphört. Och en del som nog egentligen hade velat lämna sin relation men stannar kvar eftersom ekonomin annars blir för negativt påverkad.

      En annan erfarenhet är att det mesta ”går bra” så länge man har en god ekonomi och kan unna sig en hel del. Då är det lättare att vara givmild och inte reta sig på utgifter man inte själv har.

      När/ om situationen ändras av någon anledning och besparingar behöver göras är det lätt att ändra åsikt.

      Jag vill aldrig hamna i att mina utgifter för hästen ifrågasätts och att någon annan ska ha åsikter om vad jag ska lägga mina pengar på.

      Svara
  2. Eva

    Jag förstår och håller med om allt Du säger.
    Förmodligen fungerade vår lösning i alla dessa -28 – år därför att vi hade väldigt bra ekonomi. Oavsett hur många hästtäcken jag köpte behövde vi aldrig avstå något annat.
    Har man en tight ekonomi antar jag det blir annorlunda??

    Svara
    • Birgitta

      Min erfarenhet är att mycket kan förändra hur man ser på både gemensam och delad ekonomi; att få barn tex. Eller om ena parten plötsligt får avsevärt högre eller lägre inkomst än den andra.
      Man kan också ha olika syn på att jobba hel/ deltid och/ eller att jobba extra.
      Enklast är nog om båda tjänar ungefär lika mycket, har samma syn på ekonomi och prioriteringar osv.

      Svara
  3. Eva

    I mitt fall började jag ganska omgående jobba deltid för att ha tid med hund och häst.
    Hade dock hyfsad lön ändå som jurist.
    Min man hade ingen egentlig hobby – spelade lite tennis ibland . Utöver det jobbade han jämt och reste enormt mycket i tjänsten så jag var ansvarig på hemmaplan.
    Dock inte för traditionella kvinnouppgifter som mat och städning (alltid haft städerska). Däremot höll jag i alla projekt (hantverkare mm) och åkte alla ärenden. Samt skötte ekonomi o papper. Sånt avskydde maken fast han var EK.Dr.
    Min mans jobb var hans hobby.
    Hade inte vi delat ekonomi hade vi inte kunnat göra saker tillsammans på samma nivå. Äta samma typ av mat. Resa på fina resor mm.
    Jag har aldrig tidigare tänkt på detta eftersom det aldrig var något problem lika lite som olika sysslor i och runt huset aldrig delades upp med millimeter rättvisa.
    Den som just då var närmast gjorde dem.
    Har dock hört andra par tex diskutera vems dag det var att gå ut med soporna ??
    Det väsentliga är nog att vardagen fungerar för alla inblandade.
    Men inser att jag nog haft väldig tur vad gäller detta.

    Svara
    • Birgitta

      Jag vill påstå att du i detta avseende hade en ENORM tur, ffa eftersom ni ej hade barn som behöver tas om hand.

      Jag skulle med glädje jobba deltid och sköta all markservice om Henrik gav mig en summa för detta men det är han inte intresserad av och jag kan absolut inte klandra honom 🙂 !

      Dessutom är att jobba deltid/ ”försörjas” helt eller delvis av en partner en omtalad ”kvinnofälla” som kan få förödande konsekvenser om man tex går skilda vägar och/ eller när man går i pension. Då kan det bli fattigt värre om man inte vidtagit åtgärder för att motverka detta vilket de flesta ej gör.

      Och många vill inte tänka på att det kan bli skilsmässa vilket verkligen inte är ett ovanligt scenario…..

      Svara
  4. Eva

    Ja – även där har jag haft enorm tur. Att det inte hann bli skilsmässa. För det höll det på att bli. Jag hade nämligen lämnat in ansökan några månader innan han dog. Men med 6 mån betänketid.
    Att C dog istället för att det blev en stökig skilsmässa förbättrade ju avsevärt min ekonomi eftersom han inte några hade särkullbarns som skulle ärva honom.
    Inser att jag låter elak och krass MEN du vet ju hur de sista åren var.
    Jag tänker inte så mycket på det utan försöker minnas de andra riktigt bra 25/28 åren.

    Svara
  5. Eva

    Jag är till fullo medveten om att kvinnor oavsett eventuellt eget yrke och hur många procent de faktiskt arbetar ändå ofta hamnar i en ekonomisk fälla.
    Bla för att det oftast tar mest hand om hem och barn. Dessutom går deras pengar ofta till löpande utgifter såsom mat och kostnader kring barn och hem medans mannen satsar på sig själv.
    Detta läser man ju om dagligen- våra kvinnliga fattigpensionärer.
    Dagens gamla är till stor del kvinnor som mer eller mindre var hemmafruar.
    Tror dock att det kan bli samma problematik
    med vår åldersgrupp och framöver för det är fortfarande kvinnor som gör mest obetalt arbete.
    Detta är absolut ingen politisk inlaga även om det kanske kan låta så.
    Att jag riskerade min framtid genom deltid var inget som C krävde tvärtom. Det var jag själv som tyckte bättre om att jobba mindre.
    Och dessutom lever i nuet
    Och tänker att ’det löser sig’ om framtiden ?!!
    Dessutom fixade min snälla man en privat pensionsförsäkring med hyfsade inbetalningar till mig redan när vi bott ihop några månader eftersom han själv hade det.
    Återigen hade jag ’lite’ TUR.

    Svara
    • Birgitta

      Instämmer i allt.

      Och din man var klok, säkert i alla fall delvis pga sin utbildning och yrke, som såg till att säkra upp din pension.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>