Jag vet inte hur många gånger jag läst inlägg på Facebook där någons hovslagare påstås vara oanträffbar eller försvunnen.
Alltså vad ÄR detta???
Slöhet, fräckhet eller what?
Jag har aldrig hört talas om någon annan yrkeskategori som ”försvinner” på detta vis???
Att man tröttnar på en viss kund må vara förståeligt och kan säkert ursäktas i vissa fall men varför inte vara ärlig och bara säga som det är? Och vågar man inte prata så skicka ett sms!
Och i dagens Sverige där banne mig ALLA har en mobiltelefon, så även alla hovslagare så kan man väl bara tala in ett meddelande om man är bortrest, sjuk eller vad som nu felas en.
Nä..jag fattar inte grejen alls men om någon vet så förklara gärna.
Min egen hovslagare har ”så klart” inte sådant trams för sig utan ger klara besked, precis som man ska göra som seriös företagare.
Om vår hovslagare hade försvunnit på det där sättet hade jag blivit väldigt väldigt orolig!
Antar att det råder brist på hovslagare om de kan bete sig så?
Det skulle i och för sig vara intressant att höra hovslagarens sida också för ibland kanske det inte riktigt var så som hästägaren påstår… Min killes veterinärklinik har en hel hög med hästägare på ”svarta listan” för obetalda fakturor och det är klart att det blir svårt för de hästägarna att förklara för en ny veterinär varför de vill byta… Då är det säkert lockande att skylla på veterinären.
Du kan ha en point där….
Det har kanske blivit legitimt att skylla på att ”man inte får tag på” hovslagaren och så kanske det handlar om att man inte gjort rätt för sig?
Det finns ju alla varianter så ingenting förvånar mig i sak.
Haft min hovis i tio år. NOLL problem, han har skött sig själv i princip. Punktlig och duktig. Sen flyttade jag, en kvart längre bort. Han glömde bort att jag gjort det till första gången på nya stället och kunde väl för skams skull inte avboka samma dag. Till gången efter hade han plötsligt gått in i väggen…
Jag VET att det finns hästägare som skulle kunna berätta liknande storys…..
Jag har haft många fantastiska hovslagare genom åren, beroende på var jag bott, men varit med om ovannämnda flera gånger också. Gör alltid rätt för mig ekonomiskt, tar in hästarna i tid, rena ben, inte tunga ardenner osv. Och som sagt, har haft många trogna hovisar.
Men varit med om att hovslagaren åkt på långsemester utan att säga till, slutat jobba med hovslageri utan att säga till och slutligen en som tyckte det blev för långt till stallet och också bara försvann.
Jag har all respekt för att det är bättre för en hovis att ha flera hästar i samma stall på samma dag osv, men det måste liksom ingå att göra utryckningar för tappskor. Förstår om det inte går samma dag, men sulömma hästar eller om man ska tävla till helgen är lite akut.
På samma tema: hantverkare. Postcovid verkar vara guld för denna yrkeskategori. Jag och maken har letat ny bostad. För ett drygt år sedan var vi på g att köpa en och jag kontaktade kanske tio firmor för offert på renovering (ett jobb på ca 150.000, så inget jättejobb för större firmor utan jag kontaktade bara mindre, typ tvåmans-företag) Blev jagad dygnets alla timmar och tjatad på av firmorna om att få göra jobbet.
Det blev av olika anledningar dock inget köp till slut. Men nu har vi köpt en annan lägenhet som också behöver renoveras, ungefär samma prisklass. Kontaktade olika firmor, i samma kategori som tidigare, INGEN bemödade sig med att svara. Verkligen ingen. Till slut fick jag tvinga Veteranpolen att göra jobbet. Men de är också nerlusade med jobb.
Vi som varit med ett tag vet att guldtiden för hantverkare kommer och går i cykler. Ibland är det bra tider och sedan kommer sämre. Har varit med om detta beteende att inte höra av sig tidigare. Men det skrattretande är när de något år senare hör av sig och bönar om jobb. Näpp, kommer icke ske.
Jag vill också påstå att jag är en bra hovslagar-kund om man bara står ut med att jag pratar konstant 🙂 ! Och lite skämt och lite allvar; dels tycker jag att jag försöker känna av om en person är intresserad av att prata eller ej och dels tycker jag att det hör till att vara en mogen vuxen att i förekommande fall säga något i stil med ”du får ursäkta men jag har svårt för att prata medan jag skor” om nu detta skulle vara fallet.
Men bortsett från mitt babblande så har jag under alla +30 år med egen häst haft mycket väluppfostrade hästar, jag har alltid betalat DIREKT vid skoning och jag har aldrig någonsin ifrågasatt en skoning, haft klagomål eller på annat sätt försökt att påverka hovslagarens jobb i någon konstig/ negativ riktning.
Med detta sagt har jag själv upplevt att en hovslagare ”försvann” och utan att outa några ytterligare detaljer så försökte jag få tag på personen via sms, telefonsamtal och inspelade meddelanden i säkert 2-3 veckors tid, helt utan resultat.
Jag VET att denna person vid denna tid var i livet och extremt lätt hade kunnat meddela sig med mig på hur många olika sätt som helst.
Jag tog oerhört illa vid mig av denna behandling vilket jag gissar att hovslagaren struntade totalt i men till dags datum är hela händelsen ett ledsamt mysterium.
Vad gäller din åsikt om hantverkare kan jag bara säga att en person jag tidigare stod nära och som bor i eget hus brukade säga ”hantverkare är ett djävla pack”. Detta var hens mångåriga erfarenhet grundad på x olika arbeten som gjordes eller önskade göras i hens bostad.
Min upplevelse är att detta var betydligt vanligare förr. Har haft ett gäng sådana hovslagare som ”gått upp i rök”. Ofta har det handlat om att de har alkoholproblem eller andra psykiska problem. Sen kan de efter ett tag dyka upp och börja sko igen. Upplever att det är mer sällan jag hör om liknande grejer numera, tror att det beror mkt på att man utbildar sig till hovslagare numera, man har tagit studielån och driver ett vitt företag osv. De senaste vi har haft till att sko kommer när de sagt att de ska komma, meddelar om de är sena och fakturerar samt lämnar kvitto. Så var det inte alltid för så där 20 år sedan, då var det ofta att de kom ett par timmar sent, man betalade kontant och kvitto frågade man inte efter.
Exakt min åsikt och upplevelse också!