Härom dagen fick jag en förfrågan från en ryttare jag aldrig tidigare varit i kontakt med; hon ville låna min utebana.
Då det var aviserat ösregn och åska erbjöd jag henne att rida i ridhuset i stället och senare på kvällen såg jag henne komma ridande mot detta.
Eftersom jag kan se ridhuset från vårt hus kunde jag också se att medan ridhusdörren var öppen så förblev ljuset släckt och jag tänkte att ryttaren kanske inte hittade var man tänder (även om ljusknappen sitter precis innanför dörren).
Minuterna gick utan att ljuset tändes och till slut började jag misstänka att en propp hade gått så att det inte gick att tända så jag drog på mig en morgonrock och gick ut.
Klockan var runt 20.30 och det hade börjat skymma men jag såg ett ekipage skritta runt i ridhuset och frågade varför tjejen red i skumrasket.
”Nä men det går bra så här” sa ryttaren och tillade att hon var ”van att rida i skogen”.
Hur hon hade tänkt att rida i annat än skritt vet jag ej, jag hade i alla fall aldrig gjort det och jag tände åt henne fast hon sa att det inte behövdes.
Ingen bortskämd typ där inte konstaterade jag för mig själv…..
Ja verkligen en ödmjuk ryttare. Och en ödmjuk och generös ridhusägare! Det var en jättefin gest av dig att tända lamporna ändå!
Tack!
Ja, det hade känts verkligen konstigt att lämna henne i det tilltagande mörkret.
Och är man trevlig och snäll kommer hon förhoppningsvis tillbaka.
Ja Ni verkar båda trevliga !
Är bara förvånad! Trodde Du helt vägrade låna ut till hästägare??
Ridhuset hyrs ut men jag väljer till vem.
Klokt!