Jag fortsätter att loppis-fynda!
Härom dagen köpte jag ju en stol av en privatperson som jag ääääälskar (stolen…inte personen ha ha ha), den kostade 400:-, jag prutade ner den till 300:-.
Igår besökte jag Erikshjälpen i Genarp och bland det första jag såg var denna ”två-i-ett-stol” jag minns från barndomen.
När jag såg prislappen, 75:-, var den ingen diskussion- stolen skulle med hem.
Dels har Henkes ena son en 2-åring som säkert kan få plats i stolen och dels tycker jag att den är fin som en ren prydnad!
Men det är lustigt det där med loppisar och prissättning….
Jag tyckte stolen var på tok för billig medan en del ”modernt krimskrams” kostade nästan lika mycket som nya grejer i affären.
Så allt är inte prisvärt ens på Myrorna/Erikshjälpen om ni frågar mig men det handlar väldigt mycket om VAD man vill köpa.
Jag önskar att jag vågade pruta men jag tycker det är så jobbigt… På loppmarknader när det inte står priset och man måste fråga är också jättejobbigt tycker jag.
Jag prutar sällan (läs: i princip aldrig) verbalt men i skrift har jag inga som helst problem med det. Tycker motparten att jag är en idiot so be it….