Morgonens ridpass avhölls på utebanan och jag försökte komma ihåg Ninas ord från igår kring lite allt möjligt 🙂 .
För en stund sedan vinkade jag av 2 härliga tjejer som jag känt i ”tusen” år och som var här på middag.
Båda hästarna fick visa upp sig vilket de gjorde från sina bästa sidor och vi hade många trevliga timmars samtal kring allt mellan himmel och jord.
Det fina med vänskap som varat länge är att man har så himla mycket gemensamma minnen och det kan ibland gå månader och till och med år utan man träffas och ändå tar man bara vid som om ingen tid alls förflutit.
Så roligt. Det är så skönt med riktigt gammal vänskap. Man fortsätter där man var sist.