Mina hästar är väldigt fogliga och lätta på alla vis vilket jag gissar att en majoritet av alla hästägare tycker om sina djur?
Det tyckte även min vän Ida efter att ha passat dom när vi var på Cypern och tur var väl det!
Dock verkar båda gossarna ha passat på att roa sig lite ”out of the ordinary” medan ”katten” var borta och tex Lillis verkar ha haft någon form av kompisgäng i sin box en kväll eller så var han bara godissugen för egen del för detta hittade Ida i boxen på morgonen:
Och min fina Frenchie tyckte tydligen att ”gräset var grönare …..” eftersom han nästan var inne hos Lillis en dag:
Bilden är lurigt tagen för det ser ut som ATT han är inne i den andra hagen vilket han inte är och det räckte att Ida satte på strömmen (som jag aldrig ids använda) så kom gossen på andra tankar och slutade att hänga över staketet 🙂 🙂 🙂 !
Saknar du Vicke ibland eller har du redan så att säga ”bearbetat det”? (Menar inte redan som ”oj det gick snabbt” utan redan som i ”det har jag redan gjort”).
Nej, jag saknar honom inte och det främst av två anledningar; jag VILLE sälja honom och det många månader innan han blev såld av olika anledningar och för att jag i alla fall nu tycker att jag har köpt en ÄNNU bättre häst som jag tycker otroligt mycket om.
Jag tror också att han har det bra i sitt nya hem och det är han verkligen värd. Inte för att jag menar att någon häst bör ha det dåligt.
OJ- Den frågan har jag velat ställa länge men inte vågat. Känt att det var olämpligt mm.
Att jag undrar är för att jag själv är så blödig med djur (ffa hundar) och dessutom haft några hästar som jag verkligen borde sålt av diverse skäl.
Tycker Du -Birgitta sålde av rätt skäl då Vicke var äldre och Du ville fortsätta tävla och utvecklas. Detta är bara min tolkning av det hela. Tror mig veta att Du sett till att vackre Vicke fått ett bra hem. Sen kan allt hända.
Och fine Frenchie verkar ju vara ett fynd på alla sätt o vis.
Man är olika och känslor för djur kan ändras anser JAG.
Jag vet att en del anser att man köper ett djur ”for life” men jag håller definitivt inte med. Och detta resonemang i sig skulle jag kunna skriva en bok om då många hästar OCH människor farit illa pga det.
Man har fortsatt att äga en häst man inte längre vill rida, egentligen inte har råd med, blivit rädd för, inte har tid med, inte passar en det minsta och massa annat. Och hästen hade absolut kunnat ha det bättre hos någon annan.
Jag ser på djurägande som ett förhållande. Ibland vill man skiljas av x anledningar och då ska man göra det. Enkelt uttryckt.