Nu debatteras det åter om ”barfota vs skoning” och denna artikel tycker i alla fall jag är nyanserad.
Det blir ju gärna så att det bli ”vi mot dom”, att man drar alla över en kam och hävdar att något visst är det bästa bla bla bla utan att se till individen.
Vicke gick tex med aluminiumskor hos mig i många år och jag gav t.o.m. hans nya ägare skriftlig information om att JAG avrådde från att ändra denna för honom mycket välfungerande skoning.
För att ta just Vicke som exempel skulle jag inte drömma om att låta honom gå oskodd; jag kan nästan garantera att han hade blivit frambenshalt tämligen omgående eftersom han hade så känsliga sulor.
Inte vet jag om man efter en väldigt långt tid hade kunnat få honom att fungera utan skor men den smärta som detta hade orsakat honom under invänjningstiden skulle jag definitivt inte kunna försvara på något vis.
Den lille har ”så klart” inga skor men han rids ju över huvudet taget inte och går i en mjuk gräshage där han till 99% strosar och extremt sällan travar eller galopperar.
Frenchie fungerar väl med järnskor och då ser jag ingen anledning att ”väcka den björn som sover” men däremot har jag en dialog med veterinär, hovslagare och tränare kring hans hovar och förlitar mig långt mer på deras åsikter än vad ”alla andra” eventuellt har för åsikter.
Vad jag gillar med artikeln är att den höjer ett varningens finger för att barfota inte är för alla och att det kan kosta mer än det smakar att dra av skorna och/ eller anlita någon ej utbildad.
Det är också bra att det lyfts att vad proffsen gör verkligen inte alltid kan appliceras på hobbyryttarens hästhållning och att barfota sällan betyder just barfota, dvs utan någon som helst plastning, skyddsboots eller whatever.
Mitt forskningsområde är hållfasthetslära/materialvetenskap så jag tycker att det är väldigt intressant att läsa forskning om hovens funktion men det är också väldigt tydligt när man läser den senaste forskningen att det fortfarande är väldigt mycket man inte vet.
Därför tycker jag att det är lite olyckligt med ”tvärsäkra” tyckare som minsann vet att järnskor är värdelösa och närmast farliga för hoven, de hänvisar till ”ny/annan kunskap” men det är ganska uppenbart att denna kunskap som bäst är kvalificerade gissningar.
Man vet helt enkelt inte ännu exakt hur kombinationen av hästens egen hovkvalitet, yttre belastningar, och verkning/skoning påverkar hoven som trots att den mest ser ut som en grå klump utanpå har en oerhört komplex anatomi inuti. Levande biomaterial är dessutom generellt betydligt svårare att studera och modellera än till exempel metaller, eftersom de interagerar med sin omgivning och ändrar sig.
Därför skulle jag till hundra procent lita på duktiga hovslagare, det är trots allt ett yrke som funnits mycket länge eftersom hästar traditionellt har varit en viktig ekonomisk resurs att förvalta. Empirin talar för att det sammantaget har visat sig att hästar i allmänhet har bättre hållbarhet med skor än utan skor.
För varje ny unghäst (inte halv/fullblod utan fläckigt åt kallblodshållet) har jag närt en dröm om att den ska vara barfota. Visserligen med boots på grusvägar etc. Tänk vad pengar och tid man skulle spara! Och varje gång har jag fått ge mig. Ett kort steg (vill träna och tävla dressyr och western), ömfotad ute, flikiga hovar och vill inte gå där det är hårt, har alltid varit resultatet. Tycker det oftast (men inte alltid) är det när bekanta säger att ”min häst fixar minsann att vara barfota”.
Jag förstår att har man hästen på gräs med sandjord under och rider eller har skrittmaskin på fiberunderlag och preparerade ridvägar är det en annan sak säkert. Behövs en duktig hovis också, men jag har haft flera duktiga hovslagare och ingen har lyckats än. Och som sagt, jag håller mig till en ras som är robust.
Men funkar det, så grattis, å vad bra! Massor av pengar att lägga på annat. Bara nu inte gemene häst kommer att ryckas skorna på och få stappla fram med smärta istället, med hänvisning till att Peder Fredricsson gör så (rycker skorna, inte stapplar)
En STOR anledning till att min ponnyn inte rids alls numera är för att han inte har skor och för att det trots allt finns partier i skogen eller på vägen dit med underlag som är med eller mindre ”stenigt”.
Detta parat med att den lille hade svårt att hålla jämna steg med Vicke för att inte tala om den skritt Frenchie har gör att jag inte vill utsätta honom för att kanske bli rejält öm i fötterna och kanske t.o.m. dra på sig hovbölder osv.
Och att sko honom för att någon kompis vill följa med ut på en skritt-runda 1-2 gånger i månaden eller börja joxa med dyra boots som inte heller alltid passar perfekt….nä…då får det vara.
Det är inte tillräckligt värt med en 25-åring som jag vill ska leva skadefri så länge det bara är möjligt.
Och ditt nyanserade vittnesmål gör mig inte mer sugen…
Tror faktiskt att tyngre hästar har svårare att gå barfota en lättare hästar. Båda mina haflingers har inte kunnat gå barfota utan att bli ömfotade medan mina varmblodshästar inte har något problem alls. Fölstoet har varit utan skor i snart tre år. Hur fina fötter som helst.