På tal om inlägget med hunden som åt upp en strumpa och fick åka till djursjukhuset för att kräka upp den undrar jag om man inte hade kunnat få detta kräkmedel att ha hemma ”just in case”?
Det finns ju hundar som tämligen ofta sväljer allt möjligt mer eller mindre farligt och att åka skytteltrafik till veterinären torde bli ganska kostsamt och dessutom kanske man har lång väg dit.
Jag fattar absolut att dylika medel inte bör delas ut ”till höger och vänster” men har någon varit med om att man kan få medlet och ge själv?
Och om någon har fått tag på det, kan jag få köpa det av den?
Hade onekligen varit ”bra att ha”.
Ett gammalt ”husmorsknep” är ju att blanda vanligt finkornigt salt med vatten till en pasta och lägga detta i svalget på hunden och tvinga den att svälja.
Detta gör att de blir väldigt törstiga, dricker massor med vatten och kräks upp allt maginnehåll.
Nina Brynefall Det är ett gammalt knep att ge salt ja. Men helt livsfarligt för hunden. Kräks den så är det väl ok men det finns inga garantier för att den gör det. Och har man stoppat i den salt så är risken för saltförgiftning stor vilket är riktigt farligt för hunden. Det är anledningen till att man med eftertryck avråds från det numera.
Tack för att Du avråder – Kicki- det är jättefarligt med salt.
Tror dessutom det finns många skäl till att provocerad kräkning ska ske på djursjukhus.
Helt sant Kicki Gustafson. Bättre att åka in o kräka. Apomorfin som man ger är i injektionsform. Svårt av den anledningen också att administrera hemma även om man fick tag på det.
Exakt så. Salt skulle jag möjligen använda vid akut livsfara och om jag inte hade möjlighet att ta mig till veterinär. Inte annars.
OK, jag förstår. Det är snart tjugo år sedan min vovve somnade in, så jag är inte så uppdaterad.
Jag gjorde också det förr. Det rekommenderades ju då.
Apomorfin, som är det som veterinären ger i de flesta fall, är ett morfinderivat. Det har rätt många kontraindikationer. Det ska injiceras.
Som synes här i tråden finns det en marknad för att köpa/sälja.
Man kan helt enkelt förvärra sin hunds tillstånd eller tom ta död på den om man gör fel och den risken ökar naturligtvis om man köpt det av sin kompis kompis.
Sen är det ju inte heller alla djurägare som kan ge injektioner.
Jag uppfattade att hunden jag skrev om hade fått några droppar, ej injektion.
Oaktat allt övrigt instämmer jag i att det är högst olämpligt att lekmän injicerar djur generellt/ ”bara sådär”.
Det finns ett preparat som ges som droppar i ögonen. Inte så vanligt ännu tror jag. Men även det får bara ges av djurvårdspersonal.
jo… Det finns ögondroppar. De kanske tom är vanligare nu. ♀️
Injektionen är ju den lilla delen. Det andra kvarstår ju.
Dessutom tycker jag att det är rätt rimligt att veterinärer inte skriver ut läkemedel för saker som *skulle kunna* hända.
Men jag har absolut själv tänkt att det vore bra att ha hemma om olyckan skulle vara framme, fast det beror mer på tidsaspekten än den ekonomiska. På dagtid har jag en halvtimme till närmaste veterinär (I Växjö, tre mil bort). På natten runt/drygt två timmar (Malmö 18 mil på vardagar och Hbg 16 mil på helgen).
Ja, jag säger inte ATT det är lämpligt att ge kräkmedel själv; jag funderade mer OM det skulle fungera osv.
För ibland är det en gråzon vad som är lämpligt/ olämpligt osv.
Jag fick tex stesolid (?) att ge min whippet Soya om hon ej ”i tid” kom ur sina epilepsianfall.
Detta kan säkert ifrågasättas då man som lekman gör skilda bedömningar vad som är ”i tid” osv.
Jag har även i perioder haft Metacam hemma för att kunna ge vid tex fång.
Som du skriver måste man ibland beakta tidsaspekten och att tex få ut en jourveterinär KAN ta tid beroende på belastning/ tid på dygnet osv (fånghästar bör absolut inte transporteras pga svår smärta).
Mycket av det ovan beskrivna skulle jag ”givetvis” inte hävda bör ges till vilken lekman som helst och det är väl där DELVIS svårigheten ligger (att veterinären inte alltid känner till lekmannens kunskaper).
Jag betraktar mig som en MYCKET van/ kunnig hästägare i VISSA aspekter och skulle tex inte tveka att ge min sällskapsponny Metacam utan att ha konsulterat veterinär. Mycket pga att han HAR haft fång, hade symtom som var lätta att tyda osv.
Min stora häst hade jag inte tryckt i Metacam så ”lättvindigt” för han har tex aldrig haft fång. Bara ett exempel.
Jag ser en stor skillnad på att få läkemedel att använda vid behov till ett djur (eller människor, för den delen) som har en diagnos som ökar risken för att det ska behövas.
En veterinär bedömning behövs huruvida det ens är lämpligt att kräka upp föremålet. Om djuret är lämpat för läkemedlet etc.
Om veterinär förskriver läkemedlet, ägaren ger det hemma och djuret dör. Vems huvud rullar?
Klok aspekt.
Vi har alltid sparris hemma ifall att hundarna käkar nåt de inte ska.
En gång har vi fått ta det till veterinär och då fick vi ögondroppar och så kräktes han upp snart. Den gången åt hunden majs så det var alldeles nödvändigt att åka akut.
Majs? Menar du själva majskolven?
Ja ja det skulle jag kanske skrivit
Majskolv måste kräkas upp och det måste ske inom två timmar.
Vår förra hund älskade majskolvar och kräktes inte en enda gång.
Tycker också det varit bra om man kunde ha kräkmedel hemma. Jag jobbar inom humanvården. Få mediciner som är livshotande i låg dos .