Denna artikel fick mig att åter att reagera på att det alltid när någon/ några ryttare har/ får internationella framgångar fokuseras på deras ”FLIT”.
Att kämpa, vara ambitiös, vilja lära mer, träna hårt osv ÄR givetvis väldigt viktiga framgångsfaktorer för det mesta men jag tycker ändå att det är rätt så tröttsamt att ”bara” läsa om detta när man vet att många/ de flesta (?) ryttare i denna kategori ÄVEN fått massor gratis genom sin bakgrund och de möjligheter detta öppnat upp.
Har man tex föräldrar som är/ varit toppryttare, är född in i sporten osv så ÄR det en stor fördel men detta talas det sällan om. Likadant om föräldrarna är välbeställda och kan supporta med x hästar sedan barnsben.
Jag kan så klart inte veta om tex bröderna Fredricson hade haft samma framgångar om de vuxit upp på Rosengård och haft föräldrar som bara sett hästar på tv men jag tillåter mig i alla fall att känna ett uns tvivel.
Men i Sverige är det fult att prata om pengar och liknande framgångsfaktorer men nog tusan har man en fördel om man har det jag nämner ovan.
Titta själva på många av våra toppryttare i både hoppning och dressyr. De har föräldrar som själva tävlat aktivt på hög nivå, deras föräldrar har varit/ är tränare, de är födda på gårdar eller har nära släktingar med gårdar/ avel/ hästar de fått låna. Många har bott hela livet omgivna av hästar, av andra ryttare, tränare, stall och ridhus.
Allt detta skapar möjligheter att knyta kontakter, få möjligheter osv som…ingen ska inbilla mig något annat…..UNDERLÄTTAR.
Har man dessutom föräldrar med väldigt djupa fickor så att man kan ha egna hästar, kanske t.o.m. en egen anläggning osv så ÄR det inte bara träningsviljan och kämparglöden som hjälper en framåt.
Så sant, detta är verkligen en stor del av mångas framgångar.
Vi andra får kämpa på med vad vi har och förmår. Jag är lycklig över det jag har och trivs på ” min nivå” tävla eller inte… för jag har inte råd och ekonomi att tävla.
Min son hade foderponny när han var yngre. Dessvärre satte en skilsmässa stop för att jag skulle ha råd att behålla ponnyn. Där blev det punkt på hans ryttarkarriär. När han hade ponny engagerade jag mig mycket i vårt gemensamma intresse och körde runt honom på lite pay and jump i närområdet.
Mina föräldrar var inte hästintresserade, läs ” hästrädda”. Som envis hästtjej så löstes detta med att hitta små extrajobb… så att man själv kunde hyra häst och så småningom som 17 åring kunna köpa min egna första häst.
Helt klart vi har olika förutsättningar.
Som jag säger till sönerna.
” livet är orättvist, vänj er”
CIA – förstår definitivt om en skilsmässa omöjliggjorde ponny för din son om Ni inte kunde fortsätta dela kostnaden men undrar om Du samtidigt behöll egen häst för det är isåfall inte schysst om man satt barn till världen??
Kan du (Birgitta) inte sätta denna Eva på modd? Så otrevlig och aggressiv i många kommentarer.
Jag raderar/ modererar ytterst sällan läsarnas kommentarer av den enkla anledningen att jag ofta tycker att den som skriver faller på eget grepp så att säga.
Men jag ska kanske bli bättre på att censurera sådant som kan uppfattas bidra till dålig stämning på bloggen?
Vi får alla tycka olika och stå för våra åsikter men det ska absolut finnas en gräns. Så jag tar detta till mig.
Du har helt rätt i ”faller på eget grepp”, men här (bl.a.) tyckte jag att det gick över gränsen. Jag hade blivit väldigt upprörd om jag var Cia över att bli dömd/ifrågasatt på det viset utan att personen egentligen vet någonting. Jag gillar kommentarsfältet här på din blogg och att det brukar vara högt som lågt, men jag har undvikit att delta i diskussioner/kommentera på sistone eftersom jag inte vill bli påhoppad av denna Eva. Samma sak med hur hon skriver om att fjordingexemplet ”tramsar till diskussionen” med flera utropstecken. Va? Det var väl ett helt rimligt exemplifierande av Maria?
Jag hoppas att Eva tar detta till sig och själv ska jag bli bättre på att moderera kommentarer.
Vill INTE att någon ska dra sig för att kommentera pga andra.
Sedan är man absolut olika känslig och det skrivna ordet kan lätt misstolkas men jag erkänner att jag låtit detta gå för långt med facit i hand.
Håller med, ofta rena mobbingfasoner från denna Eva!!
Vad har du med det att göra?
Jag ser vad Ni skriver. De som hade haft rätt att ha åsikter är de ’drabbade’ och givetvis Birgitta. Vare sig Caroline eller Mistral- i synnerhet inte Mistral som själv ofta har ett dåligt tonläge ofta. MEN jag hör lyder och framförallt läser Birgittas ord så ADJÖ till Er alla.
Eva. Detta var ett lågvattenmärke utöver det vanliga. Hur i helsike känner du att du har med detta att göra? Jag förstår utifrån många kommentarer att du är bitter, men här gick du så över gränsen. Skämmes ta mig fan!
Till Minstral- vet inte riktigt vad du menar med lågvattenmärke ? Vad hade jag inte att göra med ? Är väl läskunnig som alla andra. Och åsikter oavsett om de kan vara fel.
Accepterar faktiskt kritik från precis ALLA andra än Dig Minstral- Dig har jag nämligen stört mig ordentligt på från början. Du verkar ha oerhörda problem med Dig själv. Kanske dags att Du granskar
Dig själv innan Du kritiserar andra ??
Blir också trött på att läsa om ”flit” och att är du en bra ryttare kommer hästarna till dig. Hur blir du en bra ryttare då? Jo genom att inte bara rida många vilka hästar som helst utan genom att rida rätt sorts hästar för rätt sorts tränare väldigt frekvent. Detta kräver pengar så är det bara.
Så sant, så sant! Enda undantaget är väl hon Augustsson, vars far jag vill minnas jobbade extra som tidningsbud(?) för att försörja dotterns intresse. Plus vanligt jobb. Men det är ju en stöttning i sig som är få barn förunnat. Mina föräldrar hade INTE gjort det! Annars är de flesta födda med någon connectiion. Allra tydligast är det på children-tävlingar. Där är det (ofta killar i hoppning) som ridit något år, som får överta morsans avdankade mästerskapshäst och går in och vinner klabbet. I dressyr samma, men döttrar. Fy fasiken vad tröstlöst för ”bondeungarna”…
Yes, jag ser detta ständigt.
Och när ungen har haft ngn framgång så gratuleras den av halva Sveriges häst-elit som man fattar/ vet har diverse connections med föräldrarna sedan urminnes tider. Kanske inte sååå svårt att få låna topp-ponnys, träna för topptränare osv då?
Sedan kan man ju fundera kring den gamla fördomen om huruvida ridning är en materialsport och det är hästen som gör jobbet, när någon som ridit sporadiskt i ett eller två år går in och vinner Falsterbo-children. Nä, världen är orättvis och det är väl bara att hacka i sig, men det borde gå att reglera på något sätt på större tävlingar. Sedan blir det, precis som du skriver, lite fånigt när Ridsport och andra organ hausse upp vilken fantastisk talang ungen har. Om man satt hen på en bångstyrig fjording (inget mot rasen) på en ridbana med gräs i hörnen och några skrämselhinder hade det kanske inte varit lika räkmacka. Men det är ju så det ser ut för gemene man då. Och DET är talang om man får till, men det blir inga vinster i Falsterbo… (jag har absolut inget emot fjordingar, men när jag var ung var det en ras som många bondungar fick och fick klara sig så gott de kunde)
Ja, livet ÄR orättvist och jag ÄR måhända i alla fall lite avundsjuk vilket är löjligt eftersom jag själv har mycket som andra bara kan drömma om. Mänskligt antar jag.
JA – Du har nu mycket många skulle vilja ha MEN med tanke på hur långt Du kommit genom eget arbete och en relativt sen start tänk hur långt Du kunde kommit med ’rätt’ ekonomiska förutsättningar??!!
Tycker även du Maria tramsar till diskussionen genom fjordingdiskussionen !! Det är inte där problemet ligger!!
Du har naturligtvis rätt till din åsikt, själv anser jag det relevant och hör till diskussionen. Men det är bra att man får tycka olika.
Men snälla Eva, hur bitter är du på livet?
Jag tänker ofta på det när någon som vuxit upp med egna hästar och stöttande föräldrar säger ”jag var inte multimiljonär men jag jobbade hårt, vem som helst kan göra samma resa” att de nog inte riktigt förstår vad det innebär att vara fattig (relativt fattig i alla fall jämfört med medelhushållet i Sverige). Barn som inte ens kan få vinterkläder som passar eller middag varje dag, all deras flit går nog åt till att hålla huvudet över vattenytan. Sedan är det klart att det finns de som med talang och hårt arbete kan göra mycket av lite, och andra som är födda med guldsked i mun som slösar bort alla goda förutsättningar. Men att det bara handlar om hårt arbete blir det ju liksom löjligt att låtsas.
Jättebra skrivet Anna !!
Så är det verkligen!!
Rent av en provocerande artikel.. Det handlar INTE OM BEKVÄMLIGHET! Det handlar om hjälp med skjuts, marktjänst hemma, hinna sköta skola/jobb, behöva ridhus när det är mörkt och halt… Kan fortsätta i evigheter!
Jag fattar inte heller varför man inte bara kan erkänna att det behövs pengar + ett jäkla engagemang från familjen. Och varför kan man inte förstå att väldigt få har det så? Är toppen i ridsportsverige så långt ifrån verkligheten att man aldrig har hört talas om socialbidrag och ensamstående föräldrar?
För resten: En tävling med skrämselhinder, grästuvor och istadiga fjordingar vore superkul att se! (Har heller inget emot rasen, men känner igen beskrivningen från min egen barndom. Fjordingar var billiga då, så varenda unge for runt på sådana. I dag har tack och lov rasen blivit dyrare, utbildas av vuxna och får arbeta i stället för att stå och glo i en liten villaträdgård.)
Tycker att ’fjording-diskussionen’ är att förlöjliga hela diskussionen- det är inte där problemet sitter !!!
Smurfan – Men förövrigt tycker jag Du resonerar helt rätt !
Fattiga familjer idag har nog ännu sämre chans att få fram en ridsportstjärna än på 70-talet där flit kanske kunde ge någon framgång.
Instämmer! Svårigheterna att lyckas utan pengar blir bara större och större över tid.
Kan vi hålla oss till ämnet i denna diskussion framöver tack!
Nu börjar det spåra ur lite väl mycket !
”Fjord-diskussionen” är inget förlöjligande, utan en symbol för olika förutsättningar. Under min uppväxt var fjordhästar vanligt förekommande, outbildade och BILLIGA. De köptes av okunniga föräldrar till i många fall för små barn. Dessa barn kom aldrig framåt i sin ridning, de placerade sig aldrig. Många olyckor hände.
De som vann och fick åka till ponny-allsvenskan red new forest och connemara med stamtavla. Hela familjen stöttade med engagemang. Föräldrarna köpte egen transport och skjutsade till ridhus en gång i veckan. (Ovanligare på den tiden än idag.)
ALLA barn/ungdomar i min ridklubb ville utvecklas. Ingen var för ”bekväm” som Christel Berhmann skriver i sin krönika. (Se Birgittas länk.)
Men det var aldrig dom på fjordingarna som kom någon vart. De saknade inte driv – men rätt förutsättningar. Därav mitt ”fjord-exempel”, (åter igen, inget fel på rasen i sig).
Egentligen förstår jag inte alls diskussionen. Det finns väl ingen normalbegåvad människa som inbillar sig att en vanlig ridskoleunge -de få som har tur att ens ha föräldrar som har råd att låta de rida lektion överhuvudtaget!!-
skulle kunna komma någonvart ??!!
Ridning är definitivt en av de dyraste materialsporter som finns !!!
Ja, som ni bloggläsare vet skriver jag ofta om billigare alternativ kring allt möjligt gällande hästar och jag är EXTREMT väl medveten om vad tex min egen häst kostade och att detta är något som bara få hobbyryttare kan unna sig. Påstår JAG i alla fall och har ibland denna diskussion med mer välbeställda ryttare/ hästägare som enligt mig ibland resonerar lite naivt.
Bara för att DE kan köpa whatever betyder det inte att detta är ”normalt” och jag blir ibland lite provocerad.
Att ens HA en egen häst är för de flesta en ren LYX.
Birgitta- verkar som många förstår att det är en ’speciell’ sport och kostsam på hög nivå MEN att inte alla förstår att det finns väldigt många barn som oavsett eventuell talang och hårt arbete inte har en chans pga föräldrarnas ekonomi.
Tror dessutom att denna skillnad mellan de som får en möjlighet och de som inte har en chans att utveckla något intresse alls kommer öka i samhället?!
Jag håller med om att det säkert är lättare med en bakgrund och familj som kan och vill hjälpa till. Men hävdar bestämt att det går ändå. Har själv aldrig fått något gratis. Jobbade efter skolan själv för att ha råd med stallplats, red in några ponnyer och fick en som lön, cyklade till stallet innan skolan varje dag och fodrade/ släppte ut, för att kunna ha egen häst. Tog banklån till min första häst, red allas olika hästar för att få erfarenhet, tränade för vanliga ridlärare på den tiden militärer, så det var mycket noga) Sålde andelar i nästa häst till alla jag kände som hade 5000, och höll på så tills jag hade avlat fram en häst på världsklassnivå. Lycka till alla, ge inte upp!
Du är bara att gratulera men också undantaget som bekräftar regeln.
Dels är du 55+ (dvs det var lättare att ta sig fram utan pengar när du var ung) och dels var tex din idérikedom att sälja andelar som hobbyryttare nästan unik vill jag påstå. Väldigt smart sätt att få ihop pengar men som sagt också väldigt speciellt. Och att ta banklån för hästköp skulle jag generellt inte rekommendera eftersom risken är att man plötsligt står utan häst men med en kvarstående skuld.
Att du sedan som grädde på moset tagit dig tillbaka till hög nivå efter många svåra skador är även detta inte jättevanligt.
Självklart är förutsättningar en stor faktor, precis som med det mesta i livet. Det är orättvist helt enkelt. Och nej bara hårt jobb räcker inte. Det blir absurt att säga att det bara handlar om att jobba hårt, visst har människor med framgång ofta jobbat hårt (inte alla iofs) men det måste finnas vissa förutsättningar. Hade det bara handlat om vilja och hårt arbete hade varenda ensamstående mamma med dubbla jobb vara mångmiljonär. Men är man så pass bemedlad att man kan rida på ridskola och har talang och ett jävla driv och en portion tur så kan man nå framgång. Man får in en fot och får rida privathästar, blir duktigare och duktigare, får jobb på nåt stall och jobbar sig uppåt. Men det är få förunnat att nå framgång så, som du skriver så krävs det ofta mer förutsättningar med pengar, kontakter, familj osv. Barnet som växer upp i förorten med fattiga föräldrar lär inte bli nästa Peder, så är det ju tyvärr.