Bilden ovan fick mig att fundera över att det, som jag ser det, finns 2 sorters hästägare;
De som hela tiden försöker att förbättra sin ridning, lära sig mer, kanske omvärdera tidigare kunskaper- UTVECKLAS ridmässigt kort och gott och de som inte alls är intresserade av att tex träna för en instruktör utan är nöjda med att rida för sig själva år ut och år in.
Själv tror jag att jag hade lagt av med ridningen helt om jag inte fick träna; då hade jag känt mig vilsen efter ett tag- så pass osäker är jag fortfarande efter alla dessa år.
Inte så att jag inte kan rida utan en tränares hjälp ett tag och på en viss nivå men jag vill fortfarande utvecklas och där behöver jag hjälp.
Jag är verkligen glad att jag har en tränare jag trivs med och som jag relativt lätt kan anlita så ofta jag vill; det är nog lätt att ta detta för givet om man aldrig har befunnit sig i en annan situation vilket jag tack och lov inte har gjort.
Andra måste kanske köra i över en timme för att komma till sin tränare eller så har man inte råd att träna så ofta man vill (eller alls) eller så har man inte hittat någon tränare man VILL träna för.
Eller så är man helt enkelt nöjd med att inte träna ALLS och ser varken nyttan eller glädjen med det?
Där tror jag att det som hobbyryttare är väldigt lätt att bli hemmablind men det beror väl delvis på vad man vill ha ut av sitt hästägande tänker jag. För hästen spelar det säkert ingen roll om den aldrig får lära sig något nytt eller utveckla sådant den redan kan.
Det är väl mer om man kräver saker av hästen som man inte själv har tillräcklig kunskap om eller, ännu värre, rider på en häst som är ofräsch på olika vis och man inte själv märker det som en tränare verkligen skulle behövas men vill man bara rida ganska kravlöst så funkar det säkert utan tränare också eller vad är er erfarenhet?
Rider ni för tränare eller har ni valt bort detta och varför i så fall?
Utmaningen är kanske att det finns de som ” bara” rider och eftersom de är okunniga i hästens konstruktion och belastning så blir hästen lidande. Även om man bara rider ut ett antal dagar i veckan så behöver hästen rätt belastning för att vara hållbar. Dessutom som du påtalar så kan en erfaren hästmänniska hjälpa till med rätt utrustning foder skötsel mm.
Instämmer!
En DEL som inte tränar/ har översyn av andra skickliga hästmänniskor har hästar som hade behövt denna ”hjälp”.
Jag tror inte att ALLA de som påstår att deras hästar aldrig har varit halta de facit har en sådan häst- de är bara okunniga nog att TRO det.
De som tränar löper mycket mindre risk att på olika vis skada sin häst för det finns någon annan som ser och kan vägleda/ ingripa.
Birgitta Jacobson det skulle behövas mycket större insatser på detta området. Veterinärer hovslagare mfl vittnar om många hästar som har ” fel” skötsel. Tyvärr har dessa hästar inga ” socialmediaaktivister” som hjälper dem.
Jag blir extremt provocerad när influecers visar små grushagar men ständigt content där hästar duschas och skuras maniskt 8 dagar i veckan. Vilka signaler sänder detta ut till okunniga följare? Jo; att det är mycket viktigare att hästen är kliniskt ren än att den får gå i en vettig hage….
Det är ju lite samma i hundsammanhang. En del har ambitioner och mål med sitt hundägande och tränar då mer än för att hunden ska fungera i vardagen, både fysiskt och inlärningsmässigt.
Många tränar inte sin hund alls efter att den kan de grundläggande sakerna. Många tränar inte sin hund fysiskt alls, i syfte att stärka kroppen, utan bara rastar den.
Ganska få hundägare tar sin hund till fysioterapeut eller liknande profylaktiskt, trots att de ofta saknar förmåga till och intresse för att upptäcka smärre rörelsestörningar som hade varit bra att åtgärda i tid. De noterar helt enkelt inte om hunden börjar gå lite brett bak, sänker huvudet i trav eller börjar gå över i galopp vid mycket lägre hastighet än tidigare.
Inget försvar men de flesta sällskapshundar förväntas i alla fall inte PRESTERA något utan lever ”kravlöst” medan de flesta hästar ska bära någon på ryggen med olika krav…
Fast det är nog inte så kul att gå på aldrig så kravlösa promenader med ont i ryggen eller var som. År ut och år in.
Sant!
Sen finns det också situationen där man som jag rastar en hund som den skicklige kan se rör sig felaktigt och lätt kan tro att jag inte har en aning – fast vi går på fysioterapi och laser och medicinerar dagligen. Det står ju inte skrivet i pannan på oss så ser man oss bara på promenad är det lätt att tro att vi inte har en aning om vår hunds problem.
Såklart!
Nu har jag ju aldrig haft egen häst, men har ridit för ganska många olika instruktörer och få av dem har jag verkligen trivts med. Att rida ett pass för en bra tränare är den bästa känslan som finns nästan, men om man har otur och råkar på ett par som det inte alls funkar med så kanske man ger upp och tänker nej det här var inget för mig?