Sist jag tävlade träffade jag en mycket erfaren tävlingsarrangör som jag inte sett på ”tusen år” och passade då på att dryfta detta med ”tävlingstappet” med henne.
Jag berömde initiativet med banvisningen som ni kunde läsa om igår och fick också höra om en annan grej som är på förslag och som jag vill höra ER åsikt om:
Tanken är att man ska vara 2 på banan när tävling pågår, så som det har varit/ är i hoppning sedan många år tillbaka.
Ett ekipage rider själva programmet och det andra håller sig ur vägen men är ändå inne på banan.
Vad tror ni om det?
Jag gissar att många dressyrmänniskor är bakåtsträvare och konservativa, precis som jag själv vad gäller mycket men frågan är om man inte skulle ge detta en chans, framför allt i de lägre klasserna?
Det är ju verkligen häst-VÄNLIGT eftersom hästar trots allt är flockdjur eller vad säger ni?
Jag ser bara en risk med att en del hästar trots allt inte är helt tama på framridningarna, det ser jag ibland och skulle inte vilja ha en sådan häst inne på banan när jag ska prestera max.
Jag tänker då på hästar som plötsligt far i luften tex men också på ryttare som ger väldigt kraftiga korrigeringar som kan skrämma andras hästar.
Men detta är bara en liiiiten farhåga som jag tror är försumbar egentligen.
Jag tror absolut på att i alla fall PROVA konceptet men vad tror/ tycker ni?
Absolut! Som på årgångsklasserna, även om de bedöms samtidigt. I de lägre dressyrklasserna är det ju ofta jämförbara hästar åldersmässigt. Sedan, precis som du säger, blir det problem om den andra hästen far runt/ korrigeras kraftigt/ någon ”kändis”-ryttare som inte tycker hen behöver vika undan förän i sista sekund/ vi har alla olika behov av mötesavstånd, men detta borde gå att styra upp, i alla fall det sistnämnda med exakta minimummeteravstånd. Och att om sällskapshästen sabbar ritten för den andra så ska man få rida om. Men jag tror att det skulle vara jättebra efter en inkörsperiod.
Ja, möjlighet att rida om vid störning diskuterades.
Jag tror det är risk för att det blir struligt. Framförallt för att det inte är helt lätt för ”sällskapsekipaget” att hela tiden vara borta från domarens blickfång. Kommer bli för lätt att ekipaget som inte bedöms råkar rida förbi domaren precis vid en fattning/ett byte/ryggningen och så tappar domaren momentet.
I början blir det säkert lite vimsigt här och där. Men om hoppfolket klarar av att hoppa ibland rejält höga hinder utan problem kanske vi också kan lära oss att samarbeta lite? Säger jag som störs om någon mer rider när jag tränar 🙂 🙂 🙂 !
Ett dressyrprogram är ju så mycket längre än en start i hoppning dock… Tänk om man bara rider fram i en halvtimme i vanliga fall, nu skulle man alltså spendera i vissa fall uppåt tio minuter av dem inne på banan med att försöka hålla sig undan det andra ekipaget så gott det går? (Förvisso måste man hålla undan även på den vanliga framridningen men man förstör åtminstone inte någon annans start om man råkar vara ivägen eller om ens häst skyggar eller så.)
Det bästa vore kanske snarare om föregående ekipage stannade kvar inne på banan och skrittade av (då är förhoppningsvis hästen som lugnast också) men det lämnar ju den första starten ensam…
Om ridhuset eller paddocken är stora nog för att dela upp i en bana och en övrig del så tycker jag däremot att det vore en jättebra idé.
Som vanligt tänker jag precis som du .
Sydslätten hade det i våras,fungerade utmärkt var i LB2-LA3.
Se där! Då har det alltså redan provats!
Oaktat om just detta förslag slår väl ut eller ej tänker jag att det är dags för oss dressyrstofiler att börja tänka ny och utanför boxen 🙂 !
Uppenbarligen fungerar det inte längre att tävla som vi har gjort de i alla fall + 30 åren jag har varit aktiv; antalet startande blir ju bara färre och färre !?!
Således måste det nya ”grepp” till och kanske måste man prova x olika förändringar innan man hittar rätt? En del kanske också behöver tid på sig att implementeras?
Tex det här med att hålla sig undan om man inte är den som ska bedömas om man är två på banan. Även domarna måste ju så klart vara med på detta tåg för det kräver lite mer av dom också kanske?
Tycker det låter väldigt bra.
Vilket problem vill man lösa med detta? Det är ju knappast tidsaspekten, eftersom domaren ändå måste sätta sina slutbetyg och det uppstår således en liten paus mellan ekipagen. Om jag förstår det rätt så är det väl av den anledningen man har två ekipage inne på banan samtidigt i hoppning, för att snabbt kunna starta igång nästa.
Om det är av anledningen att vissa hästar känner sig ensamma så är det väl absolut bra vid unghästtävling men då skulle jag också föreslå att man stannar kvar efter sin ritt och inte före. Jag skulle inte vilja lägga min sista tid på framridningen på att hålla sig ur vägen för den som tävlar. Och jag tror detta skulle kunna bli en distraktion för domaren, vilket minskas om ekipaget som är sällskap endast tillåta skritta. Men de flesta hästar klarar ju av detta moment alternativt vänjer sig så ser inte att detta är ett stort problem och förstår inte hur det skulle medföra att vi får fler tävlande/fler starter?
Håller med i vartenda ord!
Håller med helt och hållet, ser inte alls hur det skulle ge fler tävlande. Har dessutom vansinnigt svårt att finna mig i tanken på att ha en häst till inne på banan, respektive vara där inne samtidigt som föregående ekipage rider sitt program. Nä, det skulle få mig att INTE vilja tävla. Collecting-ring förstår jag tanken med, och har gärna ett ekipage där för att göra det mer hästvänligt och spara tid, men inte inne på banan. Ser det som negativt för alla parter och vill tro att förslaget är ett tidigt aprilskämt.
Nej, nej, nej. En ryttare i collectingring är ju vanligt men en häst till inne på banan, nej. Stör ju koncentration för både ryttare och domare, värsta förslag jag hört!
Absolut värt att prova tycker jag.
Det är ju ändå en stor skillnad mellan hopp och dressyr i och med att ett dressyrprogram måste vara PERFEKT I VARJE STEG! Hoppa (och vinna) kan du ju göra med långa tyglar, flaxande armbågar och en häst som kastar med huvudet vid varje galoppsteg. (Visst ska man rida korrekt inom hoppning också, men du får ju inga minuspoäng för ovanstående.) Personligen skulle jag inte vilja ha någon annan på banan som stör om jag rider upp ett dressyrprogram, då gäller ”största möjliga tyssstnad!”
Jag hade inte brytt mig om ifall någon annan var på banan när jag red programmet. Däremot hade jag varit livrädd att själv vara i vägen för annan tävlande när jag var ”sällskap”. Skulle förmodligen cirklat på 10m volt i något hörn. Men det är säkert bara en vanesak. Som det mesta.
Nej fy, skulle inte vilja vara på banan ihop med någon annan.
Aldrig i livet! Jag är för förändring och är t ex definitivt för valfrihet på kandar eller träns, sporrar eller annat som kan medföra positiva saker men att vara två på banan ser jag ingen vinst med alls. I hoppningen är det väl främst för att spara tid som det är två på banan då det är så många starter oftast. I dressyr ser jag inte poängen. Vill man ha sällskap kan man ju starta på kort bana då det nästan alltid är en collecting ring då. Klarar hästen inte att vara ensam på banan ska man kanske inte starta så mkt högre klasser än så ändå.
Låter komplicerat eller snudd på omöjligt.
Den som bara ”är på banan” har ju ett väldigt stort ansvar att inte vid något tillfälle hamna mellan domare och tävlande.
Jag har varit med om liknande flera gånger på programträning och just detta har varit knepigt och bara stressande för alla. Möjligen vissa hästar som gillar det, men att kunna klara att vara ensam på en bana i 6 minuter är väl en del av dressyrens princip?
Anledningen att det är så i hoppning är ju för att hålla tempot i stora klasser. Inget man numera kan beskylla dressyren för. Så jag förstår verkligen inte varför någon kom på detta.