Säkrare än hackamore….
Jag tror att alla som läser bloggar eller alls följer någon på sociala medier förstår att bloggaren/ den man följer inte alltid är helt sanningsenlig, att hen överdriver, förskönar och/ eller utelämnar olika delar ur sitt liv av olika anledningar.
Jag skulle inte drömma om att LJUGA på bloggen….det är så långt ifrån jag som man kan komma och det är enligt mig bara barnsligt och pinsamt eftersom en lögn alltid avslöjas…det är min fulla övertygelse. Ibland kan det ta månader eller år men ni som ljuger…tro mig…någon gång kommer ni att avslöjas!
Med detta sagt berättar jag inte allt för varken vänner, bekanta eller så klart mina bloggläsare men nu ska jag berätta om en sådan grej som jag hittills inte outat här i alla fall.
Anledningen kan jag så här i efterhand inte ange 100% säkert men till stor del handlade det nog om att jag inte ville ge en felaktig bild av en händelse och jag vet ju hur lätt något ändras om lite eller mycket och ”blir en sanning”.
I fallet nedan ville jag inte att någon helt plötsligt skulle få för sig att Vicke är en knäppgök, farlig eller jag vet inte vad…han var ju till salu ett bra tag och då får man tänka på vad man skriver om hästen på sociala medier så att det inte missförstås medvetet eller omedvetet.
Hur som helst; NU ska jag berätta varför jag slutade att rida ut på hackamore på Vicke 🙂 :
Sista gången jag gjorde detta avlöpte ridturen initialt fullkomligt normalt, så som alla andra gånger tidigare i skogen kring Ryhus.
Men efter kanske 30 minuter hände något, och jag vet verkligen inte till dags datum vad, men Vicke blev jättespänd, började takta, kändes mer och mer okontaktbar och hade, om jag inte hade haft honom i ett järngrepp med tyglarna säkert stuckit iväg i full fart. Fullkomligt, till 100% olikt honom!!!
Det kändes verkligen MYCKET osäkert att sitta på en så upprörd häst som endast hade ett ponnyhack runt huvudet och även om det kanske inte hade hjälpt så hade ett TRÄNS känts betydligt säkrare.
Jag trodde hela tiden att Vicke skulle lugna ner sig men han blev nästan bara mer och mer…tja…STIRRIG är nog en bra beskrivning och eftersom han inte fick ge sig av gick han i stället i en piaff och passage som hade gjort vilken vörldscup-häst som helst grön av avund. Själv var jag livrädd!
Det är så klart alltid lätt att vara efterklok; med facit i hand borde jag ha försökt att hoppa av ”i farten” (hur lätt nu DET hade varit….), sadlat av och lett hästen hem och kanske eller kanske inte tappat honom på vägen.
I stället riskerade jag att ramla av och bli liggande i en enorm skog….
För att göra ett nu väldigt långt inlägg något kortare kan jag säga att Vicke efter säkert 30 minuter (!!!) i piaff och passage lugnade ner sig och vi kom hem helskinnade men han var fullständigt löddrig under ridtäcket!
Jag red aldrig mer ut på hacket och var ärligt talat ganska nervös första gången jag skulle rida ut efter denna incident men det hände aldrig någonsin mer ens något i närheten av det jag beskrev ovan.
Det enda som jag skulle kunna tro orsakade denna fullkomliga hysteri är att Vicke kanske kände doften av vildsvin men vad det var som skrämde honom så mycket kommer jag aldrig att få veta.
Älgalöss kanske? Det kan få vilken normal häst som helst att bli helt nipprig. Vildsvinen finns där säkert alltid även om ni inte ser dem, så de borde han kännt lukten av tidigare.
Tror inte på älgloppor eftersom detta hände mitt i vintern och Vicke hade ett nästan heltäckande ridtäcke på sig. Dessutom varken kliade han sig eller hade några märken efteråt.
Tycker för få hästägare är för oansvariga när de rider ut. Hästen måste vara betslad efter ett ” krisläge” Tänk om man åker av- hästen galopperar iväg- ut på vägen och där kom en familj körande Pang hästen in genom rutan och sen…
I sak måste jag ge dig rätt även om det inte är lätt att säkert veta vad som är bästa betslingen.
Graman är tex ypperligt för att ”hålla” en häst som blir het och kör upp skallen utomhus men desto sämre OM hästen kommer lös med ännu mer remmar (=gramanen) som den kan fastna i.
Till mitt eget försvar får jag väl säga att jag inte red på hacket de första åren och att incidenten jag beskriver i inlägget är en av två på nästan 8 år med uteritter varje vecka året runt och på väldigt många olika platser. Den andra incidenten inträffade då 3 vildsvin galopperade över en åker mkt nära Vicke och han stack några hundra meter i sken.
Men i sak kan så klart ”allt” hända med alla hästar, även den snällaste så nej, ett ponnyhack är kanske inte den lämpligaste betslingen utomhus även om det råkar vara i en enslig skog (=ingen trafik).
Har råkat ut för liknande med Wille och rider heller inte ut med hack längre. Funkar däremot bra att tömköra (på bana/ridhus) med hacket.
På tal om tömkörning är detta något jag numera INTE gör utanför banan/ ridhuset efter att Kreon stack i full sken utmed en asfaltväg och skadade sig rejält med många veckors sjukhage som resultat.
Då tömkörde jag i skritt och anser mig vara ganska van och han var snäll men ändå hände det….
Jag är också väldigt försiktigt utanför banan sen wille blev rädd I våras och drog iväg. Jag fastnade i tömmen men som TUR var tappade jag skon och kom loss. Han snodde in sig men var klok nog att stanna efter 50 meter ute på en åker. Har som tur är någon km till asfaltsväg med mer trafik. Detta hände typ på gården men kunde gått riktigt illa. Har alltid tömmarna delade efter detta.
En del hästar är ju väldigt rädda för grislukt. Jag minns att vi hade en vuxengrupp på ridskolan där en man red, och en av hästarna fick panik om den mannen gick in till honom i boxen. Visade sig att mannen hade grisgård och använde sina lagårdskläder vid ridningen.