Hi hi…det är tur att man tävlar ibland så att grejerna blir putsade!
Lite skämt och lite allvar men jag är ingen manisk läder-rengörare och har nog inte plockat isär ett träns på +20 år. Men försöker att hålla efter grejerna hyfsat ändå.
Idag har vi varit hos Malmö ridklubb och precis som förra helgen kunde jag inte åka och ”för-träna” på banan.
Men Frenchie skötte sig så fint; tittade inte på något så att det störde faktiskt utan nöjde sig med att snegla lite 🙂 .
Om han fortsätter att bete sig så här på tävlingar generellt är jag mer än nöjd!
Den första klassen idag var en rosettklass vilket innebär att alla som uppnår minst 69% får en guldrosett, de som rider på minst 67% får silver och de med minst 65% belönas med en brons-dito.
Det där med rosetterna är helt ointressant för mig men desto roligare var det att bli bedömd av 2 domare där den ena höll oss som etta, den andra som trea och vi var totalt andra bästa ekipage som ni kan se.
I den andra klassen (MSV B:2) , som var en ”riktig” klass började vi programmet ganska bra men fick lite missar i bytena (det har gått troll i dom lite….) Jag tröstar mig med att vi oaktat detta inte hade nått upp till 69% som krävdes för placering.
Men sammantaget är jag väldigt nöjd med min lilla häst som jag tycker tar tävlandet så fint.
Han är lugnet själv från det att jag flätar tills jag lastar ur honom hemma efter tävlingen och det enda jag hittills märkt kan göra honom lite upprörd är om något ekipage far iväg, framför allt bakom honom samt att han är lite tittig inne på banan ibland. Men oftast går han att övertala och det är det viktigaste just nu.
Jag sitter aldrig upp utan att någon håller honom på tävling fast han är så lugn men detta är en ren försiktighetsåtgärd eftersom jag fortfarande inte känner mig helt säker på hans reaktioner och framför allt på nya platser.
Praktiskt fråga: hur löser du att någon håller honom när du sitter upp? För du brukar väl åka själv? Frågar du första bästa eller avtalar du med någon i förväg? Tramsig fråga kanske men jag är bara nyfiken.
Inte alls tramsig fråga utan fullt berättigad. Klart man kan undra.
Och svaret är att det alltid finns någon jag kan fråga. Jag väljer ärligt talat ”första bästa” och förklarar att Frenchie är snäll men att jag hellre tar det säkra före det osäkra.
Hade han steppat omkring eller på annat vis varit stökig hade jag varit mer selektiv men han har hittills stått blickstilla. Det är mer jag själv som har blivit MYCKET försiktigare med denna häst än någon annan hittills. Delvis för att han har en annan nerv än sina föregångare.
ok! Ja då förstår jag att du vågar fråga ”första bästa”.
Är det inte bättre att lära honom Eamon Hickeys metod? Tänker att det är säkrare än okända människor, säger det utifrån egen erfarenhet-då en av mina bästa vänner har en sådan ”energi” som gör de flesta hästar spända(något jag som ung ryttare inte förstod, utan bad henne om hjälp. Detta resulterade i två brutna revben och en mild hjärnskakning). Sedan dess har jag alltid varit supernoga med att mina hästar alltid ska vara fokuserarade på mig vid uppsittning inte omgivning. Kan varmt rekommendera spana in Eamaon Hickey och hur han jobbar med unghästar(funkar lika bra på äldre med).
Jag kanske inte förklarade detta tydligt nog men Frenchie är som vilken fullständigt normal häst som helst när man sitter upp. Jag använder dock alltid pall.
Att jag ber någon hålla honom på tävling är enkom för min egen skull, lite psykologiskt.
Jag sitter upp ensam hemma och på träningar utan minsta problem.
Men du får gärna förklara denna metod i korthet.
Egentligen väldigt enkelt, man ställer helt enkelt hästen lite mot den sidan man hoppar upp. Krävs såklart lite träning innan hästen förstår vad man menar, Eamon gör mkt volter för hand och innan uppsittning så ska hästen vara helt avslappnad och fokuserad på uppgiften. Jag tränar alltid mina så, även de som är snälla mest för att ha en metod som fungerar på okända ställen. Hästarna förstår vad som förväntas och de blir trygga i övningarna. Att få hjälp av okända fungerar inte på min ena(huvudskygg och mkt reserverad mot okända människor)
Aha…lite så gör jag redan.
Och har dessutom den stora lyckan att ha fått ännu en häst som verkar både älskas av och älska alla.
Han är väldigt tillgiven och gissar jag omhuldad i många år innan han kom till mig ❤️.
Vilken lycka! Låter som en helt underbar häst . Så fint att veta att han har haft det så bra innan och litar på människor. Så borde det alltid vara.
Frenchie ägdes tidigare av en tjej som verkade ha dyrkat honom. Och jag, som definitivt inte är en ”pussa hästar på mulen”-människa smälter av hans söta lilla uppsyn och har faktiskt pussat på det lilla djuret vilket jag aldrig gjort med hans föregångare ha ha. Mina hästar må få massa kärlek men inte just pussar…
Jag märker också att andra blir väldigt förtjusta i honom på ett sätt jag själv sällan blir när det gäller andras djur.
I love him ❤️!
Det funkar bra med en sockerbit vid uppsittning också. Men förstår dig fullt ut. När jag skulle rida igång stallägarens sto nu efter föl fick faktiskt någon hålla i vid uppsittning och leda mig två varv.
Mycket handlar för mig om egna rädslor men också egna högst subjektiva och ibland löjliga åsikter.
Som det här med sockerbitar som jag vet att en del ger både vid uppsittning och allmänt i samband med ridning och som jag alltid varit allergisk mot. Delvis för att socker geggar ner kläderna 🙂 .
Men när fan blir gammal blir han religiös och detta söta djur får plötsligt ”hästgodis” (riktigt eller tex morötter men aldrig socker) i tid och otid. Efter ridpasset, vid haghämtning, när jag lastar….jisses…det är ingen ände på det.
Det komiska är att hästen är lätthanterad som en fjäder så det behövs definitivt inte, jag bara VILL ge honom det ❤️. Den stenhårda Birgitta har med andra ord gone soft 🙂 🙂 🙂 .
Skulle jag däremot märka MINSTA tendens att tigga…..då är det tack och hej godis kan jag säga. Avskyr sådant! (Säger jag nu…kanske skulle min guldgosse ändå få nävar av godis av sin dyrkande ägare …..).