Köpa äldre häst

En fd stallkamrat står i begrepp att köpa en äldre (15) häst och har av andra upplevt lite ”varningens finger” pga hästens ålder och bett om min input.

Jag, som ju själv sålde Vicke, 15 år, i våras skulle vilja säga så här och vi förutsätter då i mina exempel att jag talar om en ”normal” stor häst (dvs ej ponny) utan några olater, utan direkt skadehistorik och utan ”speciella behov” vad gäller foder, skoning osv. Vi förutsätter också att hästen ägts och skötts av en ”normal hobbyryttare” som ridit, skött och haft hästen uppstallad så som vi vanligtvis är vana vid i Sverige:

Det absolut viktigaste att tänka på när man köper en +15 år häst är att ändra så lite som möjligt kring hästens liv i största allmänhet och ridningen i synnerhet tycker jag.

Har hästen i flera år ridits sporadiskt eller på en ”låg nivå” anser jag att det är förenat med en onödigt förhöjd skaderisk om man själv vill rida på en avsevärt högre nivå och/ eller rejäla pass 6-7 dagar i veckan.

Visst kan även +15 åriga hästar ”utvecklas” men om man inte är nöjd med nivån hästen befinner sig på vid köpet och hästen aldrig har varit på den nivå man önskar tidigare i livet är det kanske klokare att a) antingen köpa en lämpligare häst eller b) vara väldigt försiktig med upptrappningen vad gäller träning och svårighetsgrad på denna.

Jag tror inte heller på att ändra för mycket kring hästens skoning och foder och även vad gäller stall och hage tycker jag att man ska tänka efter.

Även om man själv tycker att tex lösdrift eller hästen ute +16 timmar om dagen med massa hästkompisar är det bästa så är det inte säkert att detta passar den äldre hästen som är van vid något helt annat under kanske hela sitt liv.

Jag säger inte att man måste fortsätta att ha hästen ensam i en grusruta 6 timmar om dagen om detta är vad hästen är van vid, absolut inte– men man bör inte heller bara släppa ut hästen ”hur som helst” om man alls bryr sig om den ”förhöjda skaderisken” som oftast redan ökar per se vid ett hästägarbyte.

Jag ska ge ett exempel:

Vicke var nära att säljas till en kvinna i min ålder som på pappret och vid första anblicken kunde ge honom ett jättebra nytt hem. Hon lät t.o.m. besiktiga hästen men tänkte om, och även om jag var otroligt besviken initialt så insåg även jag att de argument hon anförde mot köpet och som hon hade grubblat på och inte vågade chansa med var fullt berättigade.

Vicke har sedan han lämnade sin uppfödare som unghäst i princip alltid gått ensam eller med få hästkompisar i hagen och han har i merparten av sitt liv gått i små hagar. 

Under de +8 år han var i min ägo var jag minutiöst noga med hur de hagar han gick i såg ut och det var inte tal om tex några gyttjiga diton som sedan kunde frysa på och bli fullkomligt knöggliga. Eller att jag lät honom rusa omkring i hagen om han var orolig- då togs han in!

Vi behöver inte gå in på alla detaljer kring min hysteri i denna fråga (att han hade en allvarlig hovledsvrickning när jag bara hade ägt honom i ett halvår och att han var allmänt sulöm under alla år bidrog) MEN…planen med Vicke i hans nya hem var att han skulle gå i nya ägarens mycket stora, kuperade och på hösten/ vintern ibland rejält geggiga/ hala hagar tillsammans med typ 5 andra hästar som ibland drog rejäla repor där.

Och att min, trots allt försiktiga häst skulle stå och bara titta på medan x andra hästar for runt honom på slipprigt underlag- näe…..tror inte det.

Men däremot instämde jag absolut i den tilltänkta köparens oro att Vickes ben/ hovleder hade löpt en för stor förhöjd skaderisk av att ”utsättas” för detta och den risken vågade hon inte ta.

Varken pga priset eller för att hon visste att hon skulle påverkas mycket starkt rent känslomässigt om han blev allvarligt skadad.

Så, igen: ändra inte för mycket om du köper en äldre häst och i alla fall inte utan att tänka dig för.

En annan viktig sak att beakta om man köper en äldre häst är tidigare skadehistorik.

Så klart kan ”allt” hända ändå men har hästen haft återkommande ledinflammationer, kolik, fång eller whatever så skulle jag personligen avstå från köp.

Problem får ALLA hästägare ÄNDÅ och förr eller senare så man behöver liksom inte köpa en häst som redan har haft återkommande bekymmer med sjukdomar som kan påverka hästen otroligt mycket och till och med utgöra skäl för avlivning.

Väljer man att köpa hästen ändå bör man vara väldigt medveten om hur och i vilken omfattning hästen går att försäkra.

Det finns så klart mycket mer att säga i denna fråga så detta var bara det jag själv tycker är viktigast och….icke att förglömma och som gäller ALLA hästar, oavsett ålder, är att man känner sig TRYGG med hästen.

Jag har såååå många exempel på ryttare som blivit så rädda för sin egen häst av vilken anledning det än må vara att de knappt vågar åka till stallet och att därför köpa en häst som man redan innan köpet är tveksam till och ”hoppas det ska lösa sig” är vansinne om ni frågar mig.

Att köpa häst är en för de flesta enorm investering i både pengar, tid och känslor och att hafsa iväg och handla utan eftertanke kan ge enorma bekymmer, både för ryttare och häst.