Läser detta inlägg/ artikel och känner bara ”ja…och…” för jag håller inte alls med om att ”man inte pratar om detta” (att ridning är en överklasssport/ materialsport) och dylikt.
Det har både jag och många med mig tjatat om i tusen år…möjligen är det de fåtal som ”har råd” som hukar tyst?
Träffade tex en förälder för ett tag sedan vars barn numera tävlar i dressyr i stället för, som tidigare, i hoppning.
När jag ifrågasatte gren-bytet sa föräldern krasst något i stil med att ”ska man hävda sig i ponnyhoppning måste man köpa hästar för hundratusentals kronor” och just denna familj hade av olika anledningar lättare att hitta dressyrponnys/hästar. Och detta sagt av en förälder som själv är i ridsporten, har stall, ridhus, lastbil osv. De som inte ”ens” har det?
Det var inte länge sedan jag skrev ett inlägg där jag ifrågasatte vem som har råd att tävla oaktat nivå eller ”vågar” åka ut bland hästar för hundratusentals kronor, lastbilar för miljoner eller ”bara” häst och ryttarutrustning för summor som en del inte ens skulle ha råd att ge för själva hästen.
En Equipe-sadel för 50.000 är idag inget unikt (jag har bytt upp mig till min genom mååånga års olika inbyten) och ni kan ju kolla vad tillbehören (stigläder, gjord osv) till sagda sadel kostar!
Eller hjälmar för +5000, ridjackor för liknande summor, stövlar för några tusen till osv…
Så nej, ridsporten är inte för alla; möjligen på ridskolenivå men banne mig inte om man vill tävla med egen häst.
Nej, jag har ju också ältat detta ämne till leda. Samtidigt är det ju så i hoppning, att klarar man att stå över prylhetsen så är det snabbast felfria som vinner. Oavsett flashiga gångarter som gör ponnyn dyr, stam osv. Får du en raket i baken på din travare/nordsvensk/fjording/whatever och den drar upp benen snabbt över hinder så blir du åtminstone placerad. Sedan fattar jag att det inte går i inverkansridningsklasser etc. Men sagda raser och andra är ofta helt chanslösa (undantag finns rapporterat i pressen) i dressyr, oavsett dyr sadel osv.
Men ja, ingen vill sticka ut som fattig etc och jag fattar också att det är svårt för främst barn, men jag känner det också, när många andra kommer med dyra kusar, sadlar, lastbil, träns, stigbyglar (de två sista har verkligen företagen lyckats haussa upp pris och status kring, mot förr).
Jag känner absolut så när jag kom med mitt fläckiga kreatur. Men, jag upplever också en brist på välkomnande och ”snäll” attityd från många värstingekipage. Det sägs inte hej, tittas inte i ögonen, sveper förbi med entourage, ”äger” framridningen/framhoppningen osv. Okej att man går in i sin bubbla, men de flesta kanske kan klara sociala konventioner i lc/lb åtminstone, det är inte OS?!
För barn behöver föräldrar bli bättre på att påminna sina barn om det. Men vuxna också. Fast tydligen är det samma problem i fotbollen, minsta korpencup tas som vm istället för att skapa trevlig stämning för alla, speciellt nya och inte så flådiga lag…
Amen…
Jag tävlar inte alls länge Pay and ride for räcka bra. Sen lägger jag hörna mina pengar på träningen…
Fast nu får jag pausa.
Skylander fick korsförlamning så drygt 7000 kr for iväg där ändå tog försäkringen sin del.
Sen ska han rehabiliteras i lugn och ro.
Nu har jag ju min lille Ridtravare ( som är uthyrd på halvtid) och sambons Nordsvensk. Så jag kan ju fortsätta att rida ❤️
Just med ponny så kan man ju tycka att föräldrarna borde försöka lära sina barn att vara lite ödmjuka och att det inte är rimligt att köpa en ridhjälm för många tusen kronor för att ”alla andra har” men jag läste senast häromdagen att i vissa rika kommuner i Stockholm låter föräldrarna barnen få dyra lyxbilar omgjorda till EPA så jag misstänker att det hoppet är fåfängt.
Det är kanske inte så många sporter där man kan köpa sig framgång men i ridning skulle jag vilja påstå att det går till en ganska hög nivå trots allt, även om det inte är något som ridsportens företrädare gärna vill diskutera.
Amen på det sista. Det går absolut att köpa sig framgång.
Instämmer till tusen procent i ditt sista stycke.
Jag ser OFTA på sociala medier hur barn får/ får låna läromästare som redan tagit trettioelva andra barn till många och stora framgångar (SM och dylikt). Detta parat med enorm tränarsupport och alla faciliteter och möjligheter som existerar (ridhus, lastbil, tävlingar när man vill osv) gör ”kanske” att det inte är såååå konstigt om ungen kniper x rosetter, eller vad tror ni?
Ja, jag ÄR avundsjuk ibland även om jag själv har det hur bra som helst och jag är helt övertygad om att jag personligen hade ridit på ett helt annat sätt, haft helt andra framgångar bla bla bla om jag haft dessa möjligheter sedan jag kunde gå i stället för att börja rida på ridskola som 15-åring, köpa min första häst för 30.000 varav det mesta var via banklån osv….
Men livet ÄR orättvist och det finns givetvis lååååångt större och viktigare orättvisor än detta.
Allt är dyrt… allt med hästar är extremt pengaslukande
Men ett par starter per år kostar ju lika mycket om man rider ridskolans häst eller en egen .