Läser en tråd där en tävlingsarrangör frågar vad de som tävlar prioriterar/ tycker är viktigt på en tävling och ”så klart” varierar svaren mycket; från det lilla till det stora.
Jag tänkte ta upp 3 exempel och ge min syn på just dessa:
Människomaten/ cafeterian:
I tider då folk redan kämpar med ekonomin (men detta har alltid förekommit) är det trist med klubbar där fikan är väldigt dyr.
Jag har själv drivit cafeteria i många år och vet exakt vad det kostar och en del saker kan man göra en ganska stor vinst på. Kaffe och framför allt te men även läsk tex.
En fralla kan kosta 2 kronor i inköp så att lägga på lite pålägg och sälja den för 20-25 kronor blir också en hyfsad vinst. Osv.
När jag tävlade hos Färs Härads ryttarförening hade man hemmabakade frallor; DET var ett fint initiativ och de var dessutom prisvärda.
Senast jag tävlade (hos Sydslätten) hade de ställt fram fina äpplen och bananer till ryttarna och morötter till hästarna och det tyckte jag var mycket generöst och värt en del pluspoäng.
Just morötter kostar inte så många kronor på hösten men skapar det där lilla extra.
På en sommartävling (Laholm) minns jag att en funktionär hällde upp saft till de som önskade; också väldigt välkommet i hettan.
Underlaget:
Att underlaget är viktigt eller borde vara det tycker jag är självklart men tyvärr tycker varken alla arrangörer eller ryttare detta. Det hade varit intressant om man kunde fråga hästarna som man kräver ska prestera sitt yttersta på ibland djupa, ojämna underlag där jag knappt hade vågat rida lätt i trav 50 meter!
Vädrets makter kan absolut ställa till det ibland men då handlar det om väldigt blöta underlag med exempelvis stora vattensamlingar/ pölar men att tycka att ryttare ska rida på en bana à la potatisåker är inte ok.
Tråkigt också att en del ryttare inte har kunskap nog själva eller bryr sig för den som kan drabbas rejält svårt ibland är ju deras egen häst!
Kan man inte harva/ trumla som man ”ska” ska man inte heller ordna tävlingar tycker jag och det behövs ingen avancerad maskinpark för detta.
Ett föredöme här är Stensäters ryttarförening med Ulf Wernberg i spetsen; den mannen verkar tycka att vi som rider även lätta och medelsvåra klasser förtjänar ”OS-banor” och han ser också till att leverera dessa genom att harva och vattna till perfektion, även mellan klasserna.
Och jag fattar absolut att alla inte har hans resurser (maskinparken tex) men att som en arrangör, ordna en Pay and ride där man red fram i ett ridhus där man undrade om någon gjort 2-3 bunkrar för golfträning är inte ok! Tar man betalt ska man sköta sina åtaganden och inte tänka att ”äh…det är bara en Pay and ride idag”.
Avslutningsvis vill jag också nämna att jag förstår att det inte är lätt för en arrangör att ge alla vad de vill ha och att det kan kännas väldigt surt när man får gnäll från ryttare som ställer väldigt märkliga krav.
Ett ypperligt exempel på detta tycker jag är Granelundshallen i Flyinge.
Som ni säkert vet tränar jag där sedan flera år tillbaka men det är inte av något missriktat fjäsk som jag skriver att jag anser att deras underlag är tip-top utan jag menar det verkligen och skulle, så petig som jag är definitivt inte åka dit 1-2 gånger i veckan året runt om jag tyckte något annat.
Ändå fick jag sist jag tävlade där höra att ”man” klagat på underlaget och jag som själv red skulle bra gärna vilja veta VAD man ansåg vara ”fel”?
Att det inte är fiber kan väl inte vara skälet för just fiber ger per se inte det ultimata underlaget och alla hästar går inte heller som bäst på detta?
Nu blev det ett långt inlägg så jag fortsätter med den tredje punkten imorgon och vill fram tills dess gärna ha era åsikter i frågan!
Jag håller med allt. En viktig sak är funktionärerna tycker jag, och det är att man har drillat sina funktionärer i att vara glada och trevliga. Eller åtminstone trevliga. Alltför ofta möts man på parkeringen av någons pappa som härtill är nödd och tvungen, morgontrött, inte sällan bakis och helst vill vara någon annanstans och helst att man själv är någon annanstans också. Vilket jag har FULL förståelse för, men det är tråkigt att mötas av detta. Sedan kommer man till sekretariatet och då är det ofta underbemannat, datorsystemet krånglar, det är lång kö och de som sitter i sekretariatet säger knappt hej och är bara uppe i sin stress. Och sist funktionären (ja, frivilliga, jag vet) som sköter framridning och kallelse till collectring. Inte kul att stå i flera timmar, jag vet det, men man kanske ändå kan kosta på sig att le lite och låta trevlig på rösten?
Det här är nog inte riktigt ett Skåneproblem, åtminstone var det inte så vanligt förekommande på den tiden jag for runt i Skåne, men här uppe i Stockholmsområdet är det tyvärr snarare regel än undantag. Skåningar ÄR generellt mycket gladare och trevligare (tycker jag) och förmodligen är funktionärsviljan mindre här uppe, så de som ställer upp får ta ett för stort lass till för liten kompensation. När jag någon gång kommit till en tävlingsplatsen där man möts av leenden och trevligt kort småprat så gör det åtminstone hela MIN dag, oavsett hur det går på ritten. Så betydelsefullt är det. För mig. Sedan finns det så klart de som bryr sig nada, har sitt entourage med sig av glada människor och/ eller är i sin bubbla. Kul för dem.
Tack och lov delar jag inte dina erfarenheter.
Numera är det så dött i Skåne när det gäller dressyrtävlande att man aldrig köar till något.
I lördags fanns det tex inte EN ENDA person på läktaren när jag red (klockan 16.30) min klass. Inget ”folkets jubel” där inte…och inte ens ”de närmast sörjande”…..
De som är parkeringsvakter tycker jag tvärtom verkar känna sig duktiga; män som gillar att få dirigera andra 🙂 🙂 🙂 . Och liksom stolta att DE bestämmer fast de inte kan något om just hästar.
Men som sagt behövs det sällan ens parkeringsvakter när det är 1-10 startande per klass 🙁 .
Jag såg lite för sent att du skulle tävla, annars hade jag suttit på läktaren:-)
Nu har jag ju bara tävlat på ett begränsat antal platser i Skåne. Aldrig upplevt någon bakistrött pappa/mamma. Alltid trevligt bemötande och god och billig fika. Det jag saknar är redskap och anvisningar till var jag jag ska slänga bajs. Det tycker jag man ska städa upp efter sig, men finns det inte redskap eller instruktioner till var jag ska slänga det så låter jag det ligga.
Jag hatar ju att tävla men det är roligt att vara funktionär (oftast) och för en lyckad tävling är bra organisation otroligt viktigt.
Kan tänka mig i exemplet med sura funktionärer ovan att det är klubbar som inte har ett långsiktigt arbete med att engagera sina medlemmar och få alla att känna sig delaktiga i dagen.
Annars tycker jag att det är ganska långtråkigt med en dressyrtävling på en bana med kanske ganska få starter, den där speciella stämningen infinner sig inte riktigt. På en tävling tycker jag det är roligast med mycket liv och rörelse, gärna dubbla banor/klasser igång samtidigt i dressyr. Har varit funktionär ett par gånger på Strömsholm och det är väldigt roligt och väldigt välorganiserat och proffsigt.
Och håller till hundra procent med om att bra fika är viktigt, måste finnas hembakt och måste finnas ”kioskgodis” som sura band och skumraketer haha.
Nu rider jag ju bara hemma o på träningen och någon gång på Pay and ride.
Jag är mycket noga med underlaget. Det ska finnas ” svikt ” i det och det går inte vara gropigt och absolut inte djupt.
Har man inte tillgång till paddock harv…
Så duger det bra med en vanlig hederlig pinnharv så m man lätt drar bakom en bil…eller om man har ett villigt dragdjur så blir det ett bra träningspass för detta djur.
Har även dragit med min ridtravare och Han gör också ett fint jobb på ridbanan med den gamla pinnharv som är från början av 1900 talet ( fått av en gammal bonde).
Att rida fram på en gräs äng… kan funka om vädrets makter inte bjudit på gör mkt nederbörd. Kan dock behövas brodd för hästar som är ovana att gå på gräs.
Och stackars Laholm förra året när det regnade så att banorna stod under vatten. De flyttade in samtliga klasser vilket medförde en del ändringar i programmet men till en god djurhälsa. Döm om min förvåning när en ledsen arrangör hade fått så mycket skäll av ryttare. Man undrar…
Sådant är tråkigt, det är trots allt ett enormt arbete att fixa tävlingar. Även om jag tycker att det jag skrev ovanstående är tråkigt och olustigt skulle jag aldrig klaga till funktionärerna. Däremot är det viktigt, tycker jag, att återkoppla när det varit extra bra. Det finns en liiiten klubb här uppe vid Norrtälje som gör sina tävlingar supertrevliga, trots små medel och små faciliteter. Får alltid höra av mig och plussa, berömma och säga att det är så trevligt att komma dit. Fast det oftast går uselt för mig på banan. Tänker att sådant är viktigt, fast jag vet inte, men de svarar snällt i alla fall att de uppskattar det. Men fy fasiken att ha allt slit som det medför att göra en tävling (been there have the t-shirt) och så klagas det (inte varit med om dock). Då säger man det till tävlingsledningen. Absolut inte till alla som ställer upp frivilligt. Tycker jag. Tävlingar bygger ju på frivilliga funktionärer oftast och det blir lite motsatsförhållande till att vara betalande kund som har rätt att förvänta sig visst för sin peng. Nä, då är det bättre att ta lärdom om att det är ett dåligt ställe och dra någon annanstans nästa gång. Eller höra av sig sedan till ledningen. Tycker jag då.
Nu är ju Laholm en stor tävling och proffsen har kanske andra krav.
Man ska få klaga, men till rätt instans. Eller bara konstatera att det här var inget bra och inte komma igen.
Sedan måste ju även arrangörer vara realistiska, man kan inte ta betalt för tävling och tycka att ekipagen ska rida fram på en åker, som dessutom blir lerig, enligt ovan. Eller inte harva banan. Det är slitigt att ordna tävlingar, men föreningar kan ju också gå ihop och arrangera tillsammans om det fattas något hos den ena.
Sedan förstår jag det som att det idag finns andra sidan av myntet, nu sitter jag här som ekipage och klagar på otrevliga funktionärer, tydligen är det vanligt med otrevliga tävlande, vilket tyvärr inte förvånar mig, så det kan väl vara tråkigt från båda håll…
Jag är också noga med att ge positiv feedback, både IRL och på bloggen.
Jag kan absolut skriva något negativt (som om klubben som hade bunkerhålor i ridhuset) men då namnger jag inte klubben.