Idag var det äntligen dags för Frenchies återbesök på kliniken, det var 10 dagar sedan vi var där senast och jag har sedan dess skrittat i en vecka och travat lite de tre senaste dagarna.
Tack och lov får jag nu rida igång Frenchie mer och mer och om inget oförutsett inträffar ska han vara helt igång vid årsskiftet.
Helena är tämligen övertygad om att det varit en sulblödning Frenchie råkat ut för och kanske kommer vi att kunna se spåren vid nästa skoning men det är inte alls säkert.
Min lilla nalle skötte sig för övrigt fullkomligt perfekt under hela besöket; longerades i bara grimma utan antydan till bus och var bara så där allmänt söt och mild. Eller så ÄR alla hästar så och inte bara alla jag ägt?
Min Barbie, snart 25 år, är ett monster att longera! Totalt livsfarlig för sig själv. Annars är hon en klippa, men just longering är verkligen inte hennes grej.
Det fick jag höra om Vicke vid provridning men såg inte ett spår av någonsin!