Läser nedan på Facebook och blir lite ledsen och fundersam:
Känner mig ensam fast än jag inte är ensam.
Just nu är motivationen svår att hålla uppe.
Kallt, blött, blåsigt, grått, kladdigt, is..
99% av mina närmsta vänner och bekanta har i någon form gjort sig av med sina hästar i takt med att allt blivit dyrare.
Jag står ensam kvar.
Det är inte riktigt samma sak längre när man ses eller hörs av och prata häst, vi pratar sällan häst för den delen. De personer jag pratar häst med berättar bara hur skönt det är att inte ha häst.
Det var kul innan när man kunde dela framgång och motgång med varandra högt och lågt om olika saker. Det hjälpte till mycket när motivationen var låg.
Nu känns det som att man står ensam i allt. Dessutom ser min familj bara allt negativt kring hästen, hur dyrt det är och hur mycket som får offras för att jag ska kunna hålla på med det jag älskar.
Det ger mig skuldkänslor och lite ångest.
Man kan ju prata med lite folk på sociala medier absolut, men det är ju inte samma sak som när man träffar någon, pratar i telefon eller för den delen känner personen, dennes häst och hon/han känner mig och min häst privat.
Fler än jag som har det jobbigt med detta just nu?
Jag känner absolut inte igen mig för egen del men anar att det kanske är liiiiite åt detta hållet det barkar för en del med häst och i dessa tuffa tider. Vad tror ni? Känner NI igen er?
Aldrig i livet! Hade blivit knäpp av att inte ha hästar.
Nej. Ingen hästägare/ryttare i min närhet verkar har gett uttryck att ha påverkats på det viset. Varken ridskola eller privatlektioner har heller påverkats. Men de i min närhet i Stockholm som rider eller har häst är vana vid, och klarar, höga kostnader och lever inte på marginalerna. Så det tar längre tid innan ev nedgång syns.
Tror du sätter fingret på det viktigaste här; hur ens ekonomiska vardagsliv ser ut och inte bara livet med häst. Och ska man generalisera så behövs oftast en bättre ekonomi för att ha häst i storstadsregionerna än någonstans ”in the middle of nowhere”. Och ju bättre ekonomi desto mindre ekonomisk oro för häst och allt som nu har fått en mycket högre prislapp än för bara ett år sedan. Foder, strö osv.
Kämpar på med mitt lilla inackorderings stall.
Jo, jag känner av det hårdnande klimatet.
Dels vinter och tyngre ( sommaren är ju mycket enklare).
Mörkt och kallt…. Nu också dyrt, foder, strö EL.
Ekvationen är hm.. intressant. Man ska ha bra grovfoder. Jo, vi tar eget men har köpt in foderhalmen.
De ska vara varmt i sadelkammaren och i foderkammaren…
Kall och varmvatten, thermobars i hagarna.
Jag släpper ut varje morgon och springer runt och fixar.
Jobbar typ gratis..
Så det är tyngre så här års.
Funderar på hur vi ska tänka…
Hur många år ska vi orka?
Kanske bättre att sälja stallet och bygga ett litet stall uppe vid vårt hus med en lösdrift bara för våra egna hästar?
Såna tankar kommer till mig när det blir gnälligt i stallet ( ändå är mina inackorderingar av det rejäla och väldigt bra slaget).
Det som är jobbigast tycker jag är att de faktiska kostnaderna har gått upp så mycket och det är svårt att få folk att förstå vad det kostar att få vår lilla anläggning att gå runt.
Nåväl, lite ur spår som vanligt med mig.
Men lite spekulationer från mig så här i mörkaste december.
Svar på din frågeställning. Nej, aldrig utan Häst ❤️
Skulle aldrig vilja vara utan häst. Det ger så mycket tillbaka.
Jo.. jag kan nog känna igen tankarna… nu.. med mörker, kyla och att allt är dyrt. Är ensam i eget stall. Åker och tränar ibland. Tufft på jobbet så vardagkvällarna hinner/orkar jag nästan bara sköta om det enklaste. Och så är man låst vid att hästarna ska ut / in så man måste vara hemma vid dessa tider.
Men.. ge mig en skrittrunda i skogen lördag morgon så.. känns det rätt igen.