Medan jag var i New York fick jag frågan om ”vi hade ätit bra” på vilket jag svarade att det var så dyrt att äta ute där att detta inte var något vi prioriterade.
Det blev mest enklare mat som hamburgare i ärlighetens namn och det spelar mig ingen större roll eftersom jag dels är väldigt okräsen och dels prioriterar annat än just mat både hemma och på våra resor faktiskt.
Visst går vi ut och äter både hemma och utomlands men det brukar inte vara några Guide Michelin-måltider precis.
Hur som helst började jag fundera på vad tex en middag ute skulle vara värd för mig; dvs hur mycket jag max hade kunnat tänka mig att betala för enbart en varmrätt.
Och innan jag avslöjar summan så undrar jag vad ni hade betalat som mest? Och då menar jag inte en dagens till lunch utan om ni skulle gå ut och äta övrig tid? Och skulle ni betala mer om ni var på semester någonstans och hur mycket mer i så fall?
O, så intressant frågeställning, jag gillar att höra hur andra resonerar!
För mig är mat och bakverk en förhöjning av livskvalitet som tillför glädje och smakminnen. De som säger att socker inte tillför något gott i livet spelar inte på min planhalva. Men det är ju bra för dem att de tycker så, så länge de ger fan i att köra ner sina åsikter i halsen på oss andra. Summan av lasterna är oftast konstant och jag röker inte, dricker inte alkohol eller kaffe, så låt mig få tugga på min bulle ifred. Min dyraste restaurangnota var min bröllopsmiddag med 2000 per skalle, en avsmakningsmeny på ett bättre ställe. Underbart gott och roligt att ha provat, men kommer nog inte att göra om inom den närmsta tiden. Min far, som inte alls förstår vitsen med god mat, säger att ”mat är något du stoppar in i munnen och sedan bajsar ut, varför lägga en massa pengar på bajs?”. Men vi är helt olika.
Jag är annars absolut ingen dyr konsument. Går helst på pizzerior, thai, indisk och mongolisk/asiatisk buffé. Ibland Max eller Burger King. Äter inte kött, men fisk, så är inte i behov av bättre kött. Allt över 170 är för mycket för en rätt, 230 för buffé, om det inte är en speciell händelse. Vi äter ute en gång i veckan. Max och BK har blivit löjligt dyrt, nästan lika dyrt som att gå på bordsservering på restaurang om man tar något extra och plusmeny.
Jag köper gärna en bulle till mig och maken när jag är i en affär, kanske tre-fyra gånger i veckan. Dock tycker jag inte att det är värt att betala kondispriser på bullar och bakverk. En bulle är en bulle, fem spänn är bättre än fyrtio för något sådant. Ett undantag jag gör ibland är semla, som ska vara pinfärsk. Då kan det bli kondisköp för en femtiolapp stycket, som äts med andakt.
För mig är att gå på restaurang en gång i veckan lite dejtnight, och det är viktigt att få sitta och prata och umgås utan en massa springande till spisen, torkande osv. Att bara prata, ha trevligt (förhoppningsvis) och njuta av god mat, så det är värt en del för mig. Men jag kan absolut göra det över en pizza för hundra spänn också.
Och ja, jag är medveten om att allas ekonomi ser olika ut, oftast i perioder. Har också varit ensamstående med sjuka hästar och veckans höjdpunkt i matväg har varit en äkta Ramen-nudelförpackning med räksmak för sju kronor.
Ha ha ha…jag känner igen såååå mycket, nästan allt. Och kan faktiskt även hålla med din pappa till viss del. Skulle aldrig i livet lägga 2000:- spänn på en måltid, vad den än bestod av.
Och ja, vi äter ungefär samma som ni fast kött. Och jag älskar allt som är sött (min laktosintoleranta make äter inga kakor men desto mer godis), jag kan lätt äta en bakelse till frukost.
Och nej, jag varken röker, dricker alkohol eller kaffe och jag har en verkligen ok figur så jag tillåter mig också att äta vad jag vill även om andra ryser 🙂 !
Haha! Det beror väl på om du menar enskild rätt eller hel måltid( flera rätter?)
Det står tydligt ”enbart varmrätt” men du får svara hur du vill !
Enskild rätt enstska tillfällen?
Eller vad de brukar kosta?
Du får svara hur du vill!
För hjortfilé med tillbehör kan jag nog tänka mig att pröjsa 500 spänn.
Nu äter jag inte kött, Minstral, och detta rör ju att äta på restaurang, så hör egentligen inte hit. Men OM du inte har koll på det bara nämner jag att Lidl har hjortstek (som man får göra själv då) ganska ofta. Brukar kosta 199-299 för en rejäl bit på drygt kilo. Maken vill alltid ha den när den finns (och sedan är det ett skämt att jag som är usel i köket tillreder den, men han är nöjd).
Ja, äh, du vet säkert detta och har full koll, bara skrivet i största välvilja om suget skulle bli för stort och du inte visste det.
Eller så tar du jaktlicens Minstral och joinar jaktlagen här och hjälper till att a) minska det enorma beståndet av dovhjort b) får gratis kött 🙂 🙂 🙂 !
Ofta tycker jag inte speciellt mycket om ”fin” och komplicerad mat. När jag läser provsmakningsmenyer på 10 rätter eller liknande brukar jag inte bli sugen på en enda rätt! Men enstaka varmrätter jag är säker på att jag gillar – kanske max 300:-. Men då ska jag känna mig säker på att jag gillar det.
Tycker exakt som du men eftersom du bor i Stockholm och jag i en håla svarar jag 200:- i stället !
Senast jag var ute och åt kostade det ca 1400 per skalle för mat och dryck. Alldeles för mkt egentligen, men där går väl min smärtgräns. Jag är annars också väldigt simpel och äter hellre på mindre fancy ställen.
Var restaurangmat i NY generellt dyrare än i Sverige?
Skojar du? Mat (även frukost och fika) på restauranger i New York var EXREMT mycket dyrare!
I alla fall om man ville äta annat än hamburgare. Minsta köttbit, även på väldigt ”enkla” restauranger kostade en bit över 200 spänn och oftast mycket mer.
Så låt mig säga så här; jag har förätit mig på hamburgare för ett tag framöver 🙂 🙂 🙂 !
Jag skulle väl säga att min ”normala smärtgräns” går runt 50 euro men grejen är att jag tycker inte alltid det är så stor skillnad på kvaliteten mellan säg 25 euro eller 50 euro, mer en skillnad på ingredienserna i så fall. Då äter jag hellre en vällagad Coq au Vin för 25 euro än säg en risotto med hummer på som bara är dyrare på grund av hummern. Den godaste rätten jag ätit på åratal var en lunch på en italiensk restaurang i Paris och den kostade bara 13 euro tror jag. Så i praktiken väljer jag alltid restauranger där en varmrätt kostar max säg 25-35 euro, inte mer. Jag är mer en bistro-människa än en ”Guide Michelin”-människa helt enkelt.
Vi lägger gärna pengar på god mat och upplevelser på restaurang. Men det innebär inte att vi inte kan uppskatta en god bratwurst i bröd när den köps till lunch i Berlin . Att lägga runt 800-1000kr på ett besök inkl dryck är ok om stället är superbra. Runt 400 för en huvudrätt om kvaliten är i topp och man betalar för kvalitet i råvaror ( inte nåt sunk kött eller stressodlad fisk eller vad som). Vi har blivit otroligt medvetna om att vilja veta vad det vi äter kommer ifrån.
Har funderat en hel del på vad jag skulle vara beredd att betala för restaurangmat…Normalt sett kanske smärtgränsen går vid typ 300 spänn för en varmrätt på en något så när ”vanlig” restaurang, men eftersom jag verkligen uppskattar god mat så tänker jag att jag nog skulle vara beredd att betala betydligt mer för att nån gång i livet prova något extraordinärt – typ Nobelmiddag? – eller nåt i stil med det, alltså inte några märkliga rätter med havstång, eller skogsmossa eller nåt sådant udda, utan vanlig mat med lite twist . Men det tradiga med det är ju att man vet inte förrän efteråt om det var värt pengarna eller ej….
Sedan är jag för onyfiken på mat jag aldrig provat/ känner mig misstänksam mot av olika anledningar och har säkert/ kanske gått miste om diverse smaksensationer.
Men jag äter nästan bara fläsk-kött och är inte alls nyfiken på så många andra djurslags kött utan avstår mer än gärna.
Samma med många frukter, grönsaker, såser, skaldjur och jag vet inte vad….
Jag är rätt snål, är sällan jag äter ute och då är det i prisklass 200-300 kr. Hade jag haft mer pengar eller inte haft häst så hade jag kanske unnat mig lite lyxigare ibland. Jag är dock rätt tråkig och lite kräsen och ofta när det finare restauranger så är det lite för komplicerade smaker för min smak, gillar liksom enkel mat som inte är för kryddstark eller för udda smaker. Att betala tusenlappar för en middag finns inte på kartan, räknar allt i ridlektioner och tänker alltid på hur många lektioner är detta haha. Lite konstigt sätt att tänka men har gjort det sen jag var ung, alltings värde mäts i ridlektioner…
Känner igen mycket…..