Bytes-mästare
Idag funderar jag på det där med att en del ryttare verkar se det som någon slags prestigeförlust att låta någon annan sitta upp på deras häst och utbilda den, för stunden eller under en längre period.
Jag har inga problem med detta och kommer vid behov att låta Nina sitta upp på Frenchie precis som hon gjorde med Vicke ibland. Och som Olof Axelsson gjorde i flera år dessförinnan med utmärkt resultat.
Och som ett litet sidospår till detta vill jag verkligen varna för att ”hålla på” för länge med en svårighet på egen hand för man kan få precis motsatt effekt mot det önskade så i stället för att komma framåt med vad det nu är man har problem med så befäster man i stället det oönskade och sedan kan det vara kört.
Jag begick detta misstag för många år sedan när jag satt och tragglade byten på egen hand med Décima.
Jag TRODDE att hon bytte korrekt och berömde henne men i själva verket bytte hon minst lika ofta ”ett halvt efter bak” vilket är otroligt svårt att känna och var omöjligt för närsynta mig att se i ridhusspeglarna.
Long story short bytte hon aldrig 100 % korrekt för det felaktiga blev så befäst innan jag tog hjälp och det var ju så klart ett stort minus.
Och just bytena är väl det som många gånger sållar agnarna från vetet och avgör om man kan rida högre klasser än Medelsvår C?
Jag känner till två duktiga ryttare som båda hade väldigt stora problem när de skulle introducera byten för sina respektive hästar.
Den ena tog hjälp snabbt och efter ett tag så lärde sig hästen att byta även i serier utan problem.
Den andra ryttaren kämpade själv på tok för länge och den hästen byter fortfarande, flera år senare, inte korrekt och kommer troligen aldrig att fixa seriebyten.
Sedan kanske inte alla ryttare bryr sig om just galoppombyten men detta kan appliceras på annat också så klart och dessutom inte bara vad gäller olika dressyrrörelser utan även vid tex lastning.
Reder man inte ut det själv ganska snabbt (på enstaka försök) är det mycket bättre att engagera någon som kan och kommer att lyckas så skonar man både sig själv och hästen och riskerar som sagt inte att det blir en rejäl pannkaka av alltihop och ibland ”bara” trist och ibland rent av farligt.
Ibland undrar jag om inte dressyrens utbildningsskala är lite fel där. Vi ska först ha en stadig förvänd, göra enkla byten bla, bla, SEDAN får man ge sig på bytena. Fasiken, hoppmänniskor sitter på fyraåringar (visserligen med bra galopp) och byter hejvilt. Utan problem, de bara gör det. Sedan är det kvalitetsskillnader och vi vill ha med gest osv. Och ja, vissa efter ibland. Fast för de flesta som ändå inte kommer längre än msvb-a kanske ”ogestiga” byten skulle vara nog så bra, än att aldrig komma dit alls, för häst-fn vägrar byta. Det är kanske pest eller kolera..?
Mitt senaste fläckiga kreatur gjorde jag hoppvarianten på, efter att ha haft åratals problem med hästen innan, som gick i förvänd som tåget. Den sista hade usel galopp, men det gick alldeles utmärkt att byta som fyraåring, även på diagonalen, utan bom och på hjälpen. Jag VET att EN kuse inte är statistiskt tillförlitligt, men jag vägrade verkligen att hamna i samma årsvisa tragglande som med den förra. Och ja, jag hade proffs från flera discipliner som satt upp på henne, den innan, och försökte lära henne byten. Icke. Till slut gick det, men det tog nog fem år. Taskig medfödd galopp och befäst förvänd= ingen höjdare för byten.
Ja, var och en blir salig på sin tro, men jag börjar i alla fall luta åt att utbildningsskalan för byten inte är gjord för hästar med dålig galopp, och KANSKE inte åt en del andra heller. Varsågod och halshugg mig!
Fast om du ska tävla dressyr i klasser där byten ingår funkar det inte med ”hoppbyten”. De byter ofta fram först. Är detta befäst är det nästintill omöjligt att ändra. Att lära in hoppbyten över tex en bom är inte så trixigt. Att lära in ett dressyrbyte kräver att hästen har styrkan och stabiliteten. Detta kan inte komma tidigare i utbildningsskalan.